Vårdförbundspriset

Årets studenthandledare: ”Viktigast att känna sig välkommen”

Årets studenthandledare: ”Viktigast att känna sig välkommen”
"Jag är glad, stolt och hedrad över utmärkelsen, men vill poängtera att vi hjälps åt med handledarskapet. Ambulansstationen i Skara är en väldigt bra arbetsplats, vi är en ambulansfamilj", säger Helena Ousbäck. Foto: Skaraborgs sjukhus

Pepp, inkludering, förberedelser och feedback. Det är viktiga delar i en bra vfu, enligt ambulanssjuksköterskan Helena Ousbäck i Skara. På fredag tar hon emot priset som Årets studenthandledare på Vårdgalan.

Helena Ousbäck har arbetat som sjuksköterska i 18 år och varit ambulanssjuksköterska i elva. När hon tog sin examen från grundutbildningen vid Högskolan i Skövde hade hon både bra och dåliga erfarenheter av den verksamhetsförlagda utbildningen.

– Några gånger visste de inte att jag skulle komma och det kändes som att de inte ville ha en student där, som följde efter och ställde frågor. Det fanns sällan tid att öva på de moment man var där för att träna på. Men jag har också upplevt riktigt bra handledare som tagit sig tid och stöttat i vårdtekniska moment. På en kirurgavdelning fick jag en Dumle-klubba efter att jag satt min första pvk, den har jag fortfarande kvar någonstans.

Som studenthandledare på ambulansstationen i Skara är hon därför noggrann med förberedelserna. Studenterna får i god tid sitt schema och ett välkomstbrev med information om arbetsplatsen och vad de ska ha med sig, bland annat matlåda, innetofflor, träningskläder. De ska också skriva ner sina funderingar, förväntningar och farhågor kring praktiken.

Helena Ousbäck

Yrke: Ambulanssjuksköterska. Arbetar på ambulansstationen i Skara.

Ålder: 41 år.

Bor: I Skövde.

Familj: Sambo och två barn.

Det bästa med yrket: "Omväxlingen. Ingen dag är den andra lik. Vi hämtar patienter i hemmet, i skogen, på gator och torg."

Aktuell: Utsedd till Årets Studenthandledare på Vårdgalan. Priset är förutom äran är 25 000 kronor.

Alla medarbetare får veta vem som kommer, vilken utbildning studenterna går, vilka yrkeserfarenheter personen har från vården samt vfu-kursens syfte och mål.

– Hela arbetsgruppen, inklusive chefen, ska veta när en student är på gång. Och vi hjälps åt. Även om jag är ansvarig så gör alla på stationen ett jättebra jobb, vi är ett team. Jag hade inte klarat det här uppdraget på egen hand.

Möter döden för första gången

Första dagen är Helena Ousbäck frikopplad från verksamheten i tre timmar för introduktion, då hon bland annat visar runt i lokalerna, fixar kläder och utrustning – arbetsskor, larmställ och hjälm – samt går igenom kursplanen tillsammans med studenten.

– En del har mycket funderingar, de är fascinerade över ambulansverksamheten men har farhågor kring hur de ska reagera i olika situationer som de kan ställas inför under uppdragen. Vi träffar ju allt från patienter som föds till de som är riktigt gamla. En del studenter oroas över sin roll i samband med till exempel trafikolyckor och hjärtstopp. Den som kommer direkt från skolans värld riskerar att stöta på döden för första gången.

Som handledare försöker hon vara lyhörd för olika individers farhågor och är tydlig med att studenterna alltid har möjlighet att backa och dra sig tillbaka om de upplever något som obehagligt.

– Jag stöttar och tonar ner, och är noga med att ge feedback efter sådana situationer vi har pratat om. ”Titta, det här var du orolig för, men det var inte så farligt och du löste det perfekt. Bra jobbat!”

Lugna och lyhörda

Pepp är något hon själv uppskattade på sin tio veckor långa vfu i Västervik under specialistutbildningen till ambulanssjuksköterska.

– Jag hade två fantastiska handledare, Lena och Linus. Det var två klippor: kompetenta, lugna, lyhörda och strukturerade. Jag lärde mig att man ska ha kontroll på det man kan ha kontroll på, som läkemedel och vårdtekniska apparater, då är man beredd när patienten kommer och kan göra det bästa av varje situation. Men man ska inte vara naiv. På uppdragen är man oftast ensam med en kollega.

Hon säger att det har hänt att studenter upptäckt hur mentalt tufft det är, att de inser att de måste jobba med sig själva och kanske överväga om de verkligen passar i rollen.

– Jag är glad att jag hann jobba några år som sjuksköterska innan jag började inom ambulansen, det gav erfarenhet.

När hon själv inledde sin specialistutbildning hade hon aldrig satt sin fot i en ambulans.

– Nej, intresset väcktes när jag jobbade på akuten i Skövde. Där träffade jag ambulanspersonalen och tyckte att de verkade ha ett så roligt jobb. När jag kom ut på praktik älskade jag det direkt.

Den känslan tycks hon numera lyckas förmedla till fler. I dag har hon minst en kollega som tidigare gjort sin vfu på stationen.

– Det är det bästa kvittot vi kan få på att vi gör ett bra jobb. När vi har det avslutande samtalet och slutbedömning vill jag att förväntningarna ska ha infriats, att studenten lärt sig det den skulle och gärna mycket mer, kanske upplevt intressanta diskussioner om etiska dilemman.

Vilket är ditt bästa tips till andra vfu-handledare?

– Försök att vara mot studenter så som du själv skulle velat bli bemött på din egen praktik.

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida