Hon berättar historien om när hiv kom till Sverige

Just som den svenska gaykulturen började blomma i början av 80-talet slog katastrofen till. Bodil Sjöström fick se sina vänner bli sjuka och dö innan de fyllt 30 år. I boken Där kärlek sker - om hiv, aids och vännerna vi förlorade berättar hon om de som stod kvar när samhället drabbades av rädsla och moralpanik.

Varför ville du skriva om aidskrisen?

– Jag ville bevara vittnesmålen från överlevare, närstående, volontärer och vårdpersonal som arbetade med hiv och aids på 1980- och 90 talet. Inte minst för att berätta om alla dem som engagerade sig och som skapade förändring.

Vilket är ditt starkaste minne från den tiden?

– Helt klart att se nära vänner drabbas av en fasansfull sjukdom, och att se dem som döda. Men ur de mörka minnena väcks också de ljusa. Jag glömmer aldrig de människor som kom från vitt skilda håll till Noaks Ark, stod i receptionen och sa: finns det något jag kan göra. Människor som inte stod ut med de dystra rubrikerna och hatet och som ville hjälpa till. Jag minns särskilt Gunnel, hon kom från en söderförort till Stockholm och erbjöd sig sy gardiner, och att laga byxor. Medan hon lagade de där jeansen kom hon i nära samtal. Hon blev en extramamma för många unga män som levde med hiv där deras egna föräldrar var frånvarande. Vi kallade henne ”Gunnel Gardin”.

Många patienter drabbades av fördomar och stigma- varför?

– Utan tvekan för att de första sjukdomsfallen som det rapporterades om var homo- och bisexuella män. ”Bögpesten” hette det i media. Under lång tid fanns också en fixering vid riskgrupper, mestadels ”grupperna” homo- och bisexuella män och intravenösa droganvändare. Hiv blev kopplat till så väl promiskuitet som missbruk. Den som hade hiv blev stämplad som att ”leva fel”, utöva ”fel sex”, rentav ”sjuklig sex”. Många tyckte till och med att dessa människor fick skylla sig själva om de fick hiv. Fasan för hiv finns kvar trots att det är en behandlingsbar diagnos. Än i dag handlar rädslan handlar om att bli stämplad och utfryst, så som många blev under hivs:s tidiga historia.

Vilka råd skulle du vilja ge till vårdpersonal som träffar personer med hiv i dag?

– Stöter man på hiv i vården är det bara vid risk för blodsmitta som man behöver tänka till, precis som vid andra blodburna sjukdomar. Viktigast av allt är att skaffa sig kunskap. Noaks Ark har en omfattande gratisutbildning, de har också föreläsningar särskilt riktade till vårdpersonal. Den som vill fördjupa sig ännu mer kan gå Karolinska institutets 7, 5 poängskurs ”Hiv – med individen i fokus ur ett globalt perspektiv”.