Hon hjälper sjuka med blodcancer att få vara mer hemma

Patienterna är mer sköra än andra cancerpatienter efter en cellgiftsbehandling. Tidigare låg de kvar på sjukhuset, isolerade på rummet, på grund av smittorisker. Det har sjuksköterskan Amanda Ahlin ändrat på. Nu följs patienternas värden från hemmet.

På hematologienheten på Skaraborgs sjukhus i Skövde vårdas patienter med blodcancer, antingen leukemi- eller lymfomsjukdomar.

– De är ännu mer sköra än andra cancerpatienter efter en cellgiftsbehandling. Deras sjukdom sitter i de röda eller vita blodkropparna, inte i tumörer. Därför trycks deras immunförsvar ned kraftigt efter behandlingen. Då följer vi dem noga för att kunna ge antibiotika snabbt vid sepsis.

När Amanda Ahlin började på avdelningen låg patienterna kvar upp till en vecka efter den nästan lika långa behandlingen. Fokus var att upptäcka om deras vitalparametrar steg, med hög temperatur, puls och andningsfrekvens eller lågt blodtryck. Allt kan vara tecken på infektion och begynnande sepsis.

Patienterna vårdades på slussrum, isolerade från resten av avdelningen, för att skyddas från smitta.

– Det är ganska psykiskt tärande. Patienterna uttryckte behov och vilja att kunna komma hem mer.

Det har Amanda Ahlin lyckats förverkliga och är därför nu nominerad till Vårdförbundspriset. Det var chefen som skickade in förslaget.

– Nomineringen är en stor ära. Jag är så stolt och glad, säger hon, och vill i samma andetag nämna sin parhäst, överläkaren Christian Scharenberg, vars stöd hon haft hela förändringsresan.

Egentligen började allt redan när hon var student, fackligt engagerad i Vårdförbundet Student. Hon deltog på en patientsäkerhetsmässa och snappade upp hur en avdelning för svårt hjärtsjuka och multisjuka äldre börjat följa upp patienternas mätvärden digitalt från hemmet.

Väl på hematologen ville hon införa en liknande vårdform.

Men det var inte helt lätt från början. Kollegorna tog till sig idén, men var samtidigt tveksamma. Deras farhågor var att rädda patienter skulle bli ännu räddare.

– Jag var ny som sjuksköterska och hade bara jobbat ett år på avdelningen. Men jag kände för patienterna och deras behov, trodde starkt på idén och fick projektpengar för en del av min lön och utrustning vi behövde.

Lär sig mäta och skriva in värden

Avdelningen började låta patienterna åka hem efter cellgiftskuren. Innan hemgång lärdes de upp för att själva kunna mäta sin puls, syresättning, temperatur och sitt blodtryck tre gånger per dag. Sjuksköterskorna visade också hur det fungerade att knappa in siffrorna på 1177 tre gånger per dag med hjälp av mobil, padda eller dator.

Vårdförbundspriset går årligen till ett initiativ som ger en mer personcentrerad vård. Här är det behovet som avgör och patientens intresse för att komma hem.

– De flesta vill, och det tekniska brukar gå bra. Dessa patienter är mellan oftast 30 och 75 år ungefär. En äldre farbror fick bättre självförtroende här vad gäller det digitala. Han kom i gång med 1177 och började också använda Facebook.

Två gånger i veckan kommer patienterna även till sjukhuset för att ta blodprover.

Skriver nu magisteruppsats

Amanda Ahlin har gjort en studie och skriver nu en magisteruppsats om projektet, som i dag är permanent. Hon befarade att patienterna skulle berätta att det var nervöst och jobbigt att åka hem direkt efter behandlingen. Deras svar förvånade henne.

– De tycker att det är skönt att få vara hemma. De får träffa sina nära oftare, sitta i egen soffa och titta på tv. De äter betydligt bättre, rör sig mer och är lugnare. För dem ger det mental energi, möjlighet att landa.

Risken att smittas och få en infektion är lägre i hemmet än på ett akutsjukhus.

– Där har man bara sina egna bakterier. De är mycket snällare än vissa som finns på sjukhuset, som de multiresistenta bakterierna. I början av vårt projekt var det pandemi, och då var smittorisken också lägre i hemmet än här, fast vi gjorde vårt bästa med munskydd, visir och slussrum.

Får nya patienter samtidigt

Sjuksköterskorna på avdelningen följer de inrapporterade värdena av hemma-patienternas vitalparametrar. Samtidigt fylls deras sjukhussängar med andra patienter.

Blir det merjobb för er sjuksköterskor?

– Vi har mätt tidsåtgången, som är runt fem minuter per pass. Kollegorna tycker inte att det innebär extra arbetsbelastning. Men det bygger på att vi känner våra patienter, vi är med hela vägen från att de får sin diagnos och första behandlingen. Vi vet vad vi ska hålla ögonen på.

Personalen vet att det nästan är omöjligt att undvika infektion eller sepsis mellan behandlingarna, men vill maximera antalet dagar i hemmet för patienterna.

– Det är tyvärr snarare när än om de behöver få antibiotika. Vi hittar sällan primärfokus, det vill säga exempelvis en urinvägsinflammation, utan patienten blir direkt svårt sjuk. Men då tar vi emot dem direkt på avdelningen, blododlar och sätter in antibiotika.

Start för ultramodern mätare

Hon är stolt över att redan även kunna fortsätta vidareutveckla vården. Mätutrustningen har varit en automatisk blodtrycksmätare och en termometer. Nu ska den bli ultramodern med en digital mätare som liknar en digital armbandsklocka, rätt ord är handledsmonitor.

– Vi kan mäta 13 vitalparametrar som direktrapporteras in i vårt system med bluetooth en gång i kvarten. Andningsfrekvensen är speciellt viktig eftersom när den är blir för snabb är det en känd markör för en begynnande sepsis.

Tanken är att patienterna kan bära ”klockan” även när de återvänder till sjukhuset. Den fortsätter rapportera in mätvärden.

– Jag tror att vi är först i Sverige med monitorn. Den har många fördelar. Patienten slipper se mätvärdena, utan ser bara tiden. Vi vet om mätvärdena när vi går runt på salarna, och kan fokusera på patientens mående. Nattetid behöver vi inte väcka någon i onödan.

Motivering:

”Galet”, sa många när de först hörde om att svårt cancersjuka patienter vårdades hemma. Men ibland är hemma bäst. Amanda Ahlin såg infektionskänsliga patienter ligga ensamma i slussrum – med begränsade möjligheter till frisk luft och mänsklig kontakt på grund av risken att drabbas av livshotande sepsis. Det fick henne att starta ett projekt där patienterna skyddas mot vårdinfektioner genom att vara i sin hemmiljö. Större rörelsefrihet, inflytande över sin kost och stöd från närstående har minskat deras ångest. Och mer medvetenhet om vad som händer i kroppen har gjort patienterna delaktiga i den egna vården. Digital kontakt flera gånger om dagen, stöd av personalen på sjukhuset och möjlighet till återinläggning skapar trygghet. Samtidigt som vårdplatser frigörs och kostnader för utrustning sparas in. De som en gång kallade projektet för galenskap har tänkt om nu.