Hon vakar över Svergies största bakteriesamling

I 23 år har biomedicinska analytikern Elisabeth Inganäs tagit emot, odlat och identifierat bakterier. Hon kallar sig själv lite skämtsamt för bakterienörd.

I ett undanskymt laboratorium i en källarlokal vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg finns Sveriges enda publika samling av bakteriestammar. Elisabeth Inganäs letar sig längst in i ett av de två stora kylrummen, drar ut en liten låda och plockar fram en ampull ur en plastpåse.

− Det här är nummer 1, Citrobacter freundii. Det är den allra första bakterien som sparades här, säger hon.

60 000 bakteriestammar

På påsen står datumet: 29/5 1968. Det var det året som Enevold Falsen, chef för dåvarande Substratavdelningen, började katalogisera och spara bakteriestammar för kvalitetskontroll. Med tiden har samlingen växt och i dag finns över 60 000 bakteriestammar här på CCUG (Culture Collection, University of Gothenburg). De förvaras frystorkade i små ampuller som säljs över hela världen till forskare och företag.

− Vi har den enda samlingen i Sverige och är rätt stora internationellt om man ser till antalet bakterier. Det finns 61 registrerade samlingar av olika slag i Europa, men en del är ganska nischade.

Världens roligaste jobb

Det finns ett oändligt antal olika slags bakterier och nya upptäckter görs hela tiden av de fyra biomedicinska analytiker som arbetar här. Det är samma lilla grupp sedan 15 år tillbaka. De roterar mellan olika arbetsuppgifter och tar gemensamt ansvar för arbetet på laboratoriet.

− Det här är världens roligaste jobb! Vi trivs ihop och får arbeta självständigt, det är väl därför vi stannat kvar. Men vi skulle nog behöva vara fler, vi är bara sju anställda. Vår motsvarighet i Tyskland har 122 anställda och förstår inte hur vi får det att gå runt, säger Elisabeth med ett skratt.

Bakterierna som skickas hit för identifiering kommer bland annat från vården, matindustrin och läkemedelsföretag runt om i landet. Här hamnar sällsynta varianter som de vanliga mikrobiologiska laboratorierna inte lyckas knäcka. När bakterieproven har packats upp odlas de på en agarplatta och ofta görs sedan en sekvensering för att bestämma vad det är för slags bakterie.

Om de inte hittar någon matchning kan det vara en ny stam eller till och med en helt ny art. Då tar forskare processen vidare och fortsätter testerna. Nyligen publicerades upptäckten av en okänd art antibiotikaresistenta bakterier som fick namnet Scandinavium goeteborgense.

− Det är skrämmande att vi får in fler och fler bakterier som är antibiotikaresistenta. Bland det otäckaste jag sett var en Klebsiella pneumoniae vi fick nyligen som var totalresistent mot all slags antibiotika. Tyvärr kommer vi nog få se mer och mer av det, säger Elisabeth.

När de uppodlade bakterierna är färdigkontrollerade skrapas de bort från agarplattan, blandas med en sorts ”buljong”, frystorkas och vakuumförpackas på ampuller. De märks upp och sorteras in i små lådor i kylrummen. De biomedicinska analytikerna här tillverkar omkring 13 000 ampuller per år. De säljs bland annat till forskare, vaccinproducenter, diagnostikföretag och livsmedelsproducenter.

På en bänk ligger en massa Fedexpåsar. Just i dag väntar beställningar från Tyskland, Belgien, Danmark, Irland och Norge på att skickas i väg.

− När vi får en order och plockar fram en ampull ser vi om den sorten håller på att ta slut. Då får vi ta fram den och odla upp mer. En del bakterier klarar heller inte att ligga frystorkade hur länge som helst utan måste tas upp och odlas på nytt för att inte dö. Det är ett ständigt pyssel med vissa, magsårsbakterien Helicobacter pylori måste vi till exempel plocka upp vart fjärde år.

Hjälpte polisen

Vi går in i arkivet där det finns hundratals pärmar från 1968 och fram till i dag. Även om arkivet håller på att digitaliseras så sparas information om varje bakteriestam också på papper. Elisabeth plockar ner en röd pärm och förklarar hur enkelt och smidigt det är att hitta den information man vill ha tag på.

− För några år sedan hörde Stockholmspolisen av sig till oss. Ett stort antal hälsoskyddsinspektörer hade blivit magsjuka efter att ha ätit ett julbord. Man hade kommit fram till att det var bakterien shigella och ville ta reda på om det var ett planerat dåd eller bara dålig handhygien så därför frågade de om vi hade sålt shigellabakterier till någon. Jag kunde snabbt konstatera att det hade vi inte.

Majoriteten av bakterierna här tillhör de lägre riskklasserna som inte anses så farliga. Ibland dyker det oväntat upp en bakterie i riskklass tre. Då måste en tillbudsrapport skrivas. Och ibland dyker det upp konstiga förfrågningar, men beställarna brukar dra öronen åt sig när de förstår att det krävs tillstånd.

Elisabeth trivs med att hela tiden lära sig nya saker och är säker på att hon kommer att stanna kvar här fram till pensionen. Men innan dess drömmer hon om det som bara en riktig bakterienörd kan ha som mål, att göra en upptäckt som får bära hennes namn: Elisabethella inganasii.