Hoppas uppröra med thriller om vinster i vården
Det Mattias Gardell upplevde efter sin stroke inspirerade honom till en kriminalroman i vårdmiljö. Boken är samtidigt en svidande kritik mot privatisering och vinstjakt i vården. "Den innehåller våldsamma mord men det våldet speglar bara våldet som finns i dagens vårdsystem", säger han.
Din bok är starkt kritisk till vårdens privatisering. Varför valde du deckargenren för ditt budskap?
— Jag ville nå ut bredare, inte bara skriva en vetenskaplig artikel som hamnar bakom en betalvägg. Gemene man ser inte hur illa det är, att hälso- och sjukvårdslagen urholkats och ”vård efter behov” ersatts med ”vård efter plånbok”. Jag vill bidra till att skaka liv i en upprördhet över hur det blivit.
Du blev själv allvarligt sjuk och kom i nära kontakt med vården. Vilket bemötande fick du?
— Min stroke hade kunnat undvikas om jag sluppit vänta på hjärtspecialist när jag kände att något var fel. Men när den väl hänt mötte jag fantastisk vårdpersonal: ambulanssjuksköterskor, sjuksköterskor och läkare på akuten, senare fysioterapeuter på rehab. Jag är så imponerad av hela kåren och det är obegripligt att lön och status inte är högre.
— Men under rehabiliteringen förstod jag också ”vårdvalets” konsekvenser, att du när du är sjuk själv förväntas ta reda på var du kan få den vård du behöver. Att den som har råd kan köpa sig förbi köer. Att våra skattepengar går till privata aktörers vinster. Många har larmat, men vidden av det hade gått mig förbi. Jag trodde fortfarande på det svenska skyddsnätet och att svensk sjukvård är jämlik.
— Under min rehabtid hade jag många samtal med andra patienter, sjuksköterskor och annan vårdpersonal om deras skrämmande upplevelser i vården. Jag upptäckte också hur mycket forskning som finns om utförsäljningen av vården. Allt har skett i dagsljus och ändå har det kunnat fortgå.
Det här var din skönlitterära debut, blir det fler kriminalromaner?
— Som forskare är jag van att skriva på ett specialiserat språk, vilket kan utestänga människor. Därför var det väldigt roligt att skriva på ett sätt som kan nå fler. Deckare anses väl höra till ”fulkulturen” men genren tar ofta hand om frågor som ”finkulturen” lämnar lite därhän. Det är en utmärkt genre för politiska ämnen och Parabellum är första delen i en trilogi.
Gillar du själv att läsa deckare?
— Ja jag avslutar gärna dagen med något skönlitterärt och gärna en deckare. Några favoriter är Denise Mina, Michael Connelly och Pascal Engman.