Hur gör du för att orka jobba till 65?

Monica Evans och Birgitta Bredberg, psykiatrisjuksköterskor och vänner sedan många år, funderar ofta på hur de ska orka »loppet ut«. Så här resonerar de.

2 september 2004

Man måste ha en bra fritid och motionera för att orka, och inte prioritera bort sina intressen, säger Monica Evans.

Birgitta Bredberg håller med.

– Speciellt att ha en bra fritid. Den behövs för att ge näring åt jobbet och för att kunna ladda batterierna så ofta som möjligt. Det gäller att bevara hälsan så att man kan ha ett bra liv som pensionär.

Hon tycker också att man måste kunna prata om sådana här saker på jobbet: om hur man kan hjälpa och underlätta för varandra.

Monica Evans och Birgitta Bredberg är 61 respektive 59 år, arbetar som psykiatrisjuksköterskor i Nyköping och har mellan 30 och 40 år inom yrket.

Men trots att de älskar sina jobb – de pratar om de stimulerande arbetsuppgifterna och kontakterna med patienter och arbetskamrater – så är de osäkra på om de ska kunna arbeta kvar tills de fyller 65.

Arbetet har blivit tyngre de senaste åren efter alla besparingar. Det har lett till att de tycker att det har blivit svårare att ge den vård som de skulle vilja ge.

– Även om vi lever i nuet och det handlar om att göra ett bra jobb och att njuta så mycket som möjligt av livet i dag, så undrar man om man kommer att orka. Periodvis känns det inte så, säger de.

Vad är det då som behövs för att ni
ska känna att ni orkar åren fram till 65-årsdagen?

Monica och Birgitta är tydligt överens om att det i mycket handlar om tiden: Tid för återhämtning och tid för att kunna ha en bra fritid.

Framför allt borde det finnas en möjlighet att successivt minska arbetstiden, tycker de.

– Det är synd att man har tagit bort delpensionen. Då hade man kunnat trappa ner och få tid för egna intressen. I dag är det svårt att hinna med. Vi måste ila hela tiden för att hinna till jobbet och ibland är man så trött att man inte orkar något när man är ledig, säger Monica.

Hon får medhåll av Birgitta. Är det inte möjligt att gå ner i arbetstid borde man kunna gå i pension tidigare, funderar hon.

– Jag har aldrig förstått varför Vårdförbundet förhandlade bort möjligheten att gå i pension vid 63 års ålder. När jag har frågat varför har jag bara fått svaret att det var för att vi skulle få högre lön, och det har då inte jag sett så mycket av.

Monica har en annan idé.

– Tänk om vår arbetsgivare precis som många privata företag kunde ha ett system med avgångsvederlag för oss äldre anställda!

Det skulle vara bra för alla parter, tror hon. För dem som börjar bli äldre och vill trappa ner, för arbetsgivaren för att han då skulle kunna rekrytera nya och inte minst för yngre sjuksköterskor. Då skulle de lättare få fasta jobb.

Så långt låter allt bra, men ser ni då inte några problem?

– Jo, ekonomin, säger de enigt.

Båda arbetar heltid för att få en skälig pension. Trots att de har arbetat så länge anser de sig ha låga löner. Om de gick ner i arbetstid skulle pensionen bli lägre och det skulle bli svårt att klara sig på den, tror de. Därför anser de att till exempel en tidigare pension inte är någon lösning, den kostar för mycket.

Monica har drygt tre år och Birgitta lite mer än fem år kvar till pensionen – om de stannar tills de fyller 65.

Ser ni fram emot pensionen?

– Ja, det gör vi. Då kommer vi att kunna bestämma själva över vår tid och göra det vi inte har hunnit med hittills.

De pratar om resor, om hus och fritidshus och om att kunna ägna sig mer åt ett av de stora gemensamma intressena: hästar och ridning.

– Och, säger Monica, då skulle jag få mer tid över till barnbarnen, den tid jag inte hade för mina egna barn.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida