Michelle Wahrolén: Hur mycket vill du veta om din framtid?

De senaste åren har det skett revolution inom genetiken då genanalyser har automatiserats och kan göras på bara några dygn, där det tidigare tagit åratal att kartlägga en persons arvsmassa. Något som kan innebära etiska dilemman, skriver Vårdfokus chefredaktör Michelle Wahrolén i sin nya krönika.

Det blåser snåla vindar och mycket förutses att bli tuffare den närmaste tiden. Elräkningarna , livsmedelspriserna och bränslekostnaderna har redan skenat i väg. Och ovanpå det en allmän oro i världen, även i den del av världen som är nära oss här i Sverige. Vad gör de många orosmolnen med oss människor?

Gör det oss uppgivna eller får vi kraft att påverka vår situation? De allra flesta vill nog trots allt se om sitt hus och göra vad de kan för att dämpa de negativa effekterna. Men hur mycket vill man veta om framtiden vad gäller den egna hälsan? Hur mycket vill man se om sitt hus då och hur mycket vill man få reda på om det som eventuellt kommer hända men inte nödvändigtvis behöver ske? Screening har funnits länge nu. Enkla test som till exempel mammografi och PSA-test, som avslöjar tidiga tecken på bröstcancer eller cancer i prostatan. Dessutom finns gentester som redan på embryonivå kan visa förhöjda risker för till exempel cancer.

Bara för att en person bär på en gen med förhöjd risk för cancer behöver det inte betyda att hen drabbas av sjukdomen.

De senaste åren har det skett revolution inom genetiken då genanalyser har automatiserats och kan göras på bara några dygn, där det tidigare tagit åratal att kartlägga en persons arvsmassa. I vårt tema, Ärftlig cancer, gör vi en djupdykning kring hur förhöjd risk för ärftlig cancer kan upptäckas och hur sjuksköterskor får en central roll i att vägleda patienterna i utredningar. Men också vilka etiska dilemman de nya möjligheterna ger upphov till. Bara för att en person bär på en gen med förhöjd risk för cancer behöver det inte betyda att hen drabbas av sjukdomen. Å ena sidan kan en tidig upptäckt av en anlagsbärare innebära att människor som riskerar att bli sjuka får tidig behandling, slipper lida och faktiskt överlever sjukdomen. Å andra behöver personen förhålla sig till risken, vilket kan skapa både oro och ångest, kanske i onödan. Så hur mycket kan och ska vi ingripa i människors öden? Det är ingen lätt fråga vare sig för individen eller för vården. En utmaning för kåren. Allt fler sjuksköterskor kommer att behöva öka sin kompetens inom genetik.

Hur mycket kan och ska vi ingripa i människors öden?

Ärftlighet på ett mer positivt sätt kan vara drivkraften att jobba som sjuksköterska. Evelina Markström är fjärde generationen sjuksköterska i sin släkt. Och hon ger begreppet nära vård ett ansikte. Med sin verktygslåda på hjul har hon en ambulerande vårdcentral som hon rullar runt med i glesbygden i Svappavaara, så att patienterna slipper åka miltals för att få vård. En ljuspunkt och uppskattad insats som lyfter bort både oro och omak för dem.