»Hur talar en 80-årig kvinna om sin flickvän?«

Äldrevården behöver mer kunskap om homo- och bisexuella samt transpersoner. Det handlar till exempel om öppenhet inför att en mans livspartner kan vara en annan man och kunskap om hur det är att komma ut.

3 oktober 2008

Dagens 75-åringar föddes i en tid då samkönade sexuella kontakter var kriminella. 1944 togs förbudet bort men homosexualitet fortsatte att klassas som en sjukdom fram till 1979. I dag har hbt-personer, det vill säga homo- och bisexuella samt transpersoner, nästan samma rättigheter som heterosexuella, men historien lever kvar.

– Vi vet väldigt lite om äldre hbt-personer i Sverige, säger sjuksköterskan Mats Christiansen som är universitetsadjunkt vid sektionen för omvårdnad på Karolinska institutet och doktorand vid Department of family health care nursing, University of California i San Francisco. Till sin avhandling kommer han att intervjua homosexuella kvinnor och män i Sverige som är över 75 år gamla.

– Gruppen är påverkad av det stigma de har vuxit upp med. I Norge finns en rapport som visar att många äldre homosexuella går tillbaka till ett liv i garderoben och deras livspartner reduceras till en kompis när de flyttar in på vårdhem. De är rädda för att möta oförståelse och homofobi från både vårdpersonal och medboende.

En annan norsk studie visar på olika livstilar hos äldre homosexuella män. En grupp bögar har inte varit öppna med sin homosexualitet utan levt tillsammans med sin partner och inte haft kontakt med den övriga hbt-rörelsen. När partnern går bort blir dessa män väldigt ensamma. En annan grupp har skilt sig från ett äktenskap med en kvinna, men inte berättat för den före detta makan eller barnen om sin sexuella läggning. När de behöver stöd återvänder de till den tidigare familjen, till barn och barnbarn och ibland även till ett heterosexuellt liv. En tredje grupp är aktiva i hbt-miljön och har en vald familj av vänner och tidigare partners.

I äldrevården spelar anhöriga en viktig roll, både som kontaktpersoner och vårdare. Mats Christiansen menar att vården behöver bli mer öppen för att familjer ser olika ut och att det kan finnas en annan relation än den uttalade.

– Hur talar en åttioårig kvinna om sin flickvän? Vill hon etikettera sig som homosexuell? Det är viktigt att vårdpersonalen kan fråga om anhöriga på ett sätt så att svaren blir tydliga för alla parter, till exempel använda könsneutrala begrepp som »vem är din närmaste?«.

I usa har det byggts speciella äldreboenden för hbt-personer. Än så länge finns inga sådana i Sverige och hbt-rörelsen är kluven.

– De som är kritiska till speciella boenden menar att hbt-kampen har kommit så långt att vi inte behöver bo för oss själva. Andra menar att trots alla reformer är hbt-personer långt ifrån accepterade och då är det bättre att ha egna boenden.

Mats Christiansen tror att marknaden för ett hbt-äldreboende i Sverige i dag inte är så stor, men det kan ändras.

– Bland dem som är över 75 år i dag finns många som inte har kommit ut för sin släkt. De vill troligen inte flytta till ett äldreboende som uttalat enbart tar emot hbt-personer.

Socialstyrelsen har konstaterat att det finns brister i kunskapen om hbt inom vården. Enligt Mats Christansen är det viktigaste att inte utgå från att patienten är heterosexuell. Vårdpersonal behöver även känna till problemen kring att komma ut (vilket kan ske i alla åldrar) och att hbt-personer har sämre psykisk hälsa, ofta på grund av isolering och ensamhet. Dessutom är kunskap om hiv och aids viktig.

– Allt eftersom behandlingarna blir bättre kommer personer med hiv att leva tills de blir gamla och drabbas av andra sjukdomar. Då behöver fler delar av vården ha kompetens för att vårda patienter som lever med hiv.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida