I huvet på
en fjortonåring

Unga flickors liv och hälsa vill ICN, den internationella sjuksköterskeorganisationen, värna. Men vad tycker egentligen tonårsflickor om sin vardag? Vi blev nyfikna och åkte till den lilla staden Norrtälje, sju mil norr om Stockholm, för att träffa fyra 14-åringar.

4 augusti 2003

Kompisar. Det är det bästa med skolan. Therése Palmcrantz, Jennie Palmcrantz, Jessica Thorzén och Sulay Hashim, alla 14 år, svarar utan att behöva tänka efter. Men de tycker också att det är viktigt att plugga och få bra betyg. I höst väntar årskurs åtta på Flygskolan i Norrtälje.

– Det gäller våran framtid, slår Therése fast.

De vill ha bra jobb och bra betalt. Therése har pendlat mellan att vilja bli flygvärdinna och journalist, men nu är det hotell- och restauranglinjen som gäller. Sulay vill gå medialinjen och bli programledare på tv, Jessica vill bli skådespelare eller fotomodell och för Jennie, liksom för Therése, lutar det åt hotell- och restauranglinjen.Framför allt vill de i framtiden ha möjlighet att välja. Och i åttan, säger de, då ska de börja ligga i för då får de betyg för första gången.

Stress hör till deras vardag. De stressar på mornarna, när de mest av allt vill sova. Äter fort på lunchen för att hinna ha rast. Slänger i sig maten efter skolan för att hinna vara med kompisarna. Det gäller att hinna med allt roligt.

Rädda för spindlar och pedofiler
Therése, Jennie, Jessica och Sulay svarar avväpnande ärligt. När vi talar om rädslor är det första de tänker på spindlar, ormar, hajar – och katter. Men också på rädslan för att dö. De tänker på döden och på vad som händer efter att man har dött. Rädda är de också för att gå hem ensamma när det är mörkt. Särskilt Jennie som bor en bit från de andra och måste gå genom ett skogsområde för att komma hem. »Det är jätteläskigt«, säger hon. De är rädda för gubbar som ser otäcka ut eller som tittar på dem på ett äckligt sätt. För att vara ensamma med killar – eller ännu värre: med gubbar.

Mest av allt är de rädda för pedofiler. Det finns flera i Norrtälje, säger de.

Familjen är viktig och står för trygghet, även om den är jobbig ibland. »Vad gjorde du och din kille på rummet?« är den sortens fråga de inte vill få av sina föräldrar. Föräldrar ska inte snoka så mycket. De blir i alla fall bara sura om de får veta vad man gör, säger Therése.

På frågan om vad de gör tillsammans med sin familj svarar de unisont: »Tittar på tv.«

Pojkvänner har de eller har de haft. En har haft det sedan hon var i fyraårsåldern, en annan säger att det inte är särskilt nödvändigt. Just nu är alla singlar i klassen. Men på det hela taget är pojkvänner något bra, kul, spännande eller något man inte får nog av, som en av dem uttrycker det. Men pojkvänner kan vara något dåligt också. När de förbjuder en att träffa killkompisar, då är de jobbiga.

Tjejerna vet väl hur idealmannen ska vara och se ut. En välbyggd kropp är det första de tänker på. Snäll och välbyggd. Snygg om det går, säger Therése. Och med mycket magmuskler.

– Men det är bara vid första intrycket det betyder något, tilllägger Jennie eftertänksamt.

Och när de pratar vidare handlar det mindre om biceps och tvättbrädor och mer om personlighet och om att även den som vid ett första påseende kanske inte är snygg blir det om han är snäll. »Ju snällare en person är – desto snyggare blir den«, säger Therése.

»Lärarna bryr sig inte«
Mobbning finns inte på vår skola, säger tjejerna. En del småbråk, men inte mobbning. Det förekommer bara på lågstadiet. Och skolan är usel på att ta hand om det, säger de.

– Lärarna bryr sig inte, säger Sulay som varit med i en antimobbningsgrupp.

De går i skolans enda rökfria klass. Kolla, säger de, att röka var tufft för ett par år sedan, men i dag mobbas den som röker och tror att hon är tuff. De ser att fler tjejer än killar röker – för de tror att de är coola.

De fyra 14-åriga flickorna i Norrtälje har sett kompisar använda både alkohol och andra droger, men säger att de håller sig borta från det. De känner också väl till vikten av motion. Både Therése och Jennie har tävlingssimmat i flera år, men slutade nyligen.

– Förut var det idrott som gällde för mig, nu är det kompisarna, säger Jennie.

Ingen av dem vill lägga all sin fritid på träning eller på resor till och från tävlingar längre.

– Jag vill inte sitta i ett badhus och ha tråkigt, förklarar Therése.

De hinner inte med längre, säger de. Skolan, kompisar, träning. »Man var stressad och hade ont i magen.«

Studerar fotomodeller
Att vara smal är viktigt. Man tittar i tidningar och ser hur snygga fotomodellerna är. När fotografen, som är van att ta modebilder, berättar om hur han i datorn tar bort skuggor, plitor och valkar tycker de att sådant borde alla tonårstjejer få höra mer om. »Lyllo den som ser ut så där.« Det är så man tänker, säger Jessica som själv vill bli modell.

Men de känner ingen press från kompisar eller från killar på hur de bör se ut. Den pressen kommer i så fall från dem själva. Och är magen för rund så äter de mindre hellre än motionerar mer. Fast Jessica önskar att det fastnade mer fett på hennes kropp.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida