Inför kvinnodagen: applåd för lyckad lönekamp
Med gemensam kamp går det att göra något åt felvärderingen av kvinnodominerat arbete. Sjuksköterskestudenternas löneuppror är ett exempel.
Lönegapet mellan män och kvinnor är 13,4 procent. Det innebär att under en arbetsdag som sträcker sig mellan 8 och 17 arbetar kvinnor gratis från klockan 15:56. För att påminna om det finns 15:56-rörelsen.
Det är en sammanslutning av 45 olika organisationer, däribland Vårdförbundet och flera andra fackliga organisationer, som startade 2011. Inte särskilt mycket har hänt sedan dess. För fyra år sedan döptes kampen till 15:51-rörelsen.
– När vi bildades sa vi att lönediskrimineringen av kvinnor är ett strukturellt problem. Det handlar inte om att individen har valt fel jobb eller är dålig på att förhandla. Därför måste vi gå samman och angripa problemet strukturellt. Men det går inte fort och hålls den här takten får vi inte jämställda löner förrän om 60 år, säger Gertrud Åström.
Hon är ordförande för Sveriges kvinnolobby, initiativtagare till 15:56-rörelsen, och var moderator under ett föredrag inför kvinnodagen på söndag. Varför tjänar kvinnor mindre än män? var frågan som skulle besvaras.
Störst skillnader på toppen
Agneta Stark, docent i företagsekonomi, viftade bort argumentet om att det beror på att kvinnor väljer fel jobb. För det är mellan de mest högavlönade kvinnorna och männen som löneskillnaden är störst.
Hon tycker det är dags att vi i stället för att fråga vad löneskillnaden beror på frågar oss: Vad fyller de för funktion?
– Det antas att marknaden sätter rättvisa löner. Om man då slår fast att löneskillnaderna mellan könen är orättvisa skulle det betyda att marknaden har fel. Och det kan den inte ha. Att påstå det vore så omstörtande att politiker inte kan ta ansvar för det.
Kamp kan löna sig
Men allt är inte nattsvart. Emma Sildén, en av talespersonerna för sjuksköterskestudenternas löneuppror i Stockholm, gav exempel på att gemensam kamp kan löna sig.
– Upproret startade 2011 och strategin har varit densamma: Vi tackar konsekvent nej till för låga löner. 25 000 kronor, som är kravet i Stockholm, är ingen hög lön. Det är en rimlig lön. När vi började vår kamp var ingångslönen strax över 21 000 kronor. Förra året fick 50 procent en ingångslön på 25 000 kronor eller mer, och över 80 procent fick 24 000 kronor eller mer. Genom att stå samlade har vi lyckats med något historiskt, sa Emma Sildén.
För det budskapet fick hon en lång och varm applåd från publiken.