Inget procentkrav inför lönerörelsen

Den 9 december startade avtalsrörelsen på allvar. Då lämnade Vårdförbundet över sina yrkanden till arbetsgivarna. Men det var ett otraditionellt dokument utan några krav på löneökningar i procent.

10 januari 2000

Den här förhandlingsomgången liknar ingen annan, allra minst den förra för fyra år sedan. Borta är medlemmar som högljutt, genom till exempel namninsamlingar, kräver att förbundet ska gå ut och kräva höga lönelyft. Borta är medlemmar som via framför allt massmedier försöker få allmänheten att stödja lönekraven. Borta är strejk- och blockadhot.

I stället råder närmast tystnad. I alla fall stillhet. Parterna väljer att lugnt och sansat försöka finna gemensamma värderingar och utifrån dessa komma överens om lönehöjningar. I alla fall hittills.

Det går igen i det dokument med avtalsyrkanden som Vårdförbundet lämnade över till Landstingsförbundet och Kommunförbundet den 9 december. I dokumentet finns inga procentkrav när det gäller löneökningar.  I stället säger förbundet:

»Löneöversyn ska genomföras minst en gång per år. På vilket sätt och med vilket lägstutrymme är för Vårdförbundets del beroende på hur övriga delar av av-talet ser ut. Nivåfrågan återkommer vi till.«

Ingenting sägs heller om hur många år det nya avtalet bör gälla, utan avtalsperiodens längd är också beroende av hur övriga delar av avtalet ser ut. Under vissa förutsättningar kan Vårdförbundet tänka sig en längre period. Precis som i det senaste avtalet som ju gällt under fem år.

Positivt samarbete
I det dokument som överlämnades till arbetsgivarna framhålls det positiva arbete som gjorts tillsammans med de två arbetsgivarorganisationerna för att bland annat få fram en enad syn på verksamheten och dess utveckling.

Där talas också om en gemensam inställning till medarbetaren och ledarskapet. Samt att Vårdförbundet hoppas att det arbetet ska fortsätta och leda fram till en bra överenskommelse både för medlemmarna och för verksamheten.

Dessutom betonas behovet av kompetensutveckling och att det måste finnas en koppling mellan den, verksamhetsutvecklingen och löneutvecklingen. Vidare framhålls vikten av att lönen ska fastställas i lokala förhandlingar.

Till sist tas även pensionsavtalet upp. Vårdförbundet skriver i yrkandedokumentet:

»Tjänstepensionens storlek och möjligheterna till ett eget val av pensionstidpunkt är en viktig fråga för Vårdförbundets medlemmar. Pensionsavtalet innehåller också andra frågor som vi vill återkomma till.«

Ovanligt yrkande
Det är ett mycket otraditionellt yrkande som Vårdförbundet lämnat över till de två arbetsgivarorganisationerna. Att man väljer att inte komma med krav på procentuella löneökningar är ovanligt. Orsaken är den utveckling som skett de senaste åren. Trots låga procentsiffror i avtalet har Vårdförbundets medlemmar troligen fått de största löneökningarna på arbetsmarknaden.

– Det är tre faktorer som gett ett så bra utfall och som vi ska arbeta vidare med: lokala förhandlingar, individuella an-ställningsavtal och marknadskrafterna, säger Vårdförbundets ordförande Eva Fernvall.

Hon tror att utvecklingen även de kommande åren kommer att gynna Vårdförbundets medlemmar. Sjuksköterskebristen finns kvar och det finns ett ökat behov av kompetens ute i verksamheten. Det är de främsta orsakerna till att förbundet i det här skedet väljer att inte kräva några löneökningar i procent. På det sättet bjuder man in arbetsgivarna till en öppen diskussion om de problem som finns.

För problem finns, framför allt den låga löneutvecklingen. Mellan den lägsta och den högsta lönen skiljer bara 3330 kronor eller 19,6 procent (då har man räknat bort de tio procent som har de lägsta lönerna och de tio procent som har de högsta).

Större är inte dagens lönekarriär inom Vårdförbundet.

– Det nuvarande avtalet bygger på differentiering utifrån erfarenhet och kompetens, ändå har lönespridningen under de nuvarande avtalsåren bara ökat med drygt 2 procent. I det nya centrala avtalet måste därför just den här frågan betonas starkare, säger Eva Fernvall.

Avgörande för framtiden
Just löneutvecklingen ser hon som avgörande för framtiden. Om man inte kan se en större lönekarriär än i dag, tror Eva Fernvall att det kommer att både bli svårt att rekrytera nya människor till vården och att behålla många som finns i verksamheten i dag.

– Det är både genant och irriterande att någon efter tre års högskolestudier som ny i yrket inte får mer än 15000 kronor
i lön och sedan bara kan räkna med en höjning till 18 000–19 000 kronor. En skälig löneutveckling bör ligga på cirka 10 000 kronor, säger Eva Fernvall.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida