Inledaren

De två unga sjuksköterskorna sprutade ut hela innehållet i insulinpennan på golvet. Oj då, sa de och ett stort fnissanfall utbröt. Då bestämde vi oss för att åka hem.

När ens barn får diabetes förväntar man sig att det ska finnas en väl utrustad specialistvård med kunnig personal. En vård som mitt i kaoset kan ge ett lugnt och förtroendefullt lärande inför det nya livet med ett barn som behöver omvårdnad dygnet runt.

Så blev det inte för oss. Att sjuksköterskorna på avdelningen var oerfarna och unga var bara en del av orsaken till att vi flydde. Men det bidrog till att vi inte kände den trygghet vi sökte i den akuta krisen.

I det här numret av Vårdfacket har vår reporter besökt en infektionsavdelning i Växjö. Där har personalstyrkan slimmats som på många andra håll i landet. »Jag är rädd för att de unga sjuksköterskorna vi har försvinner innan de ens har hunnit fylla 30, på grund av för hög arbetsbelastning«, säger sektionsledaren Elisabeth Åström. »Blir det så kommer vi bara att ha nya sjuksköterskor som arbetar här.«

Att delar av akutsjukhusen bemannas av unga nyutbildade sjuksköterskor har uppmärksammats tidigare, inte minst inom barnsjukvården. Orsaken är att arbetsgivarna inte kräver och värderar specialistutbildning och att arbetsvillkor och löner gör att de erfarna söker sig bort. Denna obalans riskerar att öka ytterligare när krisen gör att neddragningarna nu blir allt fler.

Det är synnerligen märkligt att vårdgivarna inte gör något åt den här utvecklingen. Att de svårast sjuka ska vårdas av de minst erfarna borde vara något som faller på sin egen orimlighet.

I vår artikel från Växjö fortsätter Elisabeth Åström: »Dräneras vi på kompetens kommer vi inte att kunna fortsätta ta emot studenter.«

Det är en annan sida av problemet. För ett par veckor sedan firade Vårdalstiftelsen 15-årsjubileum. Med all rätt hyllades stiftelsen för sin roll som finansiär av vårdforskningen. De gamla löntagarfondspengarna som stiftelsen haft att fördela har gynnat omvårdnadsforskningen och många namnkunniga professorer och forskare prisade under jubileumsfestligheterna stiftelsen för dess insatser. Under dagen viskade en och annan: »Kan inte ni på Vårdfacket skriva och trycka på så att Vårdalstiftelsen får mer pengar nu när de ursprungliga fonderna snart tar slut!«

Visst, det är vällovligt. Ge mer pengar till vårdforskningen!

Men det finns en verklighet utanför den akademiska världen. När vården blir så anorektisk att den inte ens längre kan handleda studenter i grundutbildningen är något väldigt fel. Klyftan mellan utbildning, forskning och vårdens verklighet riskerar att växa. Det problemet löses inte bara med nya forskningsfonder. Det krävs helhetssyn och samhällsansvar.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida