Invandrarperspektiv saknas i äldrevården

Vi behöver mer forskning och mångkulturell kompetens för att klara invandrarnas äldrevårdsbehov, sammanfattar vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson en dag med Sios, invandrarorganisationernas samarbetsorgan.

Om tio år kommer antalet äldre invandrare mer än ha fördubblats – från dagens 77 000 till 170 000. Hälften av landets kommuner har äldre invandrare med behov av särskilt boende men många kommuner har inga bra lösningar och väldigt få anser att de klarar av uppgiften bra.

– Kommunerna behöver hjälp med att hitta mer flexibla lösningar än i dag och personalen behöver arbeta mer mångkulturellt. Och vi måste satsa på forskning, anser Ylva Johansson.

Som underlag för arbetet med den nationella utvecklingsplanen för äldreomsorgen bjöd regeringen i veckan in Sios ? invandrarorganisationernas samarbetsorgan i Sverige ? för att få invandrarnas patient- och personalperspektiv på vården.

Gemensamt språk

Förutom Sios, deltog också Socialstyrelsen, Sveriges kommuner och landsting och omvårdnadsforskaren Sirkka-Lisa Ekman.

Andelen multisjuka och demenssjuka med annan etnisk bakgrund ökar stadigt och den över landet generellt ojämlika äldrevården är ett problem.

– Invandrare som drabbas av demens tappar det svenska språket. Sirkka-Liisa Ekman har visat att det blir en enorm kvalitetsskillnad i äldrevården då vårdare och vårdad kan prata med och förstå varandra. Där kan invandrarorganisationerna spela en större roll än hittills, anser Ylva Johansson.

Integration passar inte

Maria Olsson, ordförande i Sios, konstaterar att det här är första gången en minister suttit ner och diskuterat med dem.

– Viktigast var att regeringen deklarerade viljan att jobba med detta i samarbete med oss. Vi kan hjälpa till med kulturell och språklig kompetens.

Integrationsmålet passar, enligt Maria Olsson, inte i äldrevården. Det isolerar de gamla som inte kan svenska ? eller har tappat språket i takt med demensen.

Mat från hemlandet

– Vi vet att demenssjuka som inte kan kommunicera blir aggressiva – det mår varken de eller personalen bra av. Men bland personalen i vård och omsorg finns många språkgrupper representerade. Det borde vara enkelt att para ihop personal och vårdtagare som talar samma språk.

Att praktisera kulturell och språklig kompetens behöver, enligt Maria Olsson, inte kosta. Det kan handla om så enkla saker som att servera en maträtt eller spela musik från invandrarens hemland.

– Alla medverkande tog upp behovet av forskning. Det finns ju ingenting gjort på det här området i hela Europa utom det jag har gjort – och det är 15 år sedan min avhandling kom. Jag är glad att frågan äntligen hamnat på dagordningen, ingen har vet hur stort problemet egentligen är, berättar Sirkka-Liisa Ekman.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida