”Iva-vård kräver specialistkompetens”

Trycket på intensivvården är hårt i tredje vågen. På flera håll i landet räcker inte iva-sjuksköterskorna till och pandemilösningen har blivit att låna in andra sjuksköterskor. Det oroar iva-föreningen, som menar att de svårast sjuka har rätt till vård av specialistsjuksköterskor.
– Vi vänder oss emot det – och hela synen på att det som behövs inom intensiv- och anestesivård är fler händer. Det är managementlogik och långt ifrån det verkliga behovet av avancerad sjukvård. Det som behövs är rätt kompetens på rätt plats. Inom iva-vård behövs specialistsjuksköterskor, säger Axel Wolf, docent och översjuksköterska, samt styrelsemedlem i professionsföreningen AnIva, för iva- och anestesisjuksköterskor.
Han beskriver hur avancerad och kunskapskrävande intensivvården är.
– Ett eller flera av patientens livsuppehållande organ hotas av kollaps. Vi behöver ofta ta över den svårt sjuke patientens andning och stödja blodcirkulationen.
Vanligt med respirator
Det är vanligt med både respirator och dialysapparat.
– Utan specialistutbildning blir det en extremt pressad, orimlig arbetssituation. Det är inte rätt mot patienterna, iva-personalen eller de ickespecialiserade sjuksköterskorna själva när de skickas dit, säger Axel Wolf.
Under covidpandemin har sjuksköterskor utan specialistutbildning placerats om för att täcka upp i personalgrupperna på sjukhusens intensivvårdsavdelningar. I den första vågen stod vården oförberedd inför anstormningen och tvingades hitta dessa nya lösningar.
– Men nu har pandemin pågått ett år, och är ingen överraskande situation längre. Bristen på specialistutbildade iva-sjuksköterskor var välkänd sedan långt innan pandemin. Arbetsgivarna borde ha planerat för sin kompetensförsörjning, både med åtgärder för att behålla specialistsjuksköterskor och utbilda nya, säger Axel Wolf.
Vårdfokus har under pandemin rapporterat om flera iva-avdelningar som tillfälligt behövt ändra kompetensmixen och ta in anestesisjuksköterskor, operationssjuksköterskor och även sjuksköterskor utan specialistutbildning.
I en färsk artikel från Värmland beskrevs pyramidmodellen, där iva-sjuksköterskorna arbetar i team med och handleder andra sjuksköterskor, utan iva-kompetens. Något iva-sjuksköterskorna tycker blir ett utökat ansvar och ännu högre arbetsbelastning.
I veckan öppnade Karolinska dörren för att släppa kravet på specialistutbildning för sjuksköterskor på iva-avdelningarna, rapporterar DN.
Björn Persson, verksamhetschef för perioperativ medicin och intensivvård, beskriver personalläget som kritiskt. Karolinska saknar ett 50-tal intensivvårdssjuksköterskor.
– Jag tror att man får prova konceptet och se. Det är inte så att intensivvårdssjuksköterskans roll ifrågasätts. Vi kommer nu att göra riskanalys, facklig samverkan och arbeta vidare i personalgruppen, säger han till DN.
Högre belastning
Att iva-sjuksköterskor nu har ännu högre belastning, med handledning och övergripande ansvar för sjuksköterskekollegers patienter, oroar Axel Wolf. Han tror att det riskerar att få svåra konsekvenser.
– Iva-sjuksköterskan ansvarar för och leder omvårdnaden av patienten framåt, mot förbättring och tillfrisknande. Om inte vården har rätt kompetens innebär det en risk för patienterna, till exempel för infektioner och trycksår. Det är bara specialistsjuksköterskor inom iva och anestesi som har utbildning i att ta hand om medvetslösa, sederade eller sövda patienter, säger han.
Inte likadant för läkare
Han poängterar att han inte hör liknande resonemang om att iva-läkare ska kompletteras med allmänläkare på avdelningarna.
– Läkarna är lika slutkörda, men ändå hör man inte att de ska få nya kollegor utan specialistutbildning. Det blir så tydligt att rätt kompetens behövs, på rätt plats – både vad gäller sjuksköterskor och läkare.
Riksföreningen AnIva skickade i maj förra året ut en enkät till 290 sjuksköterskor som arbetade på covid-iva i olika regioner för att kartlägga deras arbetssituation. Nu ska den snart publiceras som en studie i en vetenskaplig tidskrift.
Vård som löpande band
Majoriteten arbetade på en annan arbetsplats än sin vanliga med ny arbetsmiljö och nya kollegor. Vården beskrevs som ett löpande band, där patienterna behandlades på samma sätt.
– Resultatet visar att de specialistutbildade tar det största ansvaret. Iva-sjuksköterskan får dubbel arbetsbörda, eftersom hen dels har expertisen och ansvaret för patienterna, dels måste introducera, handleda och leda teamet som består av sjuksköterskor utan adekvat kompetens.
– Många beskrev en etisk stress då de inte kunde tillgodose patienternas omvårdnadsbehov, att vårdkvaliteten försämrades då omvårdnaden nedprioriterades, samt att den ökade arbetsbelastningen påverkade sjuksköterskornas hälsa och välbefinnande.
Hinner inte följa upp
Både sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor beskriver hur avsaknad av resurser gör att de inte har möjlighet att vare sig utföra, följa upp eller utvärdera den vård som ges, och att de ställts inför situationer där nödvändig omvårdnadskompetens saknats.
Riksföreningen AnIva, Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet trycker på regeringen i frågan. De vänder sig emot ett förslag från arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR, med kurser och snabbutbildningar inom anestesi och intensivvård, som dykt upp under pandemin.
– Det sänker kompetenskravet på sikt, då arbetsgivare i stället för att efterfråga specialistutbildade sjuksköterskor rekryterar de som har snabbutbildats. Då blir risken stor att färre sjuksköterskor genomgår specialistutbildning, när det egentligen behöver vara fler, säger Axel Wolf.
Han menar att lägre kompetenskrav och den samtidigt pressade intensivvården riskerar att bli en ond spiral.
– Intensivvårdssjuksköterskornas arbetsmiljö blir allt hårdare, de väljer att sluta, varpå det inte heller finns tillräckligt med handledare kvar för utbildning av nya specialistsjuksköterskor. Bristen blir då ännu större, och patientsäkerheten hotas ytterligare.