»Jag blir lite avvaktande om folk låter för snälla«

Nina Rehnqvist är överdirektören på Socialstyrelsen som blev högsta chef för myndigheten som granskar sjukvårdens metoder. En rak person som inte tycker om att bli ledd av andra. Knappt ens genom bergspassen i Himalaya.

Rapp, rak och chosefri. Tre ord som faller en in vid mötet med Nina Rehnqvist, en av Sjukvårdssveriges makthavare. Kardiolog, överdirektör på Socialstyrelsen och nu direktör för sbu. En myndighet så anonym att folk ibland tror att förkortningen står för Statens båtunion.

Nina Rehnqvist skrockar lite när hon berättar det. Hon verkar kunna ta lättsamt på saker, men egentligen vill hon förstås att myndigheten hon chefar över ska bli mer känd. Så mycket nytta görs ju ändå där, säger hon. På sbu, som betyder Statens beredning för medicinsk utvärdering, skrivs gula, vita och Alerta rapporter om metoder som sjukvården bör eller inte bör använda.

Att göra nytta är en drivkraft för Nina Rehnqvist. När hon drar sig till minnes en professionell höjdpunkt i livet nämner hon ingen chefsutnämning, inget scenframträdande eller modigt beslut, utan att hon fanns hos en patient som hade dött om hon inte hade varit där.

– Å andra sidan, säger hon sakligt, hade inte jag gjort den insatsen så hade någon annan gjort den.

Nina Rehnqvist är 61 år, bor på Söder i Stockholms innerstad och är född i Persien. Hon var 13 år när hon tillsammans med föräldrar och yngre bror flyttade till Stockholm. Då hade familjen bott i Finland några år. Hennes pappa var kamrer och platschef och hennes mamma hemmafru. Själv var hon – och är fortfarande – en duktig storasyster.

– När jag och en kompis kommer till våra vänner säger de alltid: »Nu kommer messerschmittarna«, säger hon och skrattar.

Hon är en ledartyp och får kämpa lite med sig själv för att finna sig i att någon annan tar kommandot. Som vid de äventyrliga utlandsresor med guide som hon tillsammans med maken och deras gemensamma vänner, ett litet »järngäng« som hon kallar dem, företar sig ungefär en gång om året. Nyligen vandrade de bland bergen i Himalaya.

– Fast det var en beskedlig vandring. Vi gick bara upp till
4700 meters höjd. Där bodde vi i tält och det var ganska primitivt. Fast det fanns åtminstone inga loppor.

Alltid något, tycker hon som även varit med om att ha sådana hoppande på bröstet.

Skidor, segling och golf räknar hon upp som sina stora intressen. Socialstyrelsens generaldirektör Kjell Asplund, som efterträdde Nina Rehnqvist på myndigheten, beskriver henne som en friskus. Så ligger också cykelhjälmen på plats på hatthyllan i hallen därhemma, och hon säger att hon vill arbeta på ett sådant avstånd från hemmet att hon kan cykla till arbetet.

Hon läste medicin på 60-talet och hade bland annat den kände kungalivmedikusen Gunnar Biörck som lärare. En kontroversiell person som inte tyckte att kvinnor skulle läsa medicin, men som ändå lyckades skapa en kreativ stämning omkring sig, minns Nina Rehnqvist.

Hon vet inte riktigt hur det gick till att han lät henne passera utbildningen på den tid hon gjorde. När hon bad om ledigt för att delta i världsmästerskapet i golf 1966 nekade han med kommentaren »golf är den dummaste sport jag vet«. Hon skulle minsann få gå om utbildningen, lät Gunnar Biörck meddela. Vilket hon fann sig i och åkte i väg.

Men professorn lät nådens sol lysa över henne, som han sa, och hon tog sin läkarexamen när hon skulle.

Hon valde att bli kardiolog främst för att det innebär mycket patientkontakt. Hon ville ta hand om hela patienten och när det kommer till störningar i hjärtat handlar det om både livsstil, psykologi och relationer.

– På den tiden innebar hjärtrehabilitering att folk låg i sängen i tre veckor. När de sedan steg upp blev de snurriga, vilket ju inte var så konstigt. Men det tolkades som hjärtneuroser, berättar hon.

Nina Rehnqvist rekryterades till Socialstyrelsen i mitten av 90-talet – förmodligen för att myndigheten behövde förbättra sitt genusperspektiv, tror hon. »Det var mycket gubbs på medicinsidan.« Hon tackade ja utan att tveka.

– Om de inte hade tagit mig så hade de tagit någon sämre, säger hon kaxigt.

Hon är osäker på vad hon har betytt för myndighetens genusmedvetande, men hon var med och utvecklade konceptet med kvalitetsregister.

– Under de första kvalitetsregisterdagarna satt vi i en liten skrubb. Ungefär samtidigt presenterades data från Socialstyrelsens patientregister. Det var första gången olikheter i vårdkvaliteten diskuterades öppet. En risk vi tog fastän väl medvetna om att det kunde leda till brutaltolkningar.

Vilket det gjorde. Socialstyrelsen skickade ut resultatet av jämförelserna mellan dödlighet i hjärtinfarkt på olika sjukhus till verksamhetscheferna. Den av dem som hade det bästa resultatet kunde inte hålla inne med det. Och sedan brakade det loss i medierna.

– Fördelen var att alla anmälde sig till hjärtinfarktregistret och i dag kan det användas för att åstadkomma förbättringsarbete. Det betyder mycket – inte minst på hjärtsidan där det finns en stark koppling mellan vad man gör, till exempel ger lagom andel propplösande medicin, och hur det går för patienten.

Nina Rehnqvist är inte den som försöker göra sig mindre än hon är. Knappast större heller. På frågan om hon har gott självförtroende svarar hon ja, och tillägger sedan rappt: »Det ska vara raka puckar.«

– Det uppskattar folk. Eller så blir de arga, men det är nog inte så många, om de inte är vana vid att tala ur skägget. Jag är nog snarare lite avvaktande mot dem som låter allt för snälla. Dem tar man inte där de sitter inte.

Hon gillar att vara chef därför att hon gillar att få saker och ting att hända, säger hon. Det tycker hon att hon fick på Socialstyrelsen, som hon beskriver som en stor myndighet med mycket byråkrati, men också med mycket muskler. »Där finns mycket förståndigt folk.«

Direktör på sbu har Nina Rehnqvist varit sedan 2003. Steget dit var inte särskilt långt. Det handlar ju om kunskapsunderlag på bägge myndigheterna. sbu startades för 18 år sedan och var då en del av socialdepartementet. Det var på sbu, år 1992, som begreppet evidensbaserad medicin beskrevs första gången i Sverige.

– Det finns för mycket forskning som inte leder till förbättringar för patienten. Om det är en tredjedel av det vi gått igenom som duger för granskning är det mycket, säger hon om arbetet med att ta reda på om sjukvårdens metoder fungerar.

I dag har sbu vuxit till ett eget kansli med 32 anställda. En superbra arbetsplats, säger Nina Rehnqvist. Hon har inget annat drömjobb som hägrar. För henne är cykelavståndet till arbetet viktigt. Och närheten till familj och vänner.

– Jag behöver inte så stort manöverutrymme.

Nina Rehnqvist om:

Chefskap i vården:
Ledarskap är en egenskap i sig som kräver olika kvaliteter. För mig är det inget problem att vårdens ledare har olika professionell bakgrund.

Omvårdnad:
Många läkare blev irriterade när sjuksköterskorna gjorde omvårdnad till sitt karaktärsämne. Det är inte ett ord man kan ha monopol på. Läkaryrket är också vårdande. Det går inte att snacka bort.

Om SBU:
Statistiska centralbyrån har frågat verksamhetschefer och läkare från olika specialiteter om våra rapporter har påverkat dem. Det hade de gjort, en annan sak är att erkänna att rapporterna har förändrat deras arbetsmetoder. Men det spelar ingen roll vem som får credit för förändringar ? bara det händer något.