”Jag rekommenderar ingen att ha en kärleksrelation på jobbet”
Sjuksköterskan och författaren Christer Johansson har inspirerats av sitt jobb inom psykiatrin i flera av sina romaner. Den senaste – Underbara människor – handlar om kärlek på arbetsplatsen, något han själv har erfarenhet av.
Huvudpersonen Martin är mellanchef, skriver böcker på fritiden och bor i en liten ort på västkusten. Hur mycket av dig själv finns i honom?
– Tröttsamt mycket. När jag ser tillbaka på mina tidigare böcker handlar de också till stor del om mina erfarenheter och mitt liv, inte minst mitt alkoholmissbruk som jag nu varit fri ifrån i 12 år. Ibland undrar jag hur självupptagen jag egentligen är! Samtidigt tror jag att många författare skriver fram en fiktiv variant av sin egen verklighet. Det finns en kraft i det självupplevda, eller åtminstone någon slags bärighet och trovärdighet. Mitt liv är inte mer intressant är någon annans, men det finns likheter som man kan spegla sig i, till exempel hur det är att träffa någon att bli förtjust i.
Martin fokuserar mycket på att leva i nuet. Finns det ett carpe diem-budskap i den här kärlekshistorien?
– Jag tror inte att mina böcker har några budskap, men existentiella grubblerier intresserar mig. Jag lever nog i föreställningen att det finns anledning att ta till vara de dagar man har. Särskilt nu när jag är över 60 och har kommit in på ”upploppet”. Det är också något vi inom psykiatrin försöker förmedla till patienterna: Så länge vi lever finns det hopp. Många kämpar med exempelvis schizofreni hela livet, vilket är väldigt bekymmersamt. I det perspektivet har jag ett lyxliv. I en liten stad som Uddevalla träffar man samma personer på mottagningen som på gågatan och får på så vis en långvarig relation till många.
Christer Johansson
Ålder: 62 år.
Bor: Utanför Ljungskile.
Gör: Enhetschef på en psykosmottagning och för ett traumateam i Uddevalla.
Karriär: Sjuksköterska sedan 1986. Första linjen-chef i 35 år. Gett ut nio böcker.
Inspireras av: ”Gubbrockare” som Bruce Springsteen, Neil Young, Bob Dylan, Ulf Lundell, Lars Winnerbäck och Magnus Lindberg.
Läser just nu: Jon Fosses Det andra namnet, del ett och två i Septologien. ”Jag lyssnade på honom på bokmässan i Göteborg innan jag visste att han skulle få Nobelpriset och bestämde mig för att läsa det här verket. Det är väldigt annorlunda jämfört med allt annat jag läst, ett närmast muikaliskt flöde utan punkt.”
Boktips: Gryningsflickan av Tomas Löfström. ”Den har betytt mycket för mig. Jag gjorde ett reportage om författaren, som bodde granne med Ulf Lundell på Österlen, och efter det uppmuntrade han mitt skrivande”.
Aktuell: Med romanen Underbara människor (Lindelöws bokförlag).
Underbara människor handlar om kärlek på jobbet. Har du som chef behövt hantera intima relationer mellan medarbetare?
– Nej, det är nog vanligare att medarbetare inte kommer överens i så fall. Däremot har jag själv haft relationer med kollegor och det är ingenting jag rekommenderar. Kvinnan jag gifte mig och fick tre barn ihop med var jag chef över när vi träffades, och vi kunde inte jobba på samma ställe efter det. En annan gång fick en medarbetare jag hade en relation med sluta och jag pudlade och bad personalen om ursäkt. Kärlekshistorien i Underbara människor har jag försökt kamouflera genom att förlägga den i bankvärlden, men det finns kopplingar till verkliga händelser.
Det handlar om en äldre man som blir ihop med en betydligt yngre kvinna. Har du fått några reaktioner på det?
– Ja, vissa har reagerat väldigt starkt, särskilt i sociala medier. Det anses provocerande och opassande. Mina egna döttrar är inte så imponerade, de tycker att det är besvärande och dessutom oseriöst att ha ett förhållande med någon på jobbet. Det var inget jag reflekterade över medan jag skrev eftersom jag var så inne i berättelsen. Jag ville skildra en förälskelse och hur den påverkar oss, att man blir lite galen när man är så upptagen av en relation. En märklig sak med skrivandet är att det tar ett tag innan jag inser hur boken blev och då blir jag ofta självkritisk. I det här fallet kunde jag valt att minska åldersskillnaden utan att det hade påverkat särskilt mycket.
Händer det att människor i din närhet känner igen sig i karaktärerna?
– Ja, och det kan bli känsligt eftersom de inte valt att figurera i mina berättelser. Jag skrev en bok med anhörigperspektiv som handlade om två syskon där brodern var alkoholist och systern led av en psykossjukdom. Det var stort fokus på hur barnen och familjen påverkas när alkohol kommer in och tar över. En annan bok behandlar min mammas livshistoria. Där är det också lätt att identifiera mina barn, mina syskon och min pappa även om jag säger mig skriva om en fiktiv familj. Jag har märkt att jag drabbats av en slags ”författarsjuka” där jag hela tiden samlar på mig material till kommande romaner.
Hur stor del av din jobbtillvaro tar författarskapet?
– Sedan jag fick barnbarn har jag gått ner i arbetstid. Så på fredagar leker jag morfar och författare. Skrivandet är en bisyssla som jag fick tid och energi till när jag blev nykter. Innan jag utbildade mig till sjuksköterska ryggsäcksreste jag till olika platser i världen och skrev reseskildringar som publicerades i lokaltidningen. Det var så det började. Jag ser mig fortfarande som en glad amatör, men jag försöker ta intryck av sådant jag läser och känner att jag hela tiden lär och utvecklas. Det är otroligt kul och givande, och en förmån att få hålla på. En kravlös avkoppling.