Jobba när du vill lönande motto i Umeå

Det som hänt sista året i Umeå visar att det inte behöver vara ett enhetligt arbetstidssystem på ett sjukhus. På universitetssjukhuset har de olika klinikerna infört egna system, utifrån var och ens speciella verksamhet.

På Universitetssjukhuset i Umeå sjuder det som kanske aldrig förr av aktivitet. Den ena kliniken efter den andra arbetar fram nya arbetstidssystem och alla ser olika ut.

Dock finns det två gemensamma nämnare: att systemen är anpassade till varje kliniks egen verksamhet och att det för
de flesta anställda innebär högre lön.

Även om man på något håll hade kommit i gång tidigare, började arbetet på allvar i samband med den strid som utspelades på thorax för två år sedan. Sjuksköterskorna där hade sedan början av 90-talet haft ett i hela landet uppmärksammat poängsystem, där arbetet värderades utifrån när på dygnet det utfördes. Ju besvärligare ob-tid, desto mer pengar i lönekuvertet.

Men för två år sedan ville arbetsgivaren, Umeå sjukvård, ta bort systemet och införa ett nytt så kallat saldosystem som skulle vara gemensamt för hela sjukhuset. Visserligen också det ett poängsystem, men ett som skulle ge lägre löner för thoraxsjuksköterskorna än det gamla.

Det blev ett ramaskri och många sjuksköterskor inte bara hotade med att säga upp sig, en del gjorde det också. Inför risken att bli av med kvalificerad personal vek sig arbetsgivaren och drog tillbaka sitt krav. Systemet fick vara kvar, med vissa modifieringar.

Sjukhusledningen menade dock att saldosystemet skulle finnas på övriga kliniker och fick de fackliga organisationerna att skriva på ett avtal. Alla utom Vårdförbundet, som sa nej. Orsaken var, förklarade förbundet, att de olika klinikernas verksamhet ser olika ut och att arbetstiden måste utformas efter de speciella behov som finns på varje klinik.

I och med Vårdförbundets nej kan man säga att dörren för övriga kliniker öppnades, i alla fall på glänt. Tidigare hade den varit helt stängd. Iva hade flera gånger begärt att få ett liknande system som det på thorax. Sjuksköterskorna på iva var irriterade över löneskillnaden och ledningen var oroad över att kvalificerade sjuksköterskor lämnade kliniken för tjänster på thorax. Svaret från arbetsgivaren var dock hela tiden: »För dyrt!«

Nytt försök på iva
Nu gjordes ett nytt försök. En grupp sjuksköterskor på iva tittade på olika system och arbetade fram en tänkbar modell. Grunden för arbetet var att det alltid skulle finnas tillräckligt med personal utifrån verksamheten, att ob-tid skulle betalas bättre och att rekryteringen skulle underlättas. Viktigt var också att alla skulle vinna något på en förändring och att det skulle vara ett önskeschema.

I början på 1999 presenterades ett förslag för Umeå sjukvårds förhandlingschef. Förhandlingar pågick under tre månader på våren, fast egentligen var det inte några förhandlingar utan snarare resonemang i stil med »om vi gör så här, så…« I april var man överens och systemet började användas från och med den 1 juli 1999.

Den dörr som tidigare stått på glänt var nu vidöppen.

Projekt på röntgen
På röntgen skulle två avdelningar med olika organisationer slås samman. Sjuksköterskorna på den ena avdelningen arbetade enligt schema dygnet runt, på den andra hade de beredskap nätter och helger. Det första förslaget från ledningen om ett tioveckors rullande schema och arbete var tredje helg möttes av starka protester från sjuksköterskorna.

»Gör något själva då«, blev avdelningschefen Sam Wenngrens motreplik.

Det ledde till ett projekt. Med hjälp av arbetslivsutvecklingspengar från landstinget kom man i gång. Första steget var att granska hur arbetet såg ut, nästan minut för minut hela dygnet, behovet av personal vid olika tider och olika modeller.

En viktig del i projektet var att komma till rätta med övertiden. År efter år har Vårdförbundet fått gå in och ge dispens från övertidstaket för rätt många medlemmar på röntgen och Vårdförbundets företrädare sa till sist: »Nu går det inte längre, ni måste göra något åt det här.«

Slutligen kom sjuksköterskorna överens om en modell. Verksamhetschefen, läkaren Katarina Andersson-Forsman, tyckte först att den skulle bli för dyr, men gav sig sedan. En bidragande orsak var att hon tiden innan förhandlingen om ersättning tydligare än kanske någonsin sett svårigheterna med att få personal att arbeta på natten och att det även var tunt med personal på helgerna.

Införde drop-in
Eftersom inte heller Katarina Andersson-Forsman ville ha kvar det gamla sättet att arbeta gick hon med på nästan allt som sjuksköterskorna begärde i förhandlingen. Dessutom såg hon att kliniken då också skulle spara litet pengar.

Samtidigt, och som en följd av arbetstidsprojektet, genomfördes en organisationsförändring. Ett drop-in infördes. Tidigare hade läkarna på bland annat sjukhusets övriga kliniker och på vårdcentraler efter undersökning av en patient skickat in en remiss till röntgen, med allt administrativt arbete det innebar: kallelse, tidsändring för att det inte passade patienten, återbud. En konsekvens av det sättet att arbeta var mycket övertid för sjuksköterskorna. Två gånger om året tvingades de jobba extra på kvällarna för att beta av de växande köerna, ett arbete som kunde ta över en månad. Eftersom sjuksköterskorna då fick 500 kronor i timmen blev det mycket dyrt för kliniken.

Nu får patienten remissen direkt i handen när hon lämnar sin läkare och går till röntgen när det passar henne. Därmed har väntetiderna, som tidigare kunde bli upp till sex månader, reducerats till ett fåtal timmar.

Övertiden är också avsevärt mycket mindre. Den övertid som finns kvar beror på att alla ännu inte lärt sig alla apparater och man ibland måste kalla in någon för att sköta en viss undersökning. Kostnaderna för övertiden har förstås sjunkit och en stor del av de pengarna har i stället bakats in i den nya ersättningen.

Även undersköterskorna
Sedan i oktober 1999 arbetar sjuksköterskorna på röntgen efter det nya systemet. Så även undersköterskorna. Visserligen hade Kommunal godkänt arbetsgivarens saldosystem, men när undersköterskorna på röntgen såg att deras sjuksköterskor fått bättre villkor, begärde de att få desamma och klinikledningen sa ja. Man kan säga att Vårdförbundets medlemmar gjorde jobbet åt undersköterskorna.

Så blev det inte på iva. Även där ville undersköterskorna ha samma villkor som sjuksköterskorna, men ledningen sa att de själva först måste arbeta fram sin modell. Det arbetet är ännu inte klart.

Även på andra kliniker har det förekommit arbete med att ta fram egna arbetstidsmodeller, bland annat på operation och på barnkliniken.