Karlskrona sämst i test

Blekingesjukhuset har bestrålat sina urografipatienter mest av alla sjukhus, visar Strålskyddsinstitutets rapport. Den ansvariga är skakad, men förbättringar har påbörjats.

Det märks inte mycket av den strålande marssolen här inne i läkarnas kombinerade bibliotek och fikarum på sjukhuset i Karlskrona. Runt det belamrade långbordet mitt i det fönsterlösa rummet är stämningen dämpad. Och det är inte bara bristen på kontakt med den spirande våren utanför väggarna som tar ner stämningen.

Det är ingen överdrift att påstå att Erik Jurvin är skakad. Han är sjukhusfysiker på sjukhuset. Nu tvingas han konstatera att urografipatienterna i det ena röntgenrummet på hans sjukhus har i genomsnitt fått tolv gånger mer strålning på sig än patienterna på det sjukhus som bestrålar sina patienter minst.

Bidrar till cancerfallen
En stråldos av den storlek som patienterna i Karlskrona fått är ingen katastrof för den enskilde. Den ligger långt under de doser som orsakar direkta skador på patienten. Däremot bidrar denna relativt stora stråldos till den strålning som drabbar oss alla, och som förorsakar några hundra cancerfall i landet varje år.

Resultatet från sjukhuset i Karlskrona ingår i den rapport som Statens strålskyddsinstitut sammanställt efter en undersökning av mängden strålning från röntgenutrustningar runt om i landet. Undersökningen gällde ett urval specificerade röntgenundersökningar. En av dem var urografi, det vill säga röntgenundersökningar av njurar och urinvägar.

När det gäller just denna typ av undersökningar visade det sig att patienterna i det ena av Karlskronas undersökningsrum i genomsnitt fick en dos på 12 mSv (millisievert). På de sjukhus som visade upp lägst värden fick patienter vid motsvarande undersökning en dos på bara 1 mSv. Genomsnittet för landet låg på 4 mSv.

Oerhört genant
För Erik Jurvin – med 25 år i yrket bakom sig – är resultatet oerhört genant. Inte minst mot bakgrund av att han året innan den här undersökningen på eget initiativ gjorde en kontroll av hur mycket strålning apparaterna på röntgenavdelningen avger.
Den undersökningen visade att Karlskrona, om än med ganska snäv marginal, klarade de gränsvärden som EU satt upp i sitt röntgendirektiv.

Nu försöker han hitta förklaringar. Att han själv på grund av sjukdom inte kunde vaka över mätningarna. Att man gjort mätmissar. Att urvalet var för litet. Att någon utan hans vetskap ställt om apparaten så att dosen ökat. Men samtidigt som han försöker hitta förklaringar har han vidtagit åtgärder: strålningsmängden har minskats i två steg, utrustningen har delvis bytts ut, filtreringen av röntgenstrålarna har blivit bättre, röntgensjuksköterskorna har utvecklat undersökningsmetoderna.

Resultaten har inte uteblivit. Stråldoserna har kunnat minskas till hälften. Karlskrona sticker inte ut lika mycket längre. Men mer måste göras, eftersom strålvärdena fortfarande ligger över genomsnittet i landet.

Leder till diskussion
Elisabeth Olsson är en av de 34 röntgensjuksköterskorna i Karlskrona. Hon är stolt över röntgenavdelningen på sjukhuset; flera gånger har det visat sig att man legat i framkant av utvecklingen på det radiologiska området.

– Så det är klart att det är trista siffror. Men å andra sidan har de det goda med sig att diskussionen kommer igång. Och att medvetenheten ökar om hur viktigt det är att genomföra röntgenundersökningar på bästa sätt.

Det finns mycket att göra. Att se till att patienterna verkligen komprimeras (man trycker ihop kroppen just över det område som ska röntgas – tunnare kropp fordrar mindre bestrålning). Att inte ta fler bilder än vad som behövs. Att begränsa ytan man bestrålar så att den bara träffar den del av kroppen som ska undersökas.

Just nu digitaliseras röntgenavdelningen i Karlskrona. Röntgensjuksköterskorna får naturligtvis en ordentlig utbildning för detta. Varannan onsdag är också två–tre timmar avsatta för fortbildning. Annars är det tunt med vidareutbildningsmöjligheter för röntgensjuksköterskorna. Kanske blir det bättre nu när regeringen till slut fattat beslut om att röntgensjuksköterskorna ska ha en egen yrkesexamen och legitimation.

I undersökningsrummet ligger Ethel Carlsson på britsen under röntgenapparaten. I 35 år har hon gått på ständiga kontroller på grund av sin njursjukdom. Några men av stråldoserna har hon sig veterligen inte fått. Då är det andra delar av undersökningarna som känns mer besvärande.

– Tidigare klämde de åt med sandsäckar, det gjorde verkligen ont. Numera är de här undersökningarna mycket behagligare.

Även om den dos Ethel Carlsson utsatts för när hon röntgats på sjukhuset i Karlskrona är hög är risken för att hon ska få några direkta skador av den försumbar. Det intresse ssi visar för vad som händer vid miljoner röntgenundersökningar i landet handlar mer om den samlade strålmängd de ger.

– Statistiskt sett förorsakar de röntgenundersökningar vi gör i Sverige mellan 200 och 300 cancerfall om året, förklarar Wolfram Leitz, ingenjör på ssi. Med varje millisievert vi kan minska den samlade stråldosen från röntgenapparaterna minskar vi också antalet cancerfall.

Källor och användbara adresser:
Statens strålskyddsinstitut: SSI Rapport 2001:01 Patientdoser
från röntgenundersökningar i Sverige – sammanställning av resultaten från sjukvårdens rapportering 1999.

Statens strålskyddsinstitut: Strålning – risk och nytta,
samt diverse andra publikationer.

Radiological Society of North America: RadioGraphics 1996; 16:1195–1199: Thomas B Shope: Radiation-induced Skin Injuries from Fluoroscopy (finns på www.fda.gov/cdrh/rsnaii.html)

SSIs hemsida: www.ssi.se