”Katastroftänkandet finns hela tiden i bakhuvudet”

Pandemin orsakar återigen överfulla sjukhus i landet. På Ryhov i Jönköping har en extra iva-avdelning öppnats, dit operationspersonal förflyttats. "Vi har ännu inte hämtat oss från andra vågen", säger anestesisjuksköterskan Cajsa Cederlöf.

Trettonhelgen hör normalt till årets tuffaste dagar för sjukvården. I år ser läget extra tungt ut efter att smittspridningen av covid-19 skenar i flera regioner, bland annat Stockholm där 90 procent av intensivvårdsplatserna är belagda. Enligt Folkhälsomyndigheten ökade antalet bekräftade fall med 14 procent i hela landet under vecka 51 och smittspridningen tros ha fortsatt att accelerera fram till nyår.

En av de regioner som haft fullbelagda sjukhus under helgerna är Jönköping. I torsdags öppnade en covid-iva-avdelning med fyra platser, som utöver ordinarie iva-personal bemannas med sjuksköterskor som normalt arbetar på operation.

– Samma morgon ombads vi att ta extrapass där, frågan gällde snarare när vi kunde jobba än om, säger anestesisjuksköterskan Cajsa Cederlöf.

Splittrad jobbtillvaro

För henne och många kollegor finns upplevelserna från förra året kvar i medvetandet.

– Katastroftänkandet finns i bakhuvudet hela tiden: ”Vad händer om det kommer in jättemånga igen?” Det ligger där och stör eftersom vi inte återhämtat oss från andra vågen.

För Cajsa Cederlöf innebär inhoppen på iva en splittrad jobbtillvaro eftersom operationsverksamheten planerar att fortsätta ungefär som vanligt.

– På kohortavdelningen hanterar jag nya läkemedel och träffar kollegor som jag inte är van att arbeta med. Dokumentationen är annorlunda och tar därför längre tid. Jag behöver ofta fråga om hjälp och måste hela tiden ha en erfaren iva-sjuksköterska i närheten. Jämfört med förra gången har vi fått bättre stöttning, men det är ändå en påfrestning att inte jobba med sina vanliga uppgifter.

Cajsa Cederlöf som bland annat arbetar med att söva barn och personer med särskilda behov inför operationer känner att hennes ordinarie kompetensutveckling och utvecklingsarbete fått stå tillbaka för mycket under pandemin. Möjligheterna att påverka blir allt mindre.

– Jag har inte kraft och ork att ta hand om mina ”vanliga” patienter på det sätt som jag egentligen vill. Vissa skulle jag behöva träffa flera gånger, men istället får jag försöka vara kreativ och lösa det på andra sätt.

För dålig ersättning

Framöver kommer hon att få ett nytt schema där vissa pass är på iva och vissa på operation. Troligen kommer det att löpa fram till mars med mer kvälls- och helgtjänstgöring än hon är van vid. Cajsa Cederlöf är kritisk till oklarheter kring beordring och frivillighet när det gäller extrapass och menar att arbetsgivaren borde erbjuda bättre ersättning.

– Allt behöver inte handla om pengar. Jag önskar att de kunde tänka utanför boxen och exempelvis ge oss betald ledighet när vi gör den här insatsen. Det hade varit värdefullt, ett erkännande.

Kollegan och iva-sjuksköterskan Eva Berglund fungerar, utöver att ta hand om en egen patient, som handledare för de sjuksköterskor som omplaceras till kohort-avdelningen för covidpatienter.

– Det blir en utökad roll. Jag jobbar inte med de vana, trygga iva-sjuksköterskorna. För operationspersonalen innebär det här ny arbetsplats, nya arbetstider och nya arbetsuppgifter.

Hon har ingen uppfattning om hur länge den nya avdelningen ska vara öppen.

– Det är en ovisshet som är jobbig att bära. Sannolikt blir det flera månader. Tidigare år har det ju börjat runt jultid och ebbat ut i juni.

När Vårdfokus pratade med Eva Berglund strax före jul oroade hon sig för att behöva jobba på sin lediga nyårsafton, men så blev det i alla fall inte.

– Nej, jag var ledig nyårsafton och nyårsdagen och var snabb på att boka in mig söndagen efter. Men det är ständig brist på personal. I morse fick jag ett sms 05.15 om att det saknades folk. För ett år sedan hade jag svarat att jag kommer in direkt, men nu vet jag att jag behöver spara på krafterna.