Så jobbar vi

Kollegiala samtal lättar på trycket efter svåra utryckningar

Kollegiala samtal lättar på trycket efter svåra utryckningar
Håkan Lindhardt har deltagit i avlastande samtal både som kamratstödjare och sjuksköterska. "Varje händelse är unik både för oss som åker på larmet och för de drabbade", säger han. Foto: Anders Andersson.

Vid ambulansen i Skåne har femton kollegor uppdrag som kamratstödjare. Efter särskilt påfrestande utryckningar erbjuds besättningar avlastande samtal där både fakta och känslor kartläggs. ”Jag ser det som ett skyddsnät för ett långt yrkesliv”, säger sjuksköterskan Håkan Lindhardt, som har lång erfarenhet i rollen.

Trots att det är över 30 år sedan minns Håkan Lindhardt den kaosartade kvällen alltför väl. Ett litet barn hade fått hjärtstopp. Mam­man rusade runt i lägenheten och skrek i panik. Samtidigt försökte han fokusera på den livräddande insatsen.

– Det är en bild som återkom­mer till mig fortfarande. När barn insjuknar eller avlider blir man alltid extra påverkad.

Nyligen blev han påmind om ytterligare ett ärende. Det var i samband med en utbildningsdag i en liten by i Skåne, där Håkan Lindhardt för många år sedan varit med i räddningsarbetet efter en trafikolycka. En pojke korsade vägen och cyklade mot uppfarten till huset där han bod­de, och blev påkörd.

– Han skadades svårt och jag tog hand om mamman. Hon satt bredvid mig i ambulansen och berättade hur fantastisk hennes lilla son var, att han alltid var så glad och duktig i skolan. Anhöri­gas reaktioner är ofta svårast att hantera.

Fick en aha-upplevelse

Båda gångerna hade han be­hövt prata igenom upplevelserna för att bearbeta dem.

– Varje sådan här händelse är unik, både för de drabbade och för oss som åker på larmet. Det finns ingen anledning att jämföra med tidigare erfarenheter som varit ”värre”.

Men sådan var ibland stämningen i början av hans karriär. Därför blev han inspirerad när han un­der en föreläsning på 1990-talet hörde talas om kamratstödjarverksamheten hos räddningstjänsten i Göteborg. Brandkatastrofen på färjan Scandinavian Star, där 159 människor omkom, hade satt spår i kåren.

– De bar ut lik efter lik, och någon insåg att det här måste vi hantera. Jag tänkte: ”Wow, det ska vi ta efter!” Jag fick en riktig aha-upplevelse.

Kamratstödjare: Problem – lösning – resultat

Problemet:

Ambulanspersonal upplever fy­sisk och psykisk stress på grund av särskilda händelser som hot och våld, stark identifikation med anhöriga, tragiska döds­fall och insatser som får stort genomslag i media.

Det saknades en rutin för att prata om upplevelserna på ett strukturerat sätt och fånga upp kollegor som mådde dåligt av erfarenheterna.

Lösningen:

Femton ambulansanställda fungerar som kamratstödjare. Tolv har jour var sjätte vecka.

De erbjuder avlastande sam­tal med en besättning eller en större grupp kollegor – även från andra yrkesgrupper som polis, räddningstjänst, larmoperatörer och vårdpersonal på akuten som varit involverade.

Driftsledare fattar i samråd med kamratstödjare och perso­nal beslut om avlastande samtal behövs. Större grupp samman­kallas 48 timmar efter avslutad insats.

Resultat:

Varje år genomförs cirka 100 avlastande samtal med kamrat­stödjare närvarande.

Kamratstödjarna anses vara en anledning till att anställda stannar kvar längre på arbets­platserna, att sjukskrivningar minskar och trivseln förbättras.

Behovet ökar med det allt hårdare samhällsklimatet.

I dag får alla medarbetare inom ambulansen i Skåne möjlighet till avlastande samtal med en kamratstödjare efter särskilt påfrestande uppdrag. Samtalen erbjuds rutinmässigt vid situationer där det förekommit hot och våld, stark identifikation med offer och anhöriga, tragiska dödsfall, omfattande mediebevakning eller felbehandlingar.

Håkan Lindhardt är en av de femton kollegor, varav hälften är anställda av regionen och hälften av en privat utförare, som fungerar som kamratstödjare. Tolv av dem har jour var sjätte vecka och kallas in vid behov.

– Det är frivilligt att delta i avlastande samtal. Alla är inte lika intresserade, men ofta kan det vara just de personerna som pratar mest. De flesta ställer upp med motiveringen att deras pusselbit kan vara viktig för att en kollega ska få en helhetsbild av en viss situation.

Flera yrkesgrupper bjuds in

De avlastande samtalen börjar alltid med en faktafas.

– Målet är att alla ska komma till tals och berätta om hän­delseförloppet, från att larmet kom till att insatsen var över. Var befann de sig – kanske i matsalen eller i gymmet? Vilken informa­tion hade de? Vilken taktik kom de överens om i bilen? Vem var först på plats? Vad såg de? Som kamratstödjare hjälper man till att involvera allas perspektiv, förklarar Håkan Lindhardt.

Nästa steg blir mer personligt.

– Då pratar vi mer om vilka tankar och känslor som väckts och hur det påverkat individerna. Allt som sägs stannar i rummet.

Flera ambulansbesättningar och även brandmän, polis, larmoperatör och akutpersonal på sjukhus kan närvara när det behövs.

Om någon haft sömnsvårigheter eller mår dåligt på annat sätt rekommenderar kamratstödjaren ytterligare kontakt med företag­shälsovården.

– Vi ska absolut inte vara några hobbypsykologer. Om någon har problem är det viktigt att de får träffa en beteendevetare, annars kanske det bara ältas och förvärras.

”Minnena stör inte längre”

Hittills i år har Håkan Lindhardt medverkat i två avlastande sam­tal i sin roll som sjuksköterska. Han tycker att det hjälper.

Utryckningar där barn är sjuka eller skadade är särskilt svåra att lämna bakom sig, tycker Håkan Lindhardt. Foto: Anders Andersson

– De minnesbilder som återkommer till mig är från tiden innan vi hade kamratstödjare. Numera kan jag lämna mycket bakom mig. Händelserna finns givetvis kvar som minnen men de stör mig inte längre.

Han ser verksamheten som ett viktigt sätt att behålla personal.

– Det blir som ett skyddsnät för ett långt yrkesliv.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida