Kommentar
Att belysa metoder som på olika sätt kan förebygga oönskade graviditeter är ett angeläget ämne. Den postcoitalaantikonceptionen i Sverige kallad akut-p-piller eller dagen-efter piller är en metod som funnits mer eller mindre tillgänglig under större delen av 1990-talet.
I tonårsgruppen leder en oönskad graviditet i de flesta fall till abort. Kostnadsfri preventivmedelsrådgivning, subventionerade preventivmedel och lättillgänglig rådgivning har setts som fungerande sätt att minska antalet tonårsgraviditeter. Olika undersökningar har visat att ungdomar har goda faktakunskaper om hur man skyddar sig mot graviditet. Kunskap innebär dock inte med självklarhet en tillfredställande preventivmedelsanvändning, vilket Tanja Tydén visat
i sin avhandling It will not happen to me. Sexualiteten kan vara irrationell, oplanerad och riskabel vilket innebär att oönskade
graviditeter inträffar. Akut-p-piller blir här ett viktigt komplement till de etablerade preventivmetoderna.
Trots att metoden har funnits tillgänglig under hela 90-talet har mycket lite skrivits om attityder till metoden. Detta faktum gör
artikeln än mer angelägen. Intressant är författarnas val av metod. Med hjälp av fokusgrupper har 24 gymnasieflickor intervjuats och intervjuerna har sedan analyserats med en fenomenologisk ansats. Vid en genomgång av den aktuella litteraturen återfinns få kvalitativa studier inom området.
Resultaten pekar på att deltagarna har en god allmänkunskap om akut-p-piller medan den mer specifika kunskapen saknas. Detta är något som överensstämmer med resultat från andra större studier i såväl usa som England (1,2). Flera författare har även påtalat en kunskapsbrist och tveksamhet till metoden hos professionen (2,3,4). Ungdomarna påtalade vikten av en professionell rådgivning med en fungerande sekretess. De var tveksamma till att låta tabletterna vara receptfria med motiveringen att man behöver råd och stöd. Detta överensstämmer inte med en större undersökning genomförd i Australien där de tillfrågade förordade receptfrihet (5). Här kanske det svenska systemet med väl etablerade ungdomsmottagningar har en betydelse.
Vid intervjuerna framkom fem teman: moral och ansvar, hälsoaspekter, könsperspektivet, tillgängligheten och information/kunskap. Artikeln är väl värd att läsa i sin helhet och bör ge främst barnmorskor och skolsköterskor stöd och inspiration för sitt fortsatta arbete med att förebygga oönskade graviditeter hos unga människor.
1. Ziebland S, Maxwell K. Not a »proper«
solution? A gap between professinal guidelines and users´ views about the safety of using emergency contraception. J Health Serv Res policy 1998 Jan;3(1):9–12.
2. Schein A B. Pregnancy prevention using
emergency contraception: efficacy, attitudes, and limitations to use. J Pediatr Adolesc Gynecol 1999 Febr; 12(1):3–9.
3. Sarkar NN. Emergency contraception.
Int J Clin Pract 1999 Apr–May;53(3):199–204.
4. Chio VM, ShrierLA, Enmans SJ. Emergency postcoital contraception. J Pediatr Adolesc
Gynecol 1998 May; 11(2):61–72.
5. McDonaldG, Amir L. Women’s knowledge and attitudes about emergency contracepton:
a survey in a Melbourne women’s clinic. Aust N Z J Obstet Gynaecol 199 Nov; 39(4):460–4.
Vivi-anne rahm
FoU-chef vid landstinget i Gävle