Kommentar
I sin avhandling Antenatal midwifery consultations fokuserar Pia Olsson på mötet mellan det blivande/nyblivna föräldraparet, företrädesvis mamman, och mödravårdsbarnmorskan.
Allt material som använts till avhandlingens fem delarbeten har inhämtats från videoinspelningar gjorda under graviditet och efterbesök.
Fyra av artiklarna behandlar vad som avhandlades under dessa besök och den femte artikeln, den ovan refererade, de förhållningssätt man hade under barnmorskebesöket.
Angreppssättet är så väl gammalt som nytt inom barnmorskeforskning. Videoinspelningar av mammor och deras nyfödda barn med syfte att analysera bland annat interaktionsmönster har gjorts av flera barnmorskor, däribland Ann-Marie Widström.
Däremot har en kvalitativ analys av det inspelade mötet/interaktionen mig veterligen inte gjorts tidigare.
Barnmorskor har intervjuats om sitt arbete på mödravårdscentral och kvinnor har intervjuats och svarat på enkäter angående sina förväntningar samt upplevelser av vården under graviditet och förlossning. Observationer med hjälp av videoteknik med efterföljande kvalitativ analys är metoder som tillför såväl nya dimensioner som ny kunskap till ämnesområdet reproduktiv och perinatal omvårdnad.
Det som gör studien ytterligare värdefull är att de mönster som Pia Olsson beskriver mycket väl kan appliceras teoretiskt på många andra möten mellan vårdtagare och vårdgivare, exempelvis barnsjuksköterskans och distriktssköterskans.
Förvånande är dock att Pia Olsson inte har hittat något mönster som hon har kunnat benämna »morsan« eftersom vi barnmorskor ofta anklagas/anklagar varandra för att »mamma« våra klienter och inte tillräckligt lita till kvinnornas egen kompetens. Mönstret »väninnorna« känns däremot väl igen från den litteratur som speglar kvinnors förväntan och upplevelse av bb-vården. Tyvärr beskrivs detta mönster inte så ofta som upplevt, men däremot som en önskan från kvinnorna om hur de vill att barnmorskan ska vara i sitt stöd de första dagarna efter barnets födelse.
Dessa av Pia Olsson beskrivna mönster kan ses som exempel på förhållningssätt mellan vårdgivare och vårdtagare. Det är min önskan att de ska ligga till grund för kreativa diskussioner på klinik och i utbildning.