Kommentar

4 oktober 1999

Kronisk ischemi är ett vanligt tillstånd i en äldre befolkning. Förekomsten av claudication intermittens är 14 procent hos svenska män över 68 år. Hos 15 procent av dessa försämras tillståndet till kronisk ischemi. Allt fler patienter genomgår dessutom olika kärlingrepp, både kirurgiska och radiologiska. Bedömningen av patienten inför ett ingrepp grundar sig oftast enbart på biomedicinska mått. Resultatet av kärlkirurgisk behandling bedöms utifrån objektiva mått som förbättrad gångsträcka och högre ankeltryck. Om ingreppet haft någon påverkan på patientens livskvalitet bedöms oftast inte.

Få studier är gjorda som undersöker livskvalitet hos personer med kronisk ischemi i benen. Rosemarie Klevsgårds studie har därför ett stort nyhetsvärde och resultaten är viktiga för att öka förståelsen för denna patientgrupps livssituation. Det gäller både sjuksköterskor och läkare i akutsjukvård, primärvård och kommunal hälso- och sjukvård.

Undersökningens syfte var att studera livskvaliteten hos patienter med olika grad av ischemi i benen jämfört med en grupp friska personer. Dessutom ville man undersöka
hur graden av ischemi och patientens känsla av sammanhang (kasam) påverkade livskvaliteten.

Urvalet till patientgruppen gjordes bland patienter som var aktuella för kärlingrepp och för kontrollgruppen gjordes ett slumpvis urval från en lokal populationsstudie.

Patienterna och den friska kontrollgruppen genomgick en vanlig fysisk undersökning med gängse kärlkirurgiska mätmetoder. Livskvalitet bedömdes utifrån Nottingham Health Profile (nhp).

Resultatet av undersökningen visar på stora skillnader i livskvalitet mellan patienter med kronisk ischemi i benen och den friska kontrollgruppen. Det fanns även skillnader mellan patienter med claudicatio och de svårast sjuka med grav ischemi. Graden av ischemi och lång känsla av sammanhang var båda faktorer som bidrog till försämrad livskvalitet. De faktorer som bidrog mest till försämrad livskvalitet var smärta, nedsatt rörlighet och sömnsvårigheter. Aktiviteter i dagligt liv som påverkades mest var hushållsarbete och rekreation.

Användandet av livskvalitetsinstrument har ännu inte sin givna plats bredvid »fysiska« undersökningsmetoder i dagens sjukvård. Rosemarie Klevsgårds studie visar hur användandet av ett livskvalitetinstrument tillför ytterligare dimensioner till bedömningen av hälsotillståndet hos en patient med kronisk ischemi i benen.

Undersökningsresultatet tyder på att det finns en hel del att göra i omvårdnaden av dessa patienter. Det gäller smärtlindring, hjälp till bättre sömn och hjälp att förenkla dagliga aktiviteter. Studieresultaten borde därför vara en sporre för sjuksköterskor som möter denna patientgrupp, att arbeta för en bättre omvårdnad.

Eva Rådström,
leg sjuksköterska vid kirurgkliniken
på Norrlands Universitetssjukhus i Umeå
och ordförande i Riksföreningen för
sjuksköterskor inom kirurgisk och medicinsk vård inklusive specialistföreningar

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida