Kommentar

Under de decennier vårdforskningen utvecklats i vårt land har dess fokus pendlat mellan ett förhållandevis snävt medicinskt perspektiv och ett lika ensidigt intresse för upplevelser och förhållningssätt hos patienter och personal. Hagren och medarbetare visar med sin studie att dessa båda perspektiv både är förenliga och nödvändiga för en god omvårdnad.

12 maj 2003

Under de decennier vårdforskningen utvecklats i vårt land har dess fokus pendlat mellan ett förhållandevis snävt medicinskt perspektiv och ett lika ensidigt intresse för upplevelser och förhållningssätt hos patienter och personal. Hagren och medarbetare visar med sin studie att dessa båda perspektiv både är förenliga och nödvändiga för en god omvårdnad.

Hemodialys och andra medicinsk-tekniska åtgärder kommer i framtiden med all sannolikhet att bli vanliga allt högre upp i åldrarna. Forskning som rör äldre personer och deras tankar om sin framtid visar att de sällan är rädda för döden. Som det mest fruktade beskrivs däremot ofta att drabbas av sjukdomstillstånd som medför livsuppehållande behandling (1). Livsuppehållande behandling förknippas alltså lätt med negativa upplevelser, lidande och en försämrad livskvalitet.

Resultatet av den aktuella studien ger en mer nyanserad bild av vad det innebär att vara beroende av livsuppehållande behandling. Man kan, som författarna också antyder, här fundera på om begreppet livskvalitet är rättvisande. Det kan lätt uppfattas som normativt, det vill säga som något man bör sträva mot och också uppnå. Att tala om »ett så gott liv som möjligt« (2) är enligt min mening mer fruktbart i detta sammanhang. För de patienter i studien som är beroende av hemodialys medför behandlingen inte ett självklart lidande eller en till alla delar bristande livskvalitet. Studien är också ett gott exempel på hur ett omvårdnadsteoretiskt tänkande kan vara utvecklande för praktisk omvårdnad.

Urvalet av 15 patienter kan med traditionella naturvetenskapliga mått verka litet. Resultatet kan inte heller generaliseras till att gälla patienter i allmänhet som genomgår hemodialys. Detta har inte heller varit författarnas avsikt. Studiens värde ligger i stället i den djupa kunskap den ger om patienternas olika upplevelser och hur dessa hanteras och balanseras i förhållande till det oundvikliga. Denna kunskap begränsar sig inte heller till att enbart gälla patienter med njursjukdomar utan kan också överföras till liknande situationer där patienter med livshotande sjukdomar är beroende av medicinsk teknik.

1. Nilsson M, Sarvimäki A, Ekman S-L (2002). The meaning of the future in very old age. Accepterad för publicering i International
Journal of Aging and Human Development.

2.
Sarvimäki A. A life as good as possible.
Vård i Norden 1995; 15(4):14?15.

Margareta Nilsson
sjuksköterska och med dr,
lektor vid institutionen för vårdvetenskap,
Ersta Sköndal högskola
margareta.nilsson@euc.ersta.se
Telefon 08-714 65 72

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida