Kongressräven redo att dra igång fullspäckad helg

Beatrice Zeppenfelt åker på sin första kongress i maj, för Ingela Gjomakaj blir det tredje gången gillt. Vårdfokus tog tempen på gröngölingen och räven inför kongressen i Uddevalla i helgen.

”Jag tror på fackets framtid”

Beatrice Zeppenfelt har långt kvar i yrkeslivet och har ögonen på hur besluten på Vårdförbundets kongress – hennes första – kommer att påverka framtiden.

Hon hann bara arbeta ett halvår innan hon började engagera sig fackligt i avdelning Västmanland. Snart fick hon ett erbjudande om att börja arbeta fackligt på halvtid.

— Men det blev mer som heltid fackligt och heltid på jobbet. Jag tänkte att det räcker gott och väl med en heltid, och valde facket.

Beatrice Zeppenfelt valdes in i avdelning Västmanlands styrelse och var huvudskyddsombud på sjukhuset när pandemin vällde in. Den intensiva tiden gav henne snabbt facklig erfarenhet.

— Det var så mycket vi inte visste i början. Vi diskuterade varje dag vad som var tillräcklig skyddsutrustning, hur smittspridningen skedde och mycket annat. I vanliga fall vilar man som huvudskyddsombud på kunskap — nu fanns nästan ingen.

Hur ser din strategi ut som ny på kongressen – förlitar du dig på de erfarna?
— Jag litar först och främst på mina analyser. Det ligger nog i mitt yrke som biomedicinsk analytiker att när jag ställs inför problem vill jag ha en djup analys. Så jag tar inte spontana beslut. Jag vill fördjupa mig och det kan vara lite besvärligt och ta tid. Jag känner mig självständig i mitt tänkande, men man behöver lyssna mycket och ta in flera aspekter. Sen ska det lobbas mycket under kongressen!

Hur gör du för att veta var medlemmarna står?
— Det är svårt att hinna prata med alla, så vi tar in mycket åsikter genom de förtroendevalda, som är insatta i sina arbetsplatser.

Vilka tycker du är de viktigaste frågorna på kongressen?
— En av de stora är Vårdförbundets organisation, som är viktig för vad medlemmen får ut. Förslagen till omorganisationer mellan avdelningar inom regioner, kommuner och privat verksamhet behöver diskuteras. Sedan är arbetsmiljö, löner och professionsfrågor viktiga.

Innan det fackliga engagemanget helt tog över arbetade Beatrice Zeppenfelt med nuklearmedicin, ett område inom medicinsk bilddiagnostik där man injicerar radioaktiva ämnen för att diagnosticera organsjukdomar.

— Jag känner mig nästan närmare röntgensjuksköterskorna än biomedicinska analytikerna. Jag vill lyfta de två, lite osynliga, yrkesgrupperna på kongressen.

Vad ser du fram emot på kongressen?
— Det ska bli så kul att träffa kongressombud från hela landet. Jag tror att kongressen kommer väcka ett intresse att jobba ännu mer fackligt. Jag är ung, jag tror på framtiden även i mitt fackliga arbete. Vi har mycket kvar att göra.

”Jag har alltid tentaklerna ute”

Alla år inom psykiatrin har gjort henne bra på att lyssna. Inför sin tredje kongress har Ingela Gjomakaj örat mot marken.

Det är full fart på Ingela Gjomakaj så här inför kongressen. Hon jobbar nästan halvtid som specialistsjuksköterska inom psykiatrin, sitter i styrelsen i Vårdförbundet i Skåne, förklarar det nybakade löneavtalet, HÖK:en, för medlemmarna och ägnade påsken åt att läsa 400 sidor kongresshandlingar.

När hon åker till Vårdförbundets kongress i Uddevalla i mitten på maj är det tredje gången gillt, och hon är ett av de erfarna kongressombuden.

Vad driver dig att arbeta fackligt?
— Jag vill ha inflytande. Min viktigaste fråga är arbetsmiljön, för när vi har en bra arbetsmiljö, så arbetar vi patientsäkert. Så enkelt är det och det borde arbetsgivarna ta till sig. Jag får en riktig energiboost av att diskutera med medlemmarna. Jag sitter i Skånes styrelse en andra omgång. Eftersom jag fått förtroendet igen, så måste jag ha gjort något bra. Folk hör av sig och det är roligt.

Första kongressen hon var med på var i Stockholm 2014.

— Då kändes det rörigt för mig, jag förstod knappt vad jag gjorde. Jag som varit på massor med årsmöten i avdelning Skåne, hade ändå svårt att hänga med när frågorna var på högre nivå, som ett paraply, över allt vårt lokala arbete.

Det var många motioner från medlemmar och propositioner från förbundsledningen att rösta om. Språkbruket i dem kändes ovant.

— Jag har lärt mig att det är viktigt att förbereda sig mycket innan, hemma i sin avdelning. Det jobbar vi med just nu inför årets kongress.

Hur hämtar du in vad som är viktigt för medlemmarna?
— På medlemsmöten och i Facebookgrupper. Jag har tentaklerna ute jämt. Jag tycker om att ta upp fackliga frågor i mindre sammanhang och inte göra en jättesak av mina frågeställningar. Det är viktigt att lyssna på medlemmarna. Och lyssna kan jag — jag jobbar i psykiatrin.