Kvinnors förväntningar på mödrahälsovården
Hildingsson I, Waldenström U & Rådestad I. Women?s expectations on antenatal care as assessed in early pregnancy: number of visits, continuity of carer and general content. Acta Obstetricia et Gynaecologica Scandinavica 2002; 81:118?125.
Bakgrund: Antalet rekommenderade besök på mödrahälsovården har i Sverige minskat de senaste åren, eftersom forskning har visat att detta inte innebär ökade medicinska risker för mor och barn. Vanligtvis arbetar barnmorskorna distriktsindelat, vilket kan skapa kontinuitet. Mödrahälsovården har, från att tidigare ha haft fokus på somatisk hälsa, kommit att inkludera psykosociala aspekter och de senaste åren alltmer fokuserats på det ofödda barnets hälsa. Vad kvinnor förväntar sig av vården under graviditet är relativt outforskat.
Syfte: Att beskriva kvinnors förväntningar på antalet besök i mödravården, kontinuiteten med samma barnmorska samt vårdens innehåll.
Metod: Urvalet bestod av 3 061 svensktalande kvinnor som rekryterades från 593 av landets 600 mödravårdscentraler under tre veckor spritt över ett år (maj och september 1999 samt januari 2000). Kvinnorna besvarade ett frågeformulär i sextonde graviditetsveckan. Epidemiologisk metodik har använts i analysarbetet.
Resultat: De flesta, 70 procent, av kvinnorna önskade följa det rekommenderade basprogrammet, 23 procent önskade fler besök och 7 procent färre besök. Kvinnor med tidigare missfall, infertilitetsproblem och de som tidigare fött ett dött barn öns-
kade fler besök, likaså kvinnor med tidigare negativ förlossningsupplevelse. Färre besök önskades av kvinnor äldre än 35 år, de som hade många barn tidigare och de som tyckte att graviditeten kom olägligt. Att få träffa samma barnmorska vid besöken skattades som viktigt eller mycket viktigt av 97 procent av kvinnorna. De flesta påståenden som rörde vårdens innehåll ansågs mycket viktiga av kvinnorna, men kontroll av barnets och moderns hälsa var högst rangordnat, följt av att bemötandet är sådant att kvinnans partner görs delaktig i vården. Information om hälsa, förlossning och tiden efter barnets födelse var viktigare för kvinnor som väntade sitt första barn. För kvinnor med en tidigare negativ förlossningsupplevelse var det viktigt att tid ägnas åt deras känslomässiga välbefinnande och att få hjälp att förbereda sig för den kommande förlossningen. Lägst rankat bland alla påståenden var möjligheten att gå föräldrautbildning.
Slutsatser: Antalet besök inom mödrahälsovården bör individualiseras utifrån kvinnornas obstetriska anamnes och deras önskemål. Den svenska mödrahälsovården med hög kontinuitet uppskattas av kvinnorna, men det är möjligt att det finns en viss diskrepans mellan kvinnornas höga förväntningar och vad som faktiskt är möjligt att kontrollera och åtgärda vad gäller det ofödda barnets hälsa.
Finansiärer: Vårdalstiftelsen, Landstinget Västernorrland, Mälardalens högskola i Västerås och Karolinska institutet.
För korrespondens: Ingegerd Hildingsson, leg barnmorska, universitetsadjunkt och doktorand. Institutionen för vård- och folkhälsovetenskap, Mälardalens högskola, Västerås.
E-post: ingegerd.hildingsson@mdh.se. Telefon: 070-594 19 82.
Kommentar:
Hildingssons välgjorda studie görs inom ramen för det mer omfattande Kub-projektet (Kvinnors upplevelse av barnafödande) där kvinnorna följs genom hela processen. Resultaten är inte överraskande, vi känner igen mycket från den dagliga verksamheten som barnmorskor och från litteraturen. Flertalet kvinnor i tidig graviditet tycks förvänta sig det vi i mödravården gärna framhåller som våra ideal. Kommande Kub-studier kommer att visa om vi lever upp till idealen. Studien begränsas av att icke svensktalande kvinnor ej deltagit.
I alla tider har blivande föräldrar oroat sig för barnets hälsa. Det är livet själv, det sköra och oförutsägbara, som vi inte helt kan kontrollera och därför känner oro inför. Förväntningar på omvårdnad under graviditet skapas i ett komplext samspel mellan föräldrar, vård och samhälle. I vårt samhälle är kontroll och styrning viktiga grundbultar. Föräldrarnas följsamhet är också stor när vården signalerar färre besök, fler ultraljud och fler fostervattensprover. Vi oroar oss, i likhet med
Hildingsson, för om de förväntningar som utvecklas är realistiska. Det är en stor utmaning och omvårdnadskonst att bistå föräldrar i att minimera risker och att konstruktivt hantera oron.
Att kvinnor rankar medicinska aspekter och förhållningssätt lika högt är ett viktigt budskap till oss. Det handlar för kvinnorna inte om antingen koll på fysisk hälsa eller ett respektfullt bemötande. De vill ha båda, samtidigt. Föräldrautbildning ges låg prioritet. Detta kan förstås som att kvinnor i tidig graviditet är upptagna av här och nu, att den obstetriskt fokuserade vården inte signalerar den som betydelsefull eller att kvinnor har erfarenhet av att den brister i kvalitet.
Männens deltagande under graviditeten har ökat de senaste åren. Inget glädjer oss mer än att kvinnorna klart anger att de förväntar sig av vården att partnern involveras. Kvalitativa studier av mödravårdsbesök visar att blivande fäder tycks tilldelas en undanskymd plats. Det ska bli spännande att se vad kvinnornas slutomdöme blir i denna sak. Spännande vore det också att höra männens syn. Kommer det en Mub-studie månntro?
Författarnas slutsats att antalet besök bör individualiseras har högsta relevans. De anför obstetrisk anamnes och kvinnans önskemål som vägledande i detta. Vi skulle vilja tillfoga, att för ett individuellt utformande av vårdinnehåll och besöksfrekvens behöver även kunskaper om föräldraskap och barnafödande ur omvårdnads- och folkhälsoperspektiv beaktas. Obstetrik är viktigt i mödravård, men inte den enda kunskapsbasen.
Pia Olsson
barnmorska och lektor vid IMCH, institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet
Maria Forsmarker
barnmorska och magister i omvårdnad, centrala barnmorskemottagningen, Skellefteå sjukvård