»Lämna mannen som slår«

Till Rikskvinnocentrum i Uppsala kommer kvinnor som blivit förnedrade och slagna under flera år. Här kan de få nytt livsmod och hjälp att bryta upp från ett förhållande som aldrig kan bli annorlunda.

7 februari 2000

Rikskvinnocentrum, RKC, är ett nationellt kunskaps- och resurscentrum där kvinnor som misshandlats och våldtagits får hjälp. Ingrid Claesson är kurator på rkc och hon möter de våldsutsatta kvinnorna i psykosocialt behandlingsarbete. Hon tar vid där läkarens behandling avslutas. Hennes roll är att hjälpa kvinnan att uttrycka sina känslor, vara ett vikarierande hopp när allt ser som mörkast ut och ge den praktiska hjälp som kvinnan behöver.

Det är grundläggande för henne att ha ett kvinnoperspektiv i sitt arbete och hon träffar aldrig paret i gemensamma samtal. Erfarenheten har visat att det enda sättet att få slut på misshandeln är att kvinnan lämnar mannen. Ingrid Claesson har inte sett något exempel på att ett misshandelsförhållande har utvecklats till en bra relation. Det är svårt att sluta vara rädd för någon som har slagit en. En gest eller ett tonfall kan räcka, så är rädslan där igen. För kuratorn gäller det därför att stärka kvinnans självförtroende så att hon orkar bryta upp.

Kan drabba vem som helst
När Ingrid Claesson började på Rikskvinnocentrum levde hon, liksom så många andra, i en föreställning om att misshandel inte drabbar vilken kvinna som helst. I dag vet hon bättre. Hon har mött kvinnor från alla samhällsklasser, ur alla yrkeskategorier och gifta med alla möjliga män: läkare, präster, socionomer, poliser…  Ju finare social fasad att upprätthålla, desto större blir det sociala fallet för den kvinna som bryter upp eller som anmäler sin man för misshandel.

Kvinnorna som söker hjälp vid Rikskvinnocentrum är allt mellan 18 och 85 år. En 85-årig kvinna kom när hennes man hade dött. Då behövde hon prata. Gemensamt för dem alla är det dåliga självförtroendet. Länge har dessa kvinnor fått höra att de inget vet, att de är dumma, fula och äckliga. Och att allt de har gjort har varit fel: fel mat i kylskåpet, fel mat på bordet, fel kläder, fel uttalanden vid fel tillfälle… Hur nedbrutna de är beror på hur länge de har levt med hoten och våldet.

Men det finns också de som är fast beslutna om att »nu får det vara nog!«

Just nu träffar Ingrid Claesson en kvinna som under mer än tio års tid har blivit misshandlad av sin man. De har flera gemensamma barn där det yngsta är i förskoleåldern och de äldsta är vuxna. Under alla år tillsammans har han slagit henne och talat om för henne vilken dålig mamma hon är. De senaste åren har våldet blivit allt grövre och nyligen hotade han henne till livet. När hon flydde från hemmet förföljde han henne. Till slut lyckades kvinnan fly från sitt hem och ta sig till polisen som hjälpte henne till Rikskvinnocentrum.

I stödjande samtal får hon där hjälp att hitta sig själv igen.

Ofta verbala och charmiga män
– Det skulle vara lättare om det gick att se på mannen att han är en kvinnomisshandlare, säger Ingrid Claesson.

– Men ofta handlar det om män som det är lätt att låta sig duperas av; verbala och charmiga män som gör ett kapabelt intryck.

Få av dem som slår sina kvinnor inser vad de har gjort, tillägger  hon. Få känner efter och ångrar sig – om de gjorde det fanns det kanske en chans att de skulle sluta att slå.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida