Lång kamp för högre löner – så fortsätter den i kristider

I våras kom chocken. Region efter region fattade beslut om löner under industrimärket för Vårdförbundets yrkesgrupper. Vårdfokus tar hjälp av experter för att analysera löneläget förr och nu. Hur ser vägen ut framåt när avtalsrörelsen snart drar igång?

Sjuksköterskan Nina Darfors är besviken. Efter många år med relativt god löneutveckling tog det tvärstopp i våras. Torsby kommuns sjuksköterskor fick 2,9 procent i löneökning, jämfört med industriavtalet på 4,1 procent, som sätter riktmärket för den svenska arbetsmarknaden.

– Det känns som allt bra jobb som kommunen har gjort är kastat åt skogen – bara på en löneöversyn.

Som fackligt förtroendevald och skyddsombud har hon varit med i lönediskussionerna med arbetsgivaren i flera år. Processerna har alltid varit goda och transparenta, närmaste chefen har satsat på specialistsjuksköterskor och har haft tydliga lönekriterier. Men i år var hr lika tydliga med att märket inte kommer att kunna hållas, berättar Nina Darfors.

– Det påverkar motivationen för alla varje dag. Vi känner att vi inte ens är värda det genomsnittssvensken är värd. Det är precis det alla medlemmar säger.

Nina Darfors är långt ifrån ensam med känslan av frustration. I en stor majoritet av landets regioner och kommuner har utfallet blivit liknande. När lönen redan känns låg, dessutom i ett bristyrke, känns slaget förstås ännu hårdare.

Sifferlöst har lönat sig

Snart drar en ny avtalsrörelse igång och ett nytt avtal för en majoritet av Vårdförbundets medlemmar ska förhandlas fram. Frågan är om det kan vara läge att ändra strategi och ha siffror i det centrala avtalet igen, för första gången sedan 2011. Ett annat stort fackförbund inom välfärdsektorn, Sveriges Lärare, som också förhandlar med SKR i vår, har aviserat om att gå tillbaka till siffror i sitt kommande avtal.

Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning, lutar åt att rekommendera siffror i avtalet.

– Jag skulle gissa att det är bäst att överge de sifferlösa avtalen just nu, i den här svåra ekonomiska situationen. Det borde vara bättre förutsättningar för löneökningar om dessa är garanterade i avtal. 

Enligt Lars Calmfors märktes den negativa utvecklingen redan innan inflationsvågen kom. Lönerna i kommuner och regioner har ökat långsammare än i näringslivet.

– Det är sannolikt att det fortsätter. Kommuner och regioner har en ansträngd situation med dåliga resultat.

Men Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande, är trots det ekonomiska läget tveksam till att byta avtalsmodell. Beslutet i förbundsstyrelsen är inte fattat än, poängterar hon, men tycker samtidigt att lönepåslag enligt märket är långt ifrån tillräckligt.

– Märket har inte gynnat oss tidigare, utan blivit både ett golv och ett tak.

Låsta till ett industrimärke igen skulle aldrig lönerna komma ikapp, enligt Sineva Ribeiro.

– Märket räcker inte för kvinnor med hög utbildning inom välfärden. Då kommer vi alltid att ha ojämställda löner.

Nu i ekonomiska kristider, finns det inte en risk att löner hamnar under märket igen med sifferlöst avtal?

– Jag har svårt att se att man kan upprätthålla hälso- och sjukvården om man ger våra grupper under märket. Vi måste våga utmana systemet som håller nere kvinnornas löner. Vi måste hålla fanan jättehögt, säger Sineva Ribeiro.

De sifferlösa avtalen har alltså lönat sig för sjuksköterskor hela vägen från startåret 2011 till årets smäll. Jämfört med till exempel läkare, vars avtal innehöll siffror, har reallönerna för sjuksköterskor ökat snabbare, enligt siffror från Medlingsinstitutet.

– Sjuksköterskor har tidigare uppenbart tjänat på ett sifferlöst avtal. Marknadskrafterna kunde få ett större genomslag med sifferlösa avtal, förklarar Lars Calmfors.

Ett ”kall” och ett kvinnodominerat yrke

För att förstå dagens lönesituation i sin helhet och kunna spekulera om framtiden, behöver vi blicka tillbaka en bit längre i historien. Vilka mekanismer har styrt lönerna för Vårdförbundets yrkesgrupper?

Trots samhällsreformer som borde gett kollektivet en löneskjuts åt rätt håll, har det historiskt varit svårt att få till den önskade löneutvecklingen. Det finns några djupgående spår, som verkar svåra att ta sig loss ifrån.

Det första är den tidigare synen på yrket som ett kall. Likt präster skulle sjuksköterskor känna sig kallade att ta hand om sina medmänniskor, att vårda och bota. Trots den låga lönen var statusen hög och det räknades som fint att tjäna andra. Men det ansågs vara fult att vilja tjäna pengar på det.

Det andra spåret handlar om kvinnodominans. Sjuksköterskeyrket, liksom barnmorskeyrket, var de första att öppna arbetsmarknadens dörrar för kvinnor. Yrket var också tydligt kvinnligt kodat, där utövaren skulle vara omhändertagande, mjuk, vårdande och empatisk. I en ojämnställd värld värderades kvinnojobb automatiskt lägre än de manligt dominerade.

Trots samhällets alla jämställdhetsreformer genom åren finns strukturen kvar än i dag när sjuksköterskeyrket jämförs med mansdominerade yrken med liknande ansvar och utbildningslängd (se grafik).

– Vår löneutveckling är god. Det är lönenivåerna som är problemet, slår Annelie Söderberg fast.

När reformerna inte gav en automatisk skjuts för den kvinnodominerade sektorn, försökte Vårdförbundet även driva lönefrågan lagstiftningsvägen. Sjuksköterskelöner överklagades till Arbetsdomstolen med hänvisning till diskrimineringslagen. Hoppet var att lönerna skulle dömas ut som för låga, jämfört med mäns löner för liknande arbeten. Lars Calmfors var den som kallades in som SKR:s expertvittne i domstolen och minns processen.

– Det fungerade ju inte. Arbetsdomstolen ansåg inte att löneskillnaderna var diskriminering, utan tolkade, liksom jag själv, att de berodde på olika marknadsförhållanden. Jag menade att regionerna utgjorde en arbetsgivarkartell som höll nere lönerna under marknadsjämviktsnivån. Det kan tolkas som osympatiskt, men det var inte olagligt, säger Lars Calmfors.

Konflikter och akademisering utan lönehöjning

Kampen för högre löner har ett stort antal gånger lett till konflikter och strejk, som under åren 1951, 1980, 1986, 1995 och 2008. Ingen av dem har dessvärre inte gett de resultat som Vårdförbundet önskat, utan resulterat i besvikelse, har den före detta ordföranden Eva Fernvall uttryckt i Vårdfokus tidigare.

På 1990-talet skulle akademiseringen leda till högre löner. Men den stora löneskjutsen uteblev även då, på grund av 90-talets ekonomiska kris. Industrimärket satte 1997 ett tak för löneutvecklingen som därefter höll tillbaka löneutvecklingen, förklarar Annelie Söderberg.

– Hade akademiseringen skett 10-15 år tidigare hade den säkert kunnat ge en större skjuts. Men hur skulle vi bete oss nu för att inte stängas in i en lönestruktur som inte speglade akademiseringen?

Frågan var brännande och svår att hantera. En strategi från Vårdförbundet blev att släppa tarifflönerna och övergå till individuell och differentierad lönesättning. Det gjorde skillnad för löneutvecklingen, enligt Annelie Söderberg.

– Det var jättemodigt och tidigt jämfört med andra yrkesgrupper. Vi behövde skapa möjlighet till en löneutveckling kopplat till resultat och prestation, och inte spärra in folk i rutor.

Den förändringen och de sifferlösa avtalen som följde snart därefter möjliggjorde den fortsatt positiva löneutvecklingen, förklarar Annelie Söderberg.

En ny marknad och ökad rörlighet

Just den individuella lönesättningens betydelse för löneökningen går inte att belägga i forskning, påpekar Rebecca Selberg, forskare i sociologi vid Lunds universitet, som har studerat sjuksköterskors förhållningssätt till lön och arbetsmiljö. Flera faktorer har samverkat och påverkat lönebildningen de senaste decennierna, förklarar hon.

– Höjda ingångslöner har varit en framgångsrik strategi, även om effekterna kan bli knepiga också och leda till missnöje på arbetsplatsen. Yrkets briststatus gör också jättemycket för lönerna. Sedan tror jag att ökad specialisering också leder till högre löner. Chefslöner har gått upp och vi har ju ett gäng sjuksköterskor som är chefer.

Det finns ytterligare en aspekt av löneläget för sjuksköterskor, nämligen den höga lönen som vissa bemanningsföretag betalar. Men ingen av de intervjuade experterna tror att hyrsjuksköterskornas höga löner har påverkat de stora arbetsgivarnas lönesättning nämnvärt. Rebecca Selberg uttrycker sig även kritiskt mot själva fenomenet.

– Man bryter i stället upp gruppen och göder de här företagen. Det är snarare bristen på sjuksköterskor och olika typer av kollektiva aktioner, som massuppsägningar, som har haft större betydelse för lönerna. En kombination av marknadskrafterna och de breda beteendena i gruppen har betydelse.

Vilka breda beteenden tänker du på?

– Att man inte längre accepterar vilka villkor som helst. Att man kan röra på sig på sin arbetsmarknad och har fått till en sådan kulturförändring.

Strategin framåt – att öka lönespridningen

Vårdförbundets nya långsiktiga strategi för att få upp lönenivån handlar om att få en ökad lönespridning i yrkesgrupperna. Vägen dit har varit att få arbetsgivaren med på att prioritera ”särskilt yrkesskickliga”. Annelie Söderberg ser det nödvändigt att belöna erfarenhet i yrket och komma bort från den komprimerade lönestrukturen där nya i yrket efter bara några år tjänar nästan lika mycket som de med flera decenniers erfarenhet.

Lars Calmfors håller med om att högre löner för särskilt yrkesskickliga kan vara en viktig del i en process för att få upp den generella lönenivån.

– Om man bara höjer ingångslöner finns en stor risk för att mer kvalificerade anställda slutar. En process med höjda relativlöner för en yrkesgrupp kan ofta innebära ett samspel mellan höjda löner längst ner i lönefördelningen, och höjda löner högst upp.

I dagens ekonomiska krisläge – finns det någon framkomlig väg som du ser, för att öka lönerna för sjuksköterskor?

– Det enda jag kan se förändra situationen är ett system där statsbidragen automatiskt ökar med inflationen. Nu kan regeringen höja statsbidrag och säga att det är en ”satsning” trots att det inte ens kompenserar för inflationen. Att ändra systemet skulle kunna ändra grundförutsättningarna för regionernas ekonomi. Annars är det svårt att få igenom tillräckliga förändringar, oavsett förhandlingsstrategi, säger Lars Calmfors.

”Lönen mer viktig än någonsin”

Förhandlingar om villkors- och löneavtalet HÖK 24 startar efter årsskiftet. Vilka yrkanden som Vårdförbundets styrelse enas kring blir klart först i december, men arbetstider, löner och arbetsmiljön blir de centrala frågorna, enligt Sineva Ribeiro, ordförande.

– Vi kan inte skriva ett avtal som ger våra medlemmar en löne-
sänkning. Vi måste se helheten och se till att få avtal som ger bättre villkor. Det är vårt uppdrag, säger hon.

I Torsby kommer Nina Darfors se till att sjuksköterskornas lönetapp tas upp med arbetsgivaren vid varje möjligt tillfälle som ges, till exempel vid budgetförhandlingarna.

– Jag hoppas att HÖK 24 ger en tydlig riktning för oss lokalt förtroendevalda. Och att det för arbetsgivarna blir något som de inte kan gömma sig bakom.

För medlemmarna är lönen en viktig fråga i år. Kanske mer viktig än någonsin, påpekar Nina Darfors.

– Många har kompenserat den låga grundlönen med att arbeta extra och arbeta övertid som ger reda pengar. Det är inte längre ett alternativ inom hälso- och sjukvård på grund av skärpningen av arbetstidslagen. De pengarna behövs i form av högre löner.  Och de behövs nu.