Lång tid för katastrofsnitt

Föräldrarna kände sig lurade och kränkta då deras baby dog under förlossningen. Brist på rum och personal fördröjde kejsarsnittet.

4 februari 2002

Den 30-åriga kvinnan väntade sitt tredje barn och kom i fullgången tid med värkar till förlossningen.

Barnmorskan kopplade CTG som visade något under 140 slag per minut. Efter en halvtimme inträffade en nedgång i fosterljudsfrekvensen. CTG-kurvan blev sedan bättre men variabiliteten var fortfarande inskränkt och barnmorskan kallade på läkare.

Strax därefter inträffade en kraftig nedgång av fosterljudsfrekvensen (under 60 slag per minut) och läkaren beslöt att avsluta förlossningen med akut kejsarsnitt. En kvart senare togs ett livlöst barn ut. Pojken kunde inte återupplivas och dödsorsaken bedömdes som syrebrist.

Kvinnan och hennes make anmälde barnmorskan, läkaren och övrig personal till Ansvarsnämnden.

De hävdade att narkosläkaren lovat att maken skulle få vara med under operationen och att han sagt åt en sjuksköterska att ge maken en grön rock. Han fördes sedan till ett rum där han skulle vänta – utan rock och utan information trots upprepade frågor.

Då han efter 40 minuter krävde besked kom en sjuksköterska från neonatalavdelningen och förde honom till ett konferensrum bredvid operationsavdelningen. Hon berättade att det blivit en pojke som emellertid inte mådde bra alls.

En barnläkare kom in snett bakifrån, la handen på pappans axel och beklagade. När han undrade vad barnläkaren menade frågade barnläkaren sjuksköterskan om pappan inte visste. Han förstod då att pojken var död. Pappan bad personalen att själv få berätta för sin fru vad som hänt men när han hörde henne ropa förstod han att hon redan visste. 

Föräldrarna har också flera invändningar mot handläggningen av både vård och eftervård och andra besked de fått.

Barnmorskan skrev i sitt yttrande att det var mycket att göra på avdelningen den aktuella morgonen och att förlossningsläkaren därför fanns på avdelningen. Så fort hon såg den inskränkta CTG-kurvan påpekade hon detta observandum för läkaren samtidigt som hon berättade att hon skulle försöka väcka barnet.

Väckningsförsöket misslyckades och läkaren ordinerade då amniotomi och skalpelektrod. Barnmorskan berättade att alla förlossningsrum var upptagna men så fort ett blev ledigt togs patienten dit. Medan barnmorskan skrev journal såg hon på CTG-kurvan på expeditionens monitor att det varit en nedgång i fosterljuden.

Hon hämtade läkaren och de gick tillsammans in till paret samtidigt som de såg ännu en nedgång i fosterljuden som sedan var låga utan att återhämta sig.

Läkaren ordinerade katastrofsnitt och barnmorskan larmade för att få hjälp med förberedelserna för operationen, men hjälpen dröjde eftersom all personal var upptagen.

Förlossningsläkaren påpekade i sitt yttrande bland annat att hon flera gånger försökt att på ett begripligt sätt förklara händelseförloppet för föräldrarna.

Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att anmälan mot narkosläkaren, barnläkaren och neonatalsjuksköterskan bara avser bemötande och eftersom det inte tycks ha haft någon direkt betydelse för vården av patienten prövar nämnden inte anmälan mot dem.

Tretton minuter från beslut om kejsarsnitt tills barnet är ute är en lång tid, anser nämnden, men finner ingen anledning att kritisera barnmorskan eller läkaren. Nämnden bedömer att det med de resurser som fanns inte kunde ha gått fortare.

Prover, behandling och uppföljning har skett enligt klinikens rutiner och varit adekvat, konstaterar nämnden och lämnar anmälan utan åtgärd (HSAN 2958/00:a2).

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida