Länsrätten fällde för långsamhet

Ambulanssjuksköterskan, ambulanssjukvårdaren och larmoperatören som friats av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd fick var sin erinran av länsrätten.

I september 2000 skickades en ambulans med en ambulanssjuksköterska och en ambulanssjukvårdare med prio 2 (priorioteringsgrad) till en gravid kvinna som fått blödningar. På vägen uppgradera-des larmet till prio 1 av larmoperatören. Medicinska åtgärder sattes in på plats i lägenheten på tredje våningen. Hela proceduren, från att ambulanspersonalen lämnade ambulansen tills de återvände till den med kvinnan på bår, tog 14 minuter. Eftersom de bedömde att hon var bättre valde man att inte köra med blåljus till sjukhuset. Resan tog fem minuter.

På sjukhuset konstaterades att moderkakan lossnat och ett kejsarsnitt genomfördes. Barnet hade då drabbats av grav andnöd och avled några dagar senare.
Mamman anmälde alla tre till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Nämnden sa i sitt beslut att ambulansmännen visserligen förbisett risken för barnet, men att »deras bedömning och handlande var i enlighet med de kunskaper och instruktioner de hade«. Färden till sjukhuset hade enligt nämnden gått snabbt trots att den inte genomfördes med största möjliga hastighet. Alla tre anmälda friades av en enig nämnd (Vårdfacket skrev om domen i nummer 10/01).

Kvinnan och hennes familj var dock missnöjda med beslutet och överklagade till länsrätten.

Före länsrättens behandling kom Socialstyrelsen i juli förra året med ett beslut, eftersom fallet blivit ett lex Maria-ärende. Socialstyrelsen säger att larmoperatören redan från början borde ha ha larmat enligt prio 1, men konstaterar samtidigt att körningen till patienten inte blivit anmärkningsvärt fördröjd. Vidare anser Socialstyrelsen att ambulanspersonalen förbisett risken för barnet och att de borde haft en annan prioritering av transporten till sjukhuset. Trots kritiken vidtog Socialstyrelsen ingen ytterligare åtgärd.

Länsrätten gjorde dock en annan bedömning i sin dom i november förra året. Larmoperatören borde redan från början ha angett prio 1. När det gäller ambulanssjuksköterskan och ambulanssjukvårdaren menar länsrätten att 14 minuter var »anmärkningsvärt lång tid« och att de inte kört tillräckligt fort till sjukhuset. Länsrätten ger alla tre en erinran. De har överklagat domen till kammarrätten (16072-01).