Lär dig mer om debridering

Mekanisk debridering betyder upprensning av såret. Både Susanne Dufva och Helene Andersson uppmuntrar sjuksköterskor att gå sårutbildningar och lära av varandra i sårteam.

En debridering börjar med noggrann tvätt med ljummet kranvatten och tvål. Om såret når sterila områden i kroppen kan koksaltlösning behöva användas i stället.

– Debridering är A och O för läkning. Endast ett rent sår kan läka. Sedan behövs avlastning för trycksår, kompression för venösa sår och kärlkirurgi för arteriella sår. Förbanden är faktiskt inte lika viktiga, säger Susanne Dufva.

– Hårda sårkanter, torr hud, nekroser, fibrin och biofilm ska bort. Mekanisk debridering gör vi genom att exempelvis försiktigt lyfta med pincett, skrapa med skalpell eller ringcurett eller gnugga med en debrideringsdyna. Det finns också olika förbandsmaterial och lösningar som hjälp för att rensa och få rent.

Det finns även kirurgisk, hydrokirurgisk, ultraljuds-, autolytisk och biologisk debridering.

– Nekros, både gul och svart, är död vävnad. Den måste bort, med hjälp av pincett, skalpell eller ringcurett. Under döljer sig inte sällan ett djupare sår. Gul nekros kan vara både lös eller hård. Är den hård kan vi lätt lyfta loss bit för bit med en pincett.

– Fibrin är mer som en päls i såret. Fibrin ska också rensas bort, med hjälp av slev eller ringcurett, säger Helene Andersson.

– Svarta, torra nekroser på tår eller hälar ska inte debrideras, utan får sitta kvar och hållas torra och rena tills kroppen själv stöter bort dem, säger de båda sjuk- sköterskorna.

– Diabetiker kan få förhårdnader och hårda sårkanter under foten. Om de inte tas bort är det som att gå med en sten i skon. Det är viktigt med behandlingsskor och avlastande inlägg, för sår utvecklas lätt. Sår läker utifrån in. Sår med hårda sårkanter kan aldrig läka, eftersom hudcellerna inte får fäste och sedan kan vandra in över sårytan. Hårda sårkanter skärs loss med exempelvis med skalpell, säger Susanne Dufva.

Sårkanter kan också vara uppluckrade av fukten i ett vätskande sår.

– Det kallas macererande sårkanter. De får torka och gnuggas försiktigt bort, till exempel med en torrkompress. Efteråt kan kanten och huden runt såret behöva skyddas med en barriärkräm och hållas torra från riklig sårvätska med ett superabsorberande förband, säger Susanne Dufva.

– I alla sår simmar bakterier fritt och strävar mot att klumpa ihop sig. De skyddar sig genom att smeta runt sig en hinna, som slajm, av bland annat fett och polysackarider (socker). Vi måste bryta det höljet, som kallas biofilm. Den behöver skrubbas bort, det räcker inte med att skölja. Det är biofilm vi får på tänderna när vi slarvat med borstningen. I såret kan filmen märkas som en glansig yta. I biofilmen växer ibland det ”gröna varets bakterie”, pseudomonas, som oftast effektivt kan behandlas lokalt, säger Helene Andersson.

Förslag: Antiseptiska behandlingar kan lösa biofilmen, till exempel lösningar eller förband med PHMB, jod, medicinsk honung, hypoklor- eller ättiksyra.

– Efter debridering, när vi tvättat och rensat såret, ser vävnaden rosaröd ut. Det är frisk granulationsvävnad. Den ser ut ungefär som hallon både till form och färg, inte mörkröd eller grå. Kullarna är nybildade pyttesmå kärl, kapillärer, som förser vävnaden med syre, säger Susanne Dufva.

– Med maligna tumörsår får vi tänka lite annorlunda. Vi rengör såren skonsamt, gärna genom att duscha dem om personen orkar. Vi gör mjuk, mekanisk debridering med exempelvis debriderings-dyna. Det är bra att få loss bakterier och biofilm. Men ett tunt lager fibrin och gul nekros kan skydda mot blödning. Rengöringen är viktig för att minska odören och lidandet. Sårbehandlingen är fokuserad på symtomlindring för bästa möjliga livskvalitet, säger Susanne Dufva.

Helene Andersson har lång erfarenhet av att behandla svårläkta sår med larver. Intresset började med hennes doktorsavhandling om sår och MRSA. Helene Andersson försökte starta ett eget laboratorium för att kunna förse Norden med sårlarver. Men det föll på regler om läkemedel. I nuläget får man importera larverna från Tyskland.

– Larverna är supereffektiva. De äter bara den döda vävnaden och skonar den friska, och de neutraliserar bakterierna i sin magtarmkanal. De tar bort svullnad och stimulerar vävnadens tillväxt. Larverna levereras i en ”tepåse” så om man är känslig behöver man inte ta i dem.