Läsarkommentarer: »Måste vi vara lika hårda som politikerna?«

Flera av månadens bidrag bygger på egen mångårig erfarenhet av att möta patienter som kvinnan Fatima. De tycker alla att det känns förfärligt och frustrerande att inte få erbjuda mer än akutvård och därmed känna att man som sjuksköterska inte kan ge så värst mycket hjälp. Om du klickar på länken till höger kan du läsa en kommentar av universitetslektor Azita Emami. Du kan också skriva egna kommentarer.

8 november 2004

Advokaterna gör personalen cynisk

Jag arbetade förut på en sluten avdelning och där hade vi många sådana här patienter. Man känner sig maktlös i asylprocessen. Det är faktiskt ofta så att advokaterna säger till sina klienter att självmordsförsök, psykosgenombrott eller inläggning kan hjälpa deras sak.

Kanske inte så uttalat alla gånger, men de ber om journalerna, vill ha reda på antal självmordsförsök, psykosgenombrott och så för att kunna åberopa humanitära skäl.

Det låter grymt att säga så, men ibland kan man inte undgå att märka att det är lite spel när de skär sig – även om det förstås samtidigt är ett rop på hjälp. De är verkligen rädda för att bli straffade om de skickas hem.

Ibland kan jargongen i personalgruppen bli lite cynisk då det märks att en del är lite spelat. Det är inte bra, men svårt att hantera.

Den här gruppen patienter är väldigt svår. Kulturella skillnader gör också att man ibland inte förstår hur de ska vårdas på bästa sätt. Men man lever sig in i deras situation och försöker trösta och ge hopp – utan att inge falska förhoppningar om att de ska få stanna.
– Solveig Liljegren sjuksköterska vid Ulleråkers akutmottagning

Jag känner samma otillräcklighet

Hon gjorde ett kardinalfel när hon kallade in en manlig tolk, men det visste hon ju redan. Jag känner samma otillräcklighet som denna sjuksköterska. Det är omänskligt att som professionell sjukvårdare behöva gå igenom detta. Ska vi inte få ha något av Florence Nightingale eller varför inte Moder Theresa i oss? Måste vi vara lika hårda och omänskliga som politiker och migrationsverkets personal är?
? Mari-Anne Rosengård sjuksköterska

Förfärligt att inte kunna ge vård

Det är förfärligt att dessa patienter inte får den vård
de behöver. Vi har ofta sådana här patienter och ger bara akut vård och mediciner, mer får vi inte göra. Politikerna har beslutat att vi inte får ge behandling med stöd och samtal som de skulle
behöva.

Det är olyckligt att de måste vänta på besked så länge och ofta blir situationen allt mer dramatisk ? särskilt för patienternas barn. Ofta är det ju hela familjer som väntar på beslut.

De kommer med hopp, behandlas vänligt, får studera svenska och barnen går i skolan medan ärendet drar ut på tiden så att de börjar må sämre än då de kom, och sedan avvisas de förmodligen i alla fall till slut. Det är förfärligt.
? KG, sjuksköterska

En fråga för hela samhället

Det är lätt att sätta sig in i patientens situation: att hotas av utvisning och vara övertygad om att det innebär stening. Självklart blir man illa berörd. Det är inte konstigt om patienten gör ett självmordsförsök. Hon är i kris.

Att hjälpa dessa patienter på bästa sätt är svårt. Det vi, med våra direktiv om att enbart ge akutvård, har att erbjuda känns väldigt futtigt och innebär ingen lösning. Men problemet är mycket större än så, det är en fråga både för migrationsverket och för hela samhället.
? Svante Lundgren sjuksköterska vid Sahlgrenskas
psykakutmottagning


Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida