Lilla Haley gråter alltid hos doktorn – men inte hos Rosemary
De skulle ha gått till doktorn. Men där fanns inga tider kvar, därför hamnade treåriga Hailey Webber och hennes mamma hos sjuksköterskan Rosemary Moore på en MinuteClinic i Edina i södra Minneapolis.
Rosemary Moore är vidareutbildad till Nurse Practitioner, och hon kunde också ställa diagnos och skriva ut medicin.
– Men jag lägger till ett sjuksköterskeperspektiv i mitt arbete, säger hon.
Och mamman till patienten är nöjd:
– Hailey är jätterädd för doktorn annars. Det här är första gången hon inte gråter när hon är på en mottagning.
En Nurse Practitioner har – med sin rätt att ställa diagnos och skriva ut läkemedel – en roll någonstans mitt emellan sjuksköterskans och läkarens. Men Rosemary Moore känner sig som sjuksköterska, inte som läkare.
– Även om vi får ställa diagnos och skriva ut recept är vi inga minidoktorer för det. Vi arbetar med både hjärtat och hjärnan, läkarna använder bara hjärnan, säger hon.
Idén föddes 1965 i Colorado, vid foten av Klippiga bergen mitt i usa. Bakom idén låg en lärare på sjuksköterskeutbildningen vid universitetet och en barnläkare. Skälet var att just vården av sjuka barn var eftersatt, särskilt på landsbygden. Med en vidareutbildad sjuksköterska skulle barnen få bättre tillgång till vård.
Nu finns över 100000 Nurse Practitioners i usa. Deras arbete är inte längre koncentrerat till landsbygden, i själva verket arbetar ungefär två av tre i stora och medelstora städer.
Rosemary Moore har arbetat åt MinuteClinic i ett år. Och hon tänker fortsätta med det tills hon fyller 70, i dag är hon 55. Hon har en annan yrkeskarriär bakom sig, socialarbetarens. Det sociala intresset ledde till arbete för en fredskår i Rwanda 1994. Då bestämde hon sig för att bli sjuksköterska.
För tio år sedan blev hon klar med utbildningen och bestämde sig raskt för att gå vidare och bli Nurse Practitioner. Sin examen tog hon för sex år sedan. Hon är nöjd med sitt nya arbete.
– Utbildningen till Nurse Practitioner tog mig till en högre nivå kunskapsmässigt. Jag har fått möjlighet att ta mer kvalificerade och självständiga arbeten.
Varje delstat bestämmer själv reglerna för verksamheten. De varierar därför något över landet. Men på de flesta ställen godkänns nya Nurse Practitioners av en »Board of nursing« ? det är alltså sjuksköterskorna själva som kontrollerar godkännandeprocessen.
Rosemary Moore har arbetat på flera olika ställen tidigare, men alltid tillsammans med läkare.
– Här på MinuteClinic arbetar jag helt självständigt, och det värdesätter jag mycket, säger hon.
Men även om hon har fått mer läkarliknande arbetsuppgifter tycker hon att skillnaden mellan en läkare och en Nurse Practitioner är stor.
– Vi ser till hela människan. Om någon till exempel inte har råd med den behandling vi föreslår så försöker vi hitta någon annan väg. Det gör inte läkarna.
Hon tar mitt block och ritar två cirklar, den ena för läkaren och den andra för Nurse Practitionern. De överlappar varandra.
– Vi har en del gemensamt, men också det som är unikt för varje yrkesgrupp, säger hon.
Vilken är då egentligen skillnaden mellan en läkare och en Nurse Practitioner och hur stor är den? En av de Nurse Practitioners jag träffade i Minneapolis sa att »vi är 90 procent läkare till halva kostnaden«. Andra tar upp det som Rosemary Moore är inne på: att deras bakgrund som sjuksköterska gör att de bemöter patienterna på ett annat sätt än läkare.
En Nurse Practitioner beskriver sitt uppdrag som undervisande, en annan – som arbetar nära en läkare – säger att hon tar hand om anamnes och remitterar till provtagning, medan läkaren sköter själva behandlingen av patienterna.
I delstaten Minnesotas regelverk för Nurse Practitioners finns något som kallas »Written prescribing agreement«. Det är ett avtal mellan en läkare och en »Advanced Practice Registered Nurse«. I detta samlingsbegrepp ryms förutom Nurse Practitioners också »Clinical Nurse Specialists« och »Certified Nurse Anesthetists«.
I avtalet kommer Nurse Practitionern och läkaren överens om vilka läkemedel hon får förskriva. Det finns färdiga listor för olika specialiteter, men man kan också göra en alldeles egen lista. Överenskommelsen ska förnyas en gång om året.
På så sätt har läkaren alltså ett slags övervakande funktion över Nurse Practitionern. Men så länge överenskommelsen gäller har Nurse Practitionern ett självständigt ansvar inom den ram de har kommit överens om.
En annan skillnad är lönen. Rosemary Moore säger att en nybakad läkare tjänar dubbelt så mycket som en Nurse Practitioner. Men hon är inte missnöjd:
– Vi har inte heller så lång utbildning. Och det är väldigt dyrt att gå läkarutbildningen!
Rosemary Moore arbetar inom vad man på svenska kanske skulle kalla familjemedicin. Det gör de allra flesta, men det finns Nurse Practitioners inom i princip alla specialiteter. Anestesiologi, barnsjukvård, kvinnosjukvård, akutvård, geriatrik, psykiatri ? listan kan göras lång.
Det som förenar dem är att de har en mer självständig roll än sjuksköterskan. De kan ta upp anamnes, diagnostisera, skriva ut läkemedel, remittera patienter till röntgen- och laboratorieundersökningar, och utbilda sina patienter både i hur de ska bevara sin hälsa och behandla sin sjukdom.