”Lite av en käftsmäll” – 12-timmarspass hela sommaren på Ryhovs akut

12-timmarspass, hög beläggning och svårt sjuka patienter. Sjuksköterskorna på akutmottagningen på Länssjukhuset Ryhov har slitit hårt i sommar. Ändå får de ingen ekonomisk kompensation av regionen. ”En stor besvikelse”, säger sjuksköterskan Jennie Barona, förtroendevald för Vårdförbundet.

Jennie Barona ser trött ut. Hon har bara jobbat fyra pass sedan hon kom tillbaka från semester. Men hon känner sig redan sliten.

– Det var lite av en käftsmäll att komma tillbaka. Många svårt sjuka patienter och trötta kollegor, konstaterar hon.

Just den här torsdagseftermiddagen är det bara ett drygt 20-tal patienter på Ryhovs akutmottagning. Men läget kan förändras snabbt. För några dagar sedan kom det 160 patienter på ett dygn.

– På en akutmottagning vet man aldrig vad som ska hända. Det kan komma in ett hjärtstopp när man varit i tjänst i 11 timmar. Då måste man vara alert, fast man egentligen är helt utarbetad.

Hon gnuggar sömngruset ur ögonen. Att jobba mellan klockan 19.00 till 07.30 tar på krafterna och efter tre nattpass på rad är hon mör.

”Har vänt på varenda sten”

Redan i våras stod det klart att akutmottagningen bara skulle kunna bemanna tre av de femton vakanta semestervikariaten. Anledningen var för få sökande. I stället stod valet mellan att förlänga den ordinarie personalens arbetspass eller införa tre semesterperioder istället för två. Man valde det förstnämnda.

Under vecka 26 till 33 är därför alla sjuksköterskor på mottagningen beordrade att jobba 12-timmarspass inom ramen för sina ordinarie arbetstider. Det innebär att de jobbar längre, men färre pass. En del har även gått in och jobbat extrapass.

– Vi har verkligen vridit och vänt på varenda sten. Lånat in personal från andra avdelningar, försökt lösa det på alla tänkbara sätt, säger Caroline Jakobsson, vårdenhetschef.

Under sommaren jobbar kvällspersonalen mellan klockan 19.00 till 07.30. Dagpersonalen jobbar mellan 07.00-19.30. De förlängda passen innebär att tiden för vila och återhämtning mellan passen blir kortare än vanligt.

– Dagpersonalen är hemma hos familjen tidigast runt 20. Sedan har man någon timme tillsammans innan man ska lägga sig för att orka upp klockan 6 morgonen därpå. Man gör mycket avkall på privatlivet, menar Jennie Barona som även är fackligt förtroendevald på mottagningen.

Genom att förlänga passen och ta in en del hyrpersonal har man kunnat fylla i stort sett alla luckor. Det har också bidragit till att alla har kunnat få sin semester.

– Vi ansåg att det var en bättre lösning än att införa tre semesterperioder. Då hade betydligt färre kunnat få semester i juli, säger Caroline Jakobsson.

Oro inför hösten

Jennie Barona instämmer. De långa arbetspassen framstod till slut som den enda lösningen. Men om Region Jönköping hade haft bättre framförhållning hade sommaren inte behövt bli en käftsmäll för akutmottagningens sjuksköterskor.

–  De borde påbörjat rekryteringen tidigare. När man väl tog beslutet om de långa arbetspassen, borde man erbjudit sommarbonusar, ekonomisk ersättning för schemajusteringar och god ersättning för extrapass, säger hon.

Men någon ekonomisk ersättning blev det inte. Inte överhuvudtaget. I MBL-förhandlingar med regionen nobbades fackens motkrav totalt.

– Det blev en stor besvikelse i personalgruppen. Då återstod det bara att kavla upp ärmarna och göra det bästa av situationen, för kollegornas skull. Och personalen har verkligen gjort ett otroligt jobb, de pushar varandra och ställer upp på varandra. Vi gör det här för att vi bryr oss om varandra. Den kollegiala gemenskapen på den här mottagningen är helt fantastisk.

De långa arbetspassen har slitit på personalen. Ibland får de kasta i sig lunchen vid pulpeten. Mot slutet av arbetsdagarna är personalen ibland på bristningsgränsen.

– Varje vecka stämmer vi av hur personalen mår genom att färgkoda måendet i grönt, gult eller rött. Det har varit mycket gult sista tiden. Personalen är trötta och upplever att det är svårt att hinna få någon återhämtning. En del har fått sömnproblem, säger Caroline Jakobsson.

Jennie Barona känner även en oro inför hösten. De som gick på tidig semester ska gå från 12-timmarspassen direkt in på höstschemat utan någon andhämtning.

– Hur ska de orka hela hösten? Samtidigt har vi flera som sagt upp sig, vilket innebär större arbetsbelastning för de som blir kvar, säger Jennie Barona.

Risk för patientsäkerheten

De långa arbetspassen innebär också en ökad risk för patientsäkerheten. Än så länge har inga incidenter rapporterats in. Men det kan finnas ett mörkertal, menar Jennie Barona.

– Jag har känt en viss oro, det har jag. Samtidigt är alla så otroligt måna om att göra ett bra jobb, för patienternas skull. Man har viljan och önskan att ge en god vård. Därför kör man verkligen ända in i kaklet. Samtidigt finns det en risk att personalen inte hinner eller glömmer att skriva incidentrapporter. Därför kan det finnas ett stort mörkertal.

Förra året hade mottagningen ett krav på att varje pass skulle bemannas av tre ordinarie sjuksköterskor. Men det har man inte lyckats uppnå i sommar. Många pass har bara bemannats av en ordinarie. Resten har varit vikarier eller bemanningssjuksköterskor.

– Vikarierna och bemanningssjuksköterskorna gör ett fantastiskt jobb, men de kan inte rutinerna så som vi ordinarie kan. Vårt arbete bygger ju på att man ska kunna lita på varandra och känna sig trygga. Kompetensnivån påverkas självklart när det är färre ordinarie anställda.

Långvariga problem med bemanning

Samtidigt är det inte bara sommaren som inneburit en ökad belastning för sjuksköterskorna på Ryhovs akutmottagning. De har haft problem med bemanningen under det senaste ett och ett halv året. Jönköping är en växande stad, vilket innebär att ökat patientinflöde.

– Vi är inte som andra avdelningar. Vi säger aldrig nej till en patient. Vi tar emot alla som behöver oss, säger Jennie Barona.

Hon har arbetat på Ryhovs akutmottagning i 18 år och tillhör de som varit här längst. Men i takt med de senaste årens ökade arbetsbelastning, har en efter en av kollegorna valt att sluta.

– De har gjort det med sorg i hjärtat, för det här är en arbetsplats som man verkligen tycker om. Men de har menat att det inte är värt slitet och uppoffringen. Min egen familj har många gånger frågat mig om det är värt det. Men jag älskar den här platsen. Mina kollegor är som min andra familj och den goda stämningen sitter i väggarna. Men jag vill att fler än jag ska känna det. Det här är en fantastisk arbetsplats, med svåra arbetsmiljöproblem.

För att vända skutan, menar Jenny Barona, behövs handling snarare än ord.

– Regionen säger att vi är en prioriterad avdelning. Men då måste de också kunna avsätta ekonomiska medel för att vi ska kunna behålla vår personal och anställa fler. Beslutet behöver fattas lägre ner i hierarkin, närmare verksamheten.