Liv riskeras medotydligt ledarmandat

Liv riskeras medotydligt ledarmandat
Heléne Nilsson.

Vården av allvarligt skadade kan sinkas för att kravet på ansvariga att ta snabba beslut inte är tydligt. Det finns inte heller någon entydig plan för hur landstingen ska hantera katastrofberedskapen.

6 mars 2013

Om en ny diskoteksbrand skulle inträffa är vi inte så beredda som vi borde vara. Möjligheten att snabbt kunna ta hand om ett stort antal brännskadade är sämre än den var 1998, när akutsjukhusen i Göteborg fick ta emot hundratals skadade ungdomar — och samtidigt försöka lugna deras anhöriga. Landstingens ansträngda ekonomi har lett till en mer centraliserad sjukvård, och en av effekterna är att antalet brännskadeplatser har minskats drastiskt. ?

Men det är inte bara resursbrist som påverkar katastrofberedskapen. Heléne Nilsson är den första sjuksköterskan som har disputerat inom ämnet katastrofmedicin och i sitt avhandlingsarbete har hon också funnit att snabba initiala beslut från ett regionalt perspektiv kan vara avgörande för patienten.??

Alla landsting har en tjänsteman i beredskap. Det är ett krav som ställs i en föreskrift från Socialstyrelsen som kom 2005. De flesta är sjuksköterskor, men många saknar helt medicinsk kompetens. Det innebär att de inte kan bedöma vilka sjukvårdinsatser som behövs och att de har svårt att kommunicera till sjukvårdspersonalen vad de ska vara beredda på.?

— Beslutet om vad som ska göras vid ett larm om en allvarlig händelse — en stor trafikolycka, en brand eller ett bombhot — kan fördröjas om tjänstemannen i beredskap saknar medicinsk kompetens. Och det fördröjs ännu mer om hon eller han inte har ett fastställt mandat att ta beslut om resursförstärkningar, omfördelningar och fördelning av skadade, säger Heléne Nilsson.??

I Socialstyrelsens föreskrift står det att tjänstemannen i beredskap bör kunna ta initiala beslut — inte att de ska göra det. Det är Heléne Nilsson kritisk mot. Inkommande larm om allvarlig händelse hanteras på olika sätt inom landstingen och i sitt avhandlingsarbete fann hon att det kan försena fördelningen av allvarligt skadade.?

— En sjukvårdsledare som står på en skadeplats med många allvarligt skadade patienter vill genast veta vilka sjukhus som kan ta emot — inte 20 minuter senare.??

Heléne Nilsson efterlyser en likartad organisation över hela landet. En organisation där tjänstemannen i beredskap också är utbildad för att snabbt kunna ta livsviktiga beslut vid alla typer av larm. I sin avhandling har hon studerat 130 allvarliga händelser där sjukvården har aktiverat den regionala katastrofberedskapen.?

— Sverige har en gemensam ledningsmodell som ska aktiveras vid allvarliga händelser, men landstingens olika syn gör att den ändå ser mycket olika ut. Katastrofmedicinsk beredskap behöver utvärderas och kvalitetssäkras och i dag saknas sådana mätinstrument. Även ledningsdokumentationen behöver ses över. Ungefär en tredjedel av de allvarliga händelserna i mina studier går inte att följa upp på grund av stora brister i dokumentationen, säger hon.??

Skillnaderna i hur katastrofberedskapen är organiserad skapar fördröjningar som gör att liv och hälsa kan riskeras i onödan. Bristen på vårdplatser utgör ytterligare en risk.?

— Det finns en föreställning om att sjukvården alltid fungerar om det händer något stort, men det är en förlegad tanke. Vid en stor olycka gäller det att inte mötas av besked om fullbelagda sjukhus — för då står vi där.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida