Lönsam forskning– men villkoren är dåliga

Resultat från forskning i omvårdnad skulle kunna spara stora pengar i vården. Det var slutklämmen i Vårdförbundets hearing om vårdforskares villkor.

5 juni 2000

– Det finns 900 doktorander inom omvårdnadsforskningen i dag. Vi vill ha dem kvar i Vårdförbundet, sa Eva Fernvall vid en hearing i Stockholm om vårdforskarnas villkor.

Hon erkände villigt att Vårdförbundet inte har varit drivande i forskarnas sak utan mer inställt på att stödja de kliniskt verksamma medlemmarna. Nu frågade hon de drygt 50 församlade forskarna hur Vårdförbundet ska driva deras frågor.

Till hearingen samlades vårdforskare, förbundsordförande och handläggare vid Vårdförbundet, arbetsgivarorganisationerna Landstingsförbundet och Kommunförbundet samt en statssekreterare från utbildningsdepartementet.

Att forska är ett arbete i ensamhet och forskningsmedel måste man kämpa för att få del av.

Om det vittnade Christina Lindholm, sjuksköterska och vårdutvecklingschef vid Akademiska sjukhuset, Karin Nyberg barnmorska och lektor vid Karolinska institutet och Lis Karin Wahren, biomedicinsk analytiker och lektor i Linköping. Alla tre är doktorer i medicinsk vetenskap.

– Finansiering av forskarstudier genom doktorandtjänster är ett måste. Utbildningsbidrag och assistentbidrag ger inte pensionspoäng, sa Lis Karin Wahren.

Christina Lindholm beskrev omvårdnadsforskaren som en person besatt av en idé och därför beredd till umbäranden. Hon gav exempel från sin egen forskning på att det är svårt att nå ut med sina forskningsresultat.

– Fortfarande lägger man ofta om bensår varje dag trots att resultat från omvårdnadsforskningen visar att en till två gånger per vecka är optimalt. Dessutom får 60 procent av bensårspatienterna antibiotika trots att bara 4 procent av såren är infekterade, redovisade hon.

Läkare »tar hand om« resultat
Christina Lindholm gav också några inblickar i problemen i vårdforskarnas värld när hon berättade att det finns kliniker som inte drar sig för att använda pengar avsedda för forskning till att köpa apparater. Hon sa också att det förekommer att läkare »tar hand om« sjuksköterskors forskningsresultat, när båda arbetar i samma projekt.

– Omvårdnadsforskningen leder till ifrågasättande av hur vården bedrivs. Och idéer genereras i patientnära vård, sa Christina Lindholm.

Liksom många andra under hearingen förordade hon flera kliniska lektorer.

Utbildningsdepartementets Agneta Bladh berättade om en ny proposition om forskningspolitik som kommer i höst. I förslaget finns nya myndigheter och tre vetenskapsråd, varav ett för medicin inklusive vårdvetenskap.

Kommunanställda ska kunna forska
Ulla Åhs, sektionschef på Kommunförbundet, sa att kommunerna måste bli mer engagerade i forskning och utveckling av den kommunala sjukvården. Bland annat genom ekonomiskt stöd till regionala FoU-enheter. Kommunförbundet och Vårdförbundet har formulerat ett gemensamt dokument om möjligheter för kommunalt anställda sjuksköterskor att kompetensutveckla sig och forska.

Både landstingsförbundets Gunilla Strand och vårdforskaren Marianne Omne-Pontén vid Dalarnas forskningsråd förklarade att det främst är personalpolitiska anledningar till att regionala FoU-enheter finns. Arbetsgivarna ska kunna locka med utbildning för att behålla kompetent personal.

Marianne Omne-Pontén hade ett konkret förslag till Vårdförbundet:

– Ordna en konferens om hur vården kan spara pengar med resultat från omvårdnadsforskning. Möjligheter till besparingar är hårdvaluta när man ska få politiker och tjänstemän inom Landstingsförbundet och Kommunförbundet att lyssna.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida