Mammor till för tidigt födda måste ges självförtroende

De mammor vars barn läggs in på en neonatalavdelning efter förlossningen är ofta i chocktillstånd. Slutet på graviditeten blev inte som de hade tänkt sig. Vårdpersonalens mål bör vara att bygga upp kvinnans självförtroende så att hon får en egen relation till sitt barn och sin amning.

Det säger sjuksköterskan Lena Weimers som har intervjuat tolv mammor om deras upplevelser av information och handgriplig hjälp med amning under vårdtiden på en neonatalavdelning på ett storsjukhus. Intervjuerna gjordes när barnen var mellan tre och fyra månader gamla och utskrivna från avdelningen.

? I hela mitt material återkommer då och då en sorgsenhet och under intervjuerna blev några mammor arga och flera ledsna. De var besvikna på bristen på information och arga på sig själva för att de inte hade värnat om sig och barnet. Ofta fick jag be om ursäkt för den vård jag representerade, säger Lena Weimers.

När barn föds för tidigt eller är sjuka är kvinnorna inte beredda. De hamnar i ett tillstånd av chock men är tacksamma över att barnen lever.

?De vet bäst?
? De intervjuade kvinnorna släppte ofta allt eget initiativ och gick med på handgriplig hjälp med amningen eftersom de inte erbjöds några alternativ och eftersom de tänkte ?de vet bäst?. Några av mammorna tappade känslan av att brösten var en del av deras kropp ? de blev till saker, berättar Lena Weimers.

En mamma hade i sin oro ställt frågor till flera i vårdpersonalen men fått olika svar och därför bytt strategi hela tiden. Hon lastade sig själv för det. De flesta kvinnorna tog på sig skulden för att de hade accepterat de normer som gällde.

? Vi måste vara medvetna om att den vita rocken ger en hög trovärdighet åt det vi säger. Men det är inte säkert att vårdpersonalen alltid fattar kloka beslut. Kvinnorna accepterade mycket som de aldrig skulle ha gjort om de inte hade befunnit sig i en beroendeställning.

Vågar inte säga ifrån
? En mamma är inte stark och stabil när hennes barn är sjukt och hon törs inte riskera att barnet blir sämre behandlat för att hon är irriterad eller arg på vårdpersonalen ? så hon säger inte så mycket.

På avdelningen i studien fanns det ingenstans där mammorna kunde tala ostört med vårdpersonalen trots att de vistades där
i flera månader. Mycket personal rörde sig ut och in i salarna där fem familjer samsades i varje sal.

I dag vet man att samvård är den viktigaste vårdrutinen för att främja amning. Men med bara åtta vuxensängplatser på 20 barnplatser blir det svårt för alla föräldrar att vara med sina barn dygnet runt.

Det finns inget annat ställe på sjukhuset där föräldrarna lämnar sitt sjuka barn och åker hem på kvällen, men på neonatalavdelningen är det en outtalad regel att mödrarna gör det. Inte förrän barnet börjar orka amma har mamman möjligheter att sova på avdelningen så att amningen kommer i gång.

Inte deras barn
? Budskapet till föräldrarna blir att mammorna inte behövs. Mödrarna i studien sa att de hade känt att det inte riktigt var deras barn. Vi måste hjälpa dem att få tillbaka sina kroppar och sitt självförtroende och att få en egen relation till sitt barn och amningen.
Händerna på ryggen är en bra devis.

Handgriplig hjälp = när vårdpersonal tar tag om moderns bröst och/eller barnets huvud, rygg eller nacke, för att hjälpa barnet att ta tag om bröstet. Eller när vårdpersonalen tar tag i bröstet i samband med handurmjölkning.

LÄSTIPS
Weimers L: Upplevelser av information och handgriplig hjälp i amningssituationen. En kvalitativ studie med djupintervjuer av 12
mödrar vars barn har vårdats på en neonatalavdelning.

Wallin L: Omvårdnad nr 4. Neonatal omvårdnad ? riktlinjer för kvalitetsutveckling. Spri 1997.

Weimers L, Nyström H: Amningsguiden ? en guide om amning för sjuka och underburna barn, utifrån WHO/Unicef Tio steg till en lyckad amning.