Många interventioner vid förlossningar sker utan samtycke

Vaginala undersökningar, perinealskydd och klipp upplevs som mer negativa om den födande inte fått möjlighet att ge sitt samtycke före. ”Vi är inte så bra på att involvera kvinnorna och min forskning visar att vi måste bli bättre” säger barnmorskan Cecilia Häggsgård.

Cecilia Häggsgård disputerade i höstas med en avhandling om kvinnors upplevelser av den sista delen av förlossningen, det så kallade utdrivningsskedet. Hon har bland annat intervjuat 21 kvinnor, fyra till tio veckor efter att de hade fött barn.

– Det var jättespännande! Kvinnorna upplevde så många olika känslor under utdrivningsskedet. Det var smärta, rädsla, styrka och fascination. De olika känslorna kunde samexistera och som barnmorska måste man vara följsam och lyhörd och bekräfta kvinnan i det hon känner, säger Cecilia Häggsgård.

Förtroende för barnmorskor

De födande beskrev hur viktigt det var med information och tydlighet. Att få guidning av barnmorskan, till exempel för att känna på barnets huvud, var uppskattat.

– Det gav kvinnorna styrka och en annan förståelse för att barnet nu var på väg ut.

Intervjupersonerna uppgav att de kände stort förtroende för barnmorskorna de träffat under förlossningen, samtidigt som de kunde sakna att vara delaktiga och få information om vården. Den bilden bekräftas också i Cecilia Häggsgårds avslutande studie. I en enkät till cirka 2200 kvinnor ställdes frågor om deras upplevelser av olika interventioner och metoder som barnmorskor utför i utdrivningsskedet. Det handlade om åtta vanliga metoder som används inom vården för att främja och påskynda förlossningsförloppet och för att skydda mot allvarliga bristningar.

Informerat samtycke saknades ofta

Interventionerna, till exempel vaginalundersökning, perinealskydd och klipp, analyserades i relation till om kvinnan gett informerat samtycke eller inte. Resultatet visade att 80 procent av kvinnorna inte fått möjlighet att ge sitt informerade samtycke till alla de interventioner de varit med om. De kvinnor som gett sitt samtycke upplevde interventionerna som mer positiva och kände sig mer starka, trygga och mindre utlämnade jämfört med de som inte varit delaktiga i besluten.

– Vi är inte så bra på att involvera kvinnorna och min forskning visar att vi måste bli bättre. Tydlighet och information är jätteviktigt. Vi tror kanske att vi har informerat, men det har inte alltid gått fram. Kvinnorna har ont och om det är någon du inte känner är det ännu svårare.

Enligt Graviditetsenkäten rapporterar cirka hälften, 53 procent, av de födande att de helt och hållet känt sig delaktiga i planering och beslut under förlossningen i den utsträckningen de önskade.

Vill öka kvinnors delaktighet

Skånes universitetssjukhus, där Cecilia Häggsgård börjat arbeta som universitetsbarnmorska efter disputationen, har inlett flera förbättringsarbeten för att öka kvinnors delaktighet. Bland annat har de nyligen infört så kallade teamfödselstavlor på alla förlossningsrum. På en whiteboardtavla skriver personalen upp vilka som arbetar, kort om kvinnans bakgrund, önskemål, vad som är aktuellt, planering och tidpunkt för nästa avstämning.

– Parets namn står i mitten av tavlan och är navet i teamet. Man gör en gemensam plan som uppdateras och förändras under förlossningens gång.

Inom kort kommer Skånes universitetssjukhus i Malmö också att dra i gång projektet Min barnmorska Malmö. Min barnmorska är en vårdmodell där huvuddelen av vården ges av en ansvarig barnmorska som följer kvinnan under graviditet, födsel och eftervård vilket kan främja trygghet och delaktighet i vården ytterligare.

– Modellen kommer att rikta sig till förlossningsrädda, kvinnor med oro och ångest och utlandsfödda som inte talar svenska eller engelska och får sitt första barn i Sverige.

Födandes perspektiv på kollegialt barnmorskestöd

Inom ramen för sin avhandling har Cecilia Häggsgård har också utvärderat kvinnornas upplevelse av arbetssättet där två barnmorskor är med i slutfasen av förlossningen, så kallat kollegialt barnmorskestöd. Tidigare resultat från den så kallade Oneplus-studien har visat att stora bristningar minskade med 30 procent med två barnmorskor jämfört med bara en.

– Min studie visar att kvinnornas upplevelser av utdrivningsskedet inte påverkades av om det var en eller två barnmorskor. Resultat är betydelsefullt eftersom det visar att kvinnorna accepterar interventionen. Det är jätteviktig kunskap eftersom arbetssättet samtidigt skyddar mot sfinkterskador.