Forskning

Många missar sepsis i ambulansen

Många missar sepsis i ambulansen
Agnes Olander forskar om ambulanspersonals förutsättningar att upptäcka sepsis. Foto: Högskolan i Borås och Getty Images.

Ett smygande förlopp, som inte alltid verkar allvarligt, men sedan tvärvänder och blir livshotande. Det är svårt att upptäcka sepsis. Ambulanspersonalen fångar bara upp drygt vart tredje fall, visar en ny avhandling. "Det gäller att se hela bilden", säger Agnes Olander, ambulanssjuksköterska och författare till avhandlingen.

Nu visar en ny doktorsavhandling att bara 36 procent av sepsisfallen upptäcks av ambulanspersonalen. Nydisputerade Agnes Olander vid Borås högskola menar att ambulanspersonalen behöver lägga samman olika delar och skapa en helhetsbedömning av sjukdomsförloppet. Det handlar mycket om att ställa de rätta frågorna.

– Sjukdomen är smygande, och även om tillståndet inte verkar allvarligt slår det om fort. Ambulanspersonalen behöver ta in om närstående eller omsorgspersonal upplever att patienten är sig olik, inte riktigt vid sina sinnens fulla bruk, vilket är ett vanligt symtom, säger Agnes Olander.

Vitalparametrar en del av pusslet

Hon poängterar att vitalparametrar är en självklar, viktig del av pusslet. Men att studierna visar att det är mer komplext än så att bedöma risken för sepsis i det korta vårdmötet.

– Det gäller att se hela bilden. Kanske orkeslösheten inte försvinner trots vila, eller smärtan inte gått att lindra trots paracetamol. Patienten har kanske inte orkat ta hand om hemmet, det är stökigt och kanske luktar det starkt av urin, säger hon.

Hon bygger sina slutsatser på avhandlingens två kvalitativa intervjustudier och två kvantitativa studier. I en av intervjustudierna ingick patienter och anhöriga. De berättade om det smygande förloppet.

– Några hade känt sig lite förkylda, andra magsjuka och någon att ett tidigare diskbråck börjat göra ont. Plötsligt förvärrades allt, smärtan blev intensiv, de kunde inte sluta kräkas och kände sig extremt trötta. Det var ofta de närstående som förstod allvaret, säger hon.

Intervjuer med ambulanspersonal

Hon intervjuade sedan ambulanspersonalen, både specialistsjuksköterskor, sjuksköterskor och ambulanssjukvårdare.

Ambulanspersonalen tyckte sepsis var komplext och svårt att bedöma. Riktlinjerna de hade till hjälp räckte inte till. När kriterierna i riktlinjerna gav utslag – som hög feber, lågt blodtryck och hög andningsfrekvens – var patienten redan så sjuk att det var uppenbart att det kunde vara sepsis.

Patienterna hade ofta diffusare symtom, och inte ens alltid feber.

 – Personalen behövde också förhålla sig till andra sjukdomstillstånd, som att andningssvårigheter kan vara lungemboli. De försökte också skilja det från patientens normala tillstånd, och då var en dialog med hemsjukvården och anhöriga viktig.

Sjuksköterskorna i ambulansen tyckte att det var bra att ringa och diskutera med läkare eller akutmottagningen, som ett hjälpmedel.

Agnes Olander är själv sedan tidigare en erfaren ambulanssjuksköterska.

– Jag har gjort egna missbedömningar. Om vi inte är uppmärksamma riskerar de här utsatta patienterna att hamna ensamma i ett bås på akuten. De första sex timmarna efter insjuknandet är viktigast, och de behöver få antibiotika.

I avhandlingen ingår också två kvantitativa studier. Den första är en granskning av 327 sepsispatienters ambulansjournaler vad gäller symtom och vitalparametrar. Patienterna delades in i två grupper, där den första gruppen var de som inte behövt intensivvård, och den andra de som behövt intensivvård eller avlidit. Syftet var att urskilja om symtom och vitalparametrar skilde sig redan i ambulansen.

Studien visar att de vanligaste symtomen i ambulansen var andningssvårigheter och mental förändring. För vitalparametrarna märktes låg syresättning, förhöjd andningsfrekvens, hög puls, samt förhöjd eller låg kroppstemperatur. Prover visade förhöjt värde av plasmaglukos.

– Ett intressant resultat var att de svårast sjuka hade lägre kroppstemperatur, i genomsnitt 37,4 grader. De med lite lindrigare förlopp hade 38,2 grader i snitt. De allvarligast sjuka var också oftare förändrade mentalt.

Mätte glukos och laktat i blodet

I nästa studie mättes plasmaglukos och laktat med blodprover på 1841 patienter i ambulanssjukvården, varav 352 senare visades sig ha sepsis. Laktat är ett av de blodprover som brukar tas för att diagnostisera sepsis och plasmaglukos har också börjat användas lite.

– Men vi kunde inte se att ett visst värde för laktat eller glukos enskilt kunde identifiera sepsispatienter i ambulanssjukvården.

Fakta om sepsis och studien

  • Triagesystemet RETTS (Rapid emergency triage and treatment system) användes i ambulanssjukvården i de regioner där studierna genomfördes för att bedöma vitalparametrar.
  • Varje år drabbas cirka 50 000 personer i Sverige av sepsis och dödligheten är hög, cirka 20 procent av avlider.
  • Sjukdomen kallas ibland fortfarande blodförgiftning. Men idag är det känt att sepsis orsakas av immunförsvarets reaktion på en infektion.
  • I de regioner där studierna genomfördes användes triagesystemet RETTS (Rapid emergency triage and treatment system) i ambulanssjukvården för att bedöma vitalparametrar.
  • Patienterna i intervjustudien var mellan 28 år till 87 år.
  • Läs hela avhandlingen När livet plötsligt tar en ny vändning: Att förstå, hantera och identifiera allvaret vid insjuknandet i sepsis

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida