Många tankar om Edvin som inte ville duscha

Det har strömmat in e-post till redaktionen efter Anna Janssons etiknovell i förra numret av Vårdfacket. Tack alla ni! Flera föreslår att några få personer som Edvin kan få förtroende för ska sköta honom, kanske helst en man eller åtminstone någon medelålders kvinna -inte någon ung tjej. Och han borde få raka besked: Du luktar illa!Många påpekar att Edvin kan vara deprimerad och att hans duschvägran kan vara ett uttryck för något annat. Vi kan tyvärr inte publicera alla brev, men här är ett litet urval. Fler kan läsas på vår hemsida: www.vardfacket.nu. Där finns också en kommentar av professor Barbro Beck-Friis.

Låt honom stanna på rummet
Jag har läst igenom novellen flera gånger och det är en sak jag tycker skulle vara intressant att veta svaret på. Han duschade för tre veckor sedan. Vem hjälpte honom med det och hur gick den dusch- ningen till?

När det gäller hans sjukhusbesök tycker jag att den som följer med får informera personalen där om problemet. Rädslan för anmälan är sorglig. Vi kan ju aldrig tvinga någon att göra något mot sin vilja och anledningen för anhöriga att anmäla något är betydligt mindre om han är smutsig än om man duschar honom med våld.

Det är självkart ett stort problem för alla som vistas i närheten av denne man och därför, med tanke på att han inte anses vara dement, tycker jag att man måste sätta gränser -ska han vara skitig och lukta illa, får han stanna på sitt rum-alla andra ska inte behöva mista aptiten för att han vägrar tvätta sig.

Min ståndpunkt är klar-vi kan inte tvinga honom, men vi får försöka ta reda på orsaken till hans motvilja och hjälpa honom att försöka komma över den. Tills vidare får han alltså vara smutsig.
– Åsa Ollerstam
sjuksköterska i Malmö på gruppboende för dementa.

Man måste duscha honom
Har inte Edvin något ansvar gentemot sin omgivning? Han luktar ju illa och har inte duschat på tre veckor! Edvin kan inte inse sitt eget bästa. Han är tjurig och kanske dement.

I denna situation måste man duscha honom, då får man tillfälligt ta över ansvaret.
– Lena

Han kanske vill bada
Jag arbetar med demenshandikappade personer och då uppstår det här problemet inte alltför sällan. Det vi tycker är viktigt är att ha en levnadsberättelse. Vem är Edvin, vilka vanor har han, vad är viktigt för honom?

Tyvärr signalerar nog personalen utan att veta om det att dom tycker det är jobbigt att gå in till honom och det känner han säkert av. Kanske han är van vid att bada? Är det möjligt att ta med honom till ett badhus och bada bastu? Kanske kan man tvätta en kroppsdel om dagen?

Är det skillnad på kvinnlig och manlig personal? Är det lättare för en kvinna i medelåldern att gå in än en tjej på 20 år? Jag vet att det kan vara jättesvårt, men det här var lite tips från mig.
– Marie Hultén
demenssjuksköterska
Leksands kommun

Tala om att han har betalat för att duscha
Man får försöka fortsätta lirka och till exempel säga: »Du har ju betalat för att duscha, tycker du inte att du kastar bort dina pengar om du inte duschar?«

Man kan be hans anhöriga köpa nya hygienartiklar, rakvatten och parfym som doftar gott, så att han kanske får tillbaka känslan för att vara renlig.

Ta dit en person som han tycker mycket om, kanske en gammal vän som han inte har träffat på länge, så att han vill göra sig lika fin och fräsch som han var förr i tiden.

Man skulle kunna göra fint på rummet genom att städa, skura, ställa dit blommor och bädda rent i sängen, så kanske han skulle ändra sig.

– Diana Falk, Åsa Söderberg,
Pernilla Forslund och Anne-Lie Skau
omvårdnadsprogrammet åk 3
Taserudsgymnasiet Arvika