Mångfacetterat beslut
att donera en njure
Lennerling A med flera. Becoming a living kidney donor. Transplantation 2003;27:1243-1247.
Bakgrund: Trots att levande njurdonation är en etablerad procedur har få studier behandlat hur detta upplevs av donatorn. På Sahlgrenska universitetssjukhuset har njurtransplantation med levande donator genomförts sedan 1965. I dag kommer drygt 35 procent av de njurar som transplanteras från levande donatorer. I början var det bara föräldrar eller syskon som accepterades men kriterierna för att bli levande donator har vidgats. Som också praktiseras på många andra transplantationscentrum kan numera släktingar på längre håll och helt obesläktade personer bli njurdonatorer.
Situationen för den potentiella donatorn är ofta komplex och innehåller såväl fysiologiska, psykologiska och sociala som etiska faktorer att ta hänsyn till. Sjukvårdspersonal som arbetar inom detta fält har därför ett stort ansvar i uppgiften att selektera levande njurdonatorer.
Syfte: Att undersöka den upplevda innebörden av att stå inför en njurdonation och att försöka förstå beslutsprocessen.
Metod: Kvalitativ metod. Intervjuer gjordes med tolv tilltänkta njurdonatorer under pågående utredning – sex kvinnor och sex män. Alla intervjuer bandades och skrevs ut ordagrant. Därefter analyserades texten med en fenomenologisk ansats [3].
Resultat: Sju kategorier av motiv framkom som ledde till att den tilltänkta donatorn upplevde att njurdonationen var den enda möjligheten. Motiven för att bli njurdonator var: 1) en önskan att hjälpa, 2) en ökad självkänsla genom att göra en god gärning, 3) man identifierade sig med den njursjuke, 4) egenvinst – man får själv ett bättre liv genom att den anhörige blir »frisk«, 5) ett logiskt motiv – helt enkelt att man har två friska njurar och vet att man kan leva med en, 6) press utifrån – andra vill att man ska donera och 7) en känsla av moralisk plikt – det är något man bara gör.
Det fanns flera faktorer som förstärkte viljan att bli donator, till exempel vetskapen om att väntetiden för en njure annars är lång och stöd i beslutet från närstående. Andra faktorer orsakade tveksamhet och tvivel, till exempel oro för mottagarens hälsotillstånd och rädsla för att inte själv vara tillräckligt frisk. De flesta fattade beslutet att bli donator på känslomässig basis helt utan att väga för- och nackdelar.
Slutsats: De motiv som beslutet att bli njurdonator baseras på väger olika tungt för olika individer. Det gör också de stödjande faktorerna liksom de som orsakar tveksamhet och tvivel.
Finansiering: Lennart Jakobssons stiftelse för transplantationsforskning, Växjö, Professor Lars-Erik Gelins minnesfond, Göteborg, Svensk sjuksköterskeförening, Stockholm.
Referenser:
1. Abecassis M med flera. The live organ donor consensus group. Consensus
statement on the live organ donor.
JAMA
2000; 284: 2919.
2. Karlsson G. Psychological qualitative research from a phenomenological perspective. Stockholm: Almqvist & Wiksell
International 1993.