»Marknadskrafterna är inte på vår sida«

De biomedicinska analytikerna på Karolinska sjukhuset i Stockholm är mer ledsna än arga. Marknadskrafterna är inte på deras sida, men det värsta tycker de ändå är bristen på bekräftelse från arbetsgivaren.

»VI ÄR VÄRDA MYCKET MER: Vi vill ha ett avtal om 5 procent varje år i högst 3 år«, står det på en bunt fax som kommit till Vårdförbundet. Samtliga är underskrivna av de biomedicinska analytikerna på Karolinska sjukhusets olika laboratorier. Deras löner har bara ökat med 15 till 18 procent under de senaste fem åren, upplyser Eva Gustafsson, facklig företrädare på klinisk mikrobiologiskt laboratorium. De missunnar inte sjuksköterskorna deras 26 procent, men vill också bli sedda av sin arbetsgivare, säger hon.

– Här är lägsta löneutrymme detsamma som högsta löneutrymme. Varenda tiondel utöver det måste vi kämpa ihjäl oss för.

En anledning till arbetsgivarens ogina inställning och de biomedicinska analytikernas missnöje är att de inte har marknadskrafterna på sin sida. Det finns få laboratorier och de privata företagen vill helst ha yngre personal. På Karolinska sjukhuset är nästan alla biomedicinska analytiker över 50 år med en yrkeserfarenhet på mellan 25 och 40 år.

Måste hålla priserna nere
Den nytillträdda personalchefen för laboratorierna, Clasine Sjösteen-Renman, vill ännu inte uttala sig om lönerna, men bekräftar att marknadsläget är avgörande.

– Vår verksamhet skiljer sig dessutom från den övriga sjukvården genom att den är konkurrensutsatt. Vi måste kunna hålla nere våra priser, säger hon.

Lönespridningen bland de biomedicinska analytikerna är liten. Ingångslönen är strax under 16 000 kronor i månaden och trots flera års yrkeserfarenhet har merparten av dem mellan 17 000 och 18 000 kronor, berättar Eva Gustafsson. Det finns
en kompetensstege som utarbetats av arbetsgivaren där de indelas i tre grupper: rutin-bma, forsknings-bma och arbetsledar-bma. En modell de uppfattar som stelbent och som de inte fått vara delaktiga i att ta fram. Någon strategi för att få upp arbetsgivarens ögon för deras kompetens har de inte. I alla fall inte ännu.

– Vi måste börja med att själva tro på att vi är värda mer, annars är det ingen annan som gör det, säger Eva Gustafsson.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida