Mayaindianernas kultur influerar sjukvården i Guatemala

Det kommer många när åskan går, berättar läkaren Leonel Lopez. Då tror mayaindianerna att man ska ställa sig under det högsta träd man ser. Deras kultur avspeglar sig inte bara i kläder och religion ? även sjukvården influeras av den urgamla traditionen i Guatemala. Sjuksköterskan Karin Hugelius har skrivit om landet hon reste och arbetade i under några månader förra året.

? Om man gräver ner moderkakan i jorden får man ett barn som är tåligt och står stadigt genom livet, berättar Marta Rojas som är sjuksköterska på det privata sjukhuset i Momostenango.

? Och om man hänger upp navelsträngen i ett träd, då får barnet bättre kontakt med gudarna och blir andligen mer medvetet.

I bergsbyn Momostenango i östra Guatemala är mayakulturen stark än i dag, även om landet numera räknas som katolskt. Även de gamla indianspråken lever kvar. På sjukhuset är det vanligt att patienterna talar kiche, ett av de 32 lokala språken som finns i det officiellt spansktalande landet. Visst motstånd mot den moderna sjukvården och mediciner kan också skymtas hos patienterna. Och såväl sjuksköterskorna som läkarna söker ofta hjälp hos sina gamla föräldrar när de blir sjuka.

? Mammas örtte är fortfarande det enda som hjälper ibland, och jag vill inte äta kemikalier om jag inte måste, säger läkaren Leonel Lopez och ler.

I de allra flesta fall upplevde jag mayakulturen som en tillgång som förklarar sjukdomstillstånden på ett begripligt sätt och ger en sund bild av hälsa och ohälsa. Det ses som en självklarhet att kropp och själ sitter ihop, och att sjukdom  påverkar hela människan. Jag upplevde också att människorna har en ödmjuk inställning till såväl livet som dess slut. En skillnad mot vårt sätt att se det illustrerar mayaindianernas urgamla kalender. Enligt den lever människor i olika cykler, och det är därför inte underligt att gamla mayakulturer plötsligt dött ut och ersatts av nya.

? Till de statliga sjukhusen åker man för att dö, förklarar Marta Rojas.

På sjukhuset arbetar de båda läkarbröderna Lopez och dygnet runt finns en sjuksköterska. De flesta konsultationerna gäller åkommor man möter vid vilken primärvårdsmottagning som helst: infektioner, diarrésjukdomar, malnutrition, hudbesvär och smärtor. Man gör även mindre kirurgiska ingrepp och tar hand om förlossningar.

De flesta kvinnorna föder hemma, ofta med hjälp av en så kallad comadrona, en självlärd barnmorska. Vem som helst kan inte bli comadrona. Det är enligt mayaindianernas synsätt något man är kallad att vara och går i arv. Om man inte följer sin kallelse kan det få konsekvenser. En av kvinnorna vi möter på mottagningen lider av psykiska besvär och depression.

? Det är för att hon inte gjorde som hon skulle och blev comadrona, förklarar en av döttrarna.

Sjuksköterskan Marta Rojas är översköterska på sjukhuset, och ansvarar även för den sjuksköterskekurs som bedrivs på lördagar. Sex unga kvinnor från byn ska under året bli utbildade i att assistera doktorn, ge injektioner och lägga förband. Kurslitteraturen består till stor del av De donde hay no doctor (Där det inte finns någon doktor), utgiven av Världshälsoorganisationen, WHO. Eftersom läskunnigheten varierar bygger den till stor del på bilder och illustrationer.

I Guatemala finns det två olika sorters sjuksköterskor: de som kallas sjuksköterskor, som de som utbildas på sjukhuset i Momostenango, och de som kallas professionella sjuksköterskor. De professionella sjuksköterskorna är eftertraktade på arbetsmarknaden och de flesta får jobb på privata sjukhus i större städer.

Som sjuksköterska från det avlägsna landet Sverige blev jag väl mottagen och högt respekterad av såväl sjuksköterskekolleger som av läkare ? även om svenska behandlingsmetoder och rutiner många gånger skiljer sig betydligt från de som brukas i Guatemala.

I Quetzaltenango, Guatemalas andra största stad, ligger en av landets två statliga yrkesskolor som utbildar professionella sjuksköterskor, »enfermeras profesionales«.

Vid den statliga skolan utbildas varje år cirka 50 unga kvinnor, och någon enstaka man, till professionella sjuksköterskor. Utbildningen är treårig sedan fem år tillbaka. För att antas krävs genomgången motsvarighet till den svenska grundskolan och konkurrensen om platserna är hård. Den dag vi besöker skolan är de flesta årskurserna ute på praktik, men enstaka studenter sitter i biblioteket eller tränar förbandsläggning i övningssalen.

Varje utbildningsår innehåller både teori och praktik och alla elever ska praktisera på kirurg- och medicinavdelning, inom barnsjukvård och förlossningsvård samt på en vårdcentral. Första året startar med teori i anatomi och fysiologi samt sjuksköterskeprofessionens historia. Man läser också ett ämne som kallas professionalism, där studenter och lärare gemensamt diskuterar yrkesroll, etik och moral. Teoriundervisningen följer den praktiska och handlar om sjukdomslära och vård inom kirurgi, medicin, barn och kvinnosjukvård. Under slutet av år tre läser studenterna ett par veckor om förebyggande hälsovård och hälsoutbildning, ett nytt ämne som har tillkommit under senare år.

Sjuksköterskeutbildningen har de senaste åren genomgått stora förändringar för att kunna kombinera de kulturella och traditionella kraven på yrkeskunskaper som det gamla samhället ställer med en internationellt erkänd kompetens.

? Vi läser inte så mycket om olika teoretiker och så, men vi vill att våra elever ska känna till Florence Nightingale, säger Carla Leon, lärare på skolan. Som sjuksköterska i Guatemala måste man kunna så mycket. Vi hinner inte med allt som vi skulle vilja, men jag tror att våra elever får den grund de behöver med sig när de sedan ska börja arbeta.

I Guatemala finns i dag ingen möjlighet att specialisera sig eller vidareutbilda sig som sjuksköterska. Däremot har många av sjuksköterskorna andra viktiga kunskaper som ger dem förutsättningar att utöva sitt yrke nära människorna i detta kulturrika land. De har en förståelse för mayakulturens riter och traditioner och de kan prata något av de lokala mayaspråken.

? Jag har förstått att sjuksköterskor i andra länder arbetar mycket mer självständigt, säger Carla Leon. Vi arbetar mest som assistenter till doktorn nu, men jag tror att det kommer att förändras i framtiden.