Mer lugn och ro med arbetsplats på hjul

Mobila arbetsstationer och minskad administration för sjuksköterskorna har underlättat arbetet på avdelning 6 på Centralsjukhuset i Karlstad. »Patientnärmre vård« kallar de sin arbetsmodell.

Atmosfären är lugn och behaglig. Besökare till avdelningen möts av en undersköterska i receptionen som de kan vända sig till. Det är långt ifrån den bild vi har av sjuksköterskeexpeditionen på en vårdavdelning. Expeditionen är av tradition hjärtat på vårdavdelningen. Det är där allt händer; telefonen ringer, patienter, anhöriga, läkare – alla kommer dit eftersom det alltid finns någon att fråga där. Det är också där sjuksköterskorna oftast har sin arbetsplats.

Men inte på avdelning 6 på kliniken för kirurgi och urologi
vid Centralsjukhuset i Karlstad. Här har sjuksköterskorna sina arbetsplatser, fyra »enmanshytter«, ute på avdelningen, närmare patienterna. I »hytten« har sjuksköterskan sitt skrivbord där hon kan arbeta i lugn och ro. Samtidigt är hon nära och tillgänglig för patienter, anhöriga och personal och ser det som händer runt omkring. På avdelningen finns två avskilda rum där man kan dra sig undan för samtal. En del av hytterna är också så avskärmade att det går bra att ta telefonsamtal där.
I patientarbetet har sjuksköterskan sin mobila arbetsstation med sig. Journalpärmar och mediciner för ett eller två dygn framåt är packade på den lilla vagnen, som tas med in till patienten.

Ett observandum när man arbetar närmare patienterna är sekretessen:

– Vi måste jobba mycket med det, både var och en och jag som chef, så att vi håller en god säkerhet. Men hade vi varit lika uppmärksamma på säkerheten kring sekretessen tidigare som vi är i dag tror jag inte att vi hade tyckt att det var särskilt bra då heller. Även då rondade man i korridoren, men händer det nu går vi direkt in i ett rum där vi kan stänga dörren, säger Marianne Inde som är avdelningschef på avdelning 6.

Väckt av vagnens skramlande
En nackdel med mobila arbetsstationer är att det ibland kan bli lite stökigt.

– Vagnen skramlar lite, man hör när de kommer. När jag var dålig och de måste titta till mig varje timme och min rumskamrat bara var femte timme, så blev han väckt varje gång i alla fall. Det kommer man ju inte ifrån, säger Sixten Skarnfeldt som har legat på avdelningen i två veckor efter att ha genomgått en stor operation av aorta.

I dag är det äntligen dags för honom att åka hem och han berättar att han har fått ett helt fantastiskt mottagande. Före operationen fick han information om allt som skulle hända, vilket har gjort att han hela tiden har känt sig lugn. Varje morgon och kväll har den ansvariga sjuksköterskan och undersköterskan kommit in och presenterat sig för honom och sagt »i kväll ska jag sköta dig«, vilket också har bidragit till tryggheten.

– Jag har varit väldigt dålig, men jag har aldrig behövt ligga och vänta på att få hjälp. De kom så fort jag ringde på klockan, säger Sixten Skarnfeldt.

Receptionisten mycket viktig
För sjuksköterskorna är nog receptionen den mest påtagliga förändringen. Joel Nilsson har arbetat på avdelning 6 sedan
han blev färdig sjuksköterska för drygt ett år sedan. Det nya arbetssättet lockade. Han har varit på andra avdelningar också, där sjuksköterskeexpeditionen finns kvar, och han tycker att skillnaden är enorm:

– Arbetsmiljön på expeditionen är väldigt jobbig. Det är avdelningens centrum där allt ska ske. Man blir störd i sitt arbete och är långt från patienterna.

På avdelning 6 utgör receptionen avdelningens »sambandscentral« och receptionisten är ansiktet utåt. Konsulter och andra besökare som kommer till receptionen får ett bättre bemötande än tidigare; spindeln i nätet slussar vidare till rätt person. Alla telefonsamtal tas emot av receptionisten som kopplar vidare till rätt sjuksköterska. Det innebär att sjuksköterskan bara tar emot sina egna samtal, vilket gör hennes arbetssituation betydligt lugnare än tidigare.

– Receptionisten har väldigt stor betydelse. Hon avlastar oss oerhört, säger Lena Nilsson som har varit sjuksköterska på avdelningen sedan 1990.

Så mycket administrativa uppgifter som möjligt görs av receptionisten. Hon administrerar efter ronden; beställer journaler, stämplar papper och bokar tider.

Däremot har hon inga arbetsuppgifter som kräver delegering.

Alla undersköterskor på avdelningen fick frågan om de var intresserade av att arbeta i receptionen. Anette Johansson var en av de två som tackade ja. Sedan en månad tillbaka kombinerar hon undersköterskejobbet med arbetet som receptionist.

– Det är jätteroligt med det utåtriktade arbetet och jag har lärt mig oerhört mycket. Men när människor ringer och frågar måste jag tänka på att dra gränsen på rätt ställe för vad jag får säga och inte, och hänvisar till sjuksköterskan, berättar Anette Johansson.

Läsrapport ger ökat kunnande
Organisationsförändringen har medfört att personalen har tänkt till även när det gäller andra rutiner och det har bland annat lett till att den traditionella muntliga rapporten har ersatts med en så kallad läsrapport. Det innebär att personalen börjar sitt arbetspass med att läsa aktuella journalanteckningar om sina patienter. Dokumentationen görs strukturerat med hjälp av sökord enligt VIPS. Eftersom sjuksköterskorna vet att arbetskamraterna ska läsa sig till all information om patienten, anstränger de sig för att dokumentera så bra som möjligt.
För undersköterskorna har läsrapporterna kommit att bli ett sätt att utveckla sitt kunnande.

– De gör att man intresserar sig mer för hur saker hänger ihop; prover, bakgrundssjukdom och annat som man inte visste så mycket om tidigare. Eftersom jag gärna vill lära mig mer är det väldigt stimulerande och lärorikt, säger Anette Johansson.

Efter läsrapporten sätter sig sjuksköterskor och undersköterskor ned tillsammans och planerar dagens arbete. Behövs det, så hjälps man åt mellan grupperna.

För Lena Nilsson har den nya organisationen inneburit stora förändringar. Hon tillhör dem som var kritiska till en början.

– Vi har provat parvård tidigare och hade inte så goda erfarenheter av det, säger hon.

Den modell som nu har införts är hon däremot enbart positiv till. Med ansvar för sex till åtta patienter ser hon dem mer än tidigare och vet därför bättre hur de mår.

– Jag vet om patienten har varit uppe, om han går, hur han går, vad han kan göra och vad han behöver hjälp med. Förut satt jag på expeditionen och försökte komma ihåg; hur gick patienten på b:1 i dag? Då var jag tvungen att gå till undersköterskorna och fråga, berättar Lena Nilsson.

Med dagens modell sätter sig paret, bestående av en sjuksköterska och en undersköterska, ned då och då under dagen för att stämma av hur arbetet fortlöper. Det nya arbetssättet ställer samarbetet på sin spets eftersom man är beroende av varandra. Ett problem som kan uppstå är att undersköterskan inte alltid kan göra sjuksköterskans jobb, medan sjuksköterskan däremot kan göra allt, och därmed kan bli mer belastad. Men både undersköterskor och sjuksköterskor upplever trots det att samarbetet har blivit bättre. Man har kommit närmare varandra och fått större förståelse för varandras arbete.

– Nu pratar vi mycket mer med varandra och hjälps åt med patienterna, mer än tidigare, säger undersköterskan Maj Thernström som har arbetat på avdelningen sedan slutet av 70-talet.

Några valde att sluta
Sedan arbetsmodellen infördes hösten 1999, har några slutat. Alla ville inte arbeta på det här sättet.

– Kanske blev det för mycket förändringar för en del, reflekterar Lena Nilsson.

Att behålla och fortsätta att utveckla organisationen är inte lätt. Ingenting fungerar av sig självt.

Frågor måste lyftas och saker måste hållas i gång.

– Det krävs en drivande kraft, en organisatör, som tror på saken. Marianne är den som peppar oss andra och inte ger upp. Hon ser framåt hela tiden, säger Lena Nilsson.

Marianne Indes avsikt med förändringen var att skapa bra möten mellan patient och vårdare eftersom det är i mötet vården sker.

Ambitionen var också att öka kunskapen om patienten och förbättra arbetsmiljön och därmed ge mer utrymme för koncentration och reflexion.

– Det tycker vi att vi har lyckats ganska bra med, liksom med att förbättra samarbetet mellan undersköterskor och sjuksköterskor, säger Marianne Inde.

Oförändrad personalstyrka
Hon hämtade modellen från Detroit i usa där den har använts länge under benämningen »Patient focused care«. På avdelning 6 kallas den »Patientnärmre vård«. Marianne Inde konstaterar att förändringen har kunnat genomföras med samma personalstyrka som tidigare.

– Med dagens organisation lär vi känna patienten snabbare och det leder till att vi kan göra en bättre bedömning för utskrivning.

Det har lett till att effektiviteten ökat; fler patienter fick vård på avdelning 6 till lägre kostnad 2000 jämfört med 1999. Det enda som har inneburit extra kostnader är ombyggnaden och inköp av datorer och mobiltelefoner.

Ytterligare en vinst är att nya sjuksköterskor intresserade av det här sättet att arbeta, vilket har gjort att man inte har någon sjuksköterskebrist och därmed låga rekryteringskostnader.