Missade mannens priapism

Sjuksköterskan noterade aldrig i journalen att patienten hade smärtor i penis och själv var han för generad för att säga något.

En dag fick den 72-åriga dubbelamputerade, synskadade diabetikern akuta problem med sitt sockervärde och sin blåstömning. Han remitterades till sjukhus där han blev inlagd på en medicinavdelning.

Vid inskrivningen berättade en systerdotter för sjuksköterskan att patienten hade haft penissmärtor sedan ett par dagar. På kvällen antecknade nattsjuksköterskan i journalen att mannen hade erektion och att han hade haft svårt att tömma blåsan.

Eftermiddagen därpå tillkallades en urolog och mannen opererades akut för priapism (ett akut tillstånd med oönskad, plågsam, långvarig erektion).

Patientens syster anmälde två sjuksköterskor och en överläkare på vårdavdelningen till Ansvarsnämnden för att de inte tog broderns besvär på allvar och den remitterande läkaren för att han inte skrev något om erektionen på remissen.

Distriktsläkaren skrev i sitt yttrande till Ansvarsnämnden att han remitterade patienten för ett snabbt försämrat allmäntillstånd med höga blodsockervärden, låggradig feber, kräkningar och förstoppning. I samband med anmälan mindes han att distriktssköterskan några dagar före hans hembesök hade sagt att mannen hade haft erektion av och till. Medveten om de skador som kan uppstå hade han då frågat om den var ihållande men det hade den inte varit.

Sjuksköterskan som tog emot patienten på vårdavdelningen skrev att inläggningsorsaken var hyperglykemi. Systerdottern hade nämnt att mannen hade haft ont vid penis i några dagar och att han tyckte att det var genant. Personalen kontrollerade därför att patienten inte hade några problem med att kissa. Eftersom han inte klagade över smärtor gjorde de inget mer.

Den sjuksköterska som arbetade natt skrev att patienten hade bett om hjälp med att kissa och att det hade varit svårt att tömma blåsan eftersom mannen hade erektion. Hon hade också sett att patienten rörde vid sitt könsorgan i sömnen men eftersom han inte klagade bedömde hon båda delarna som normala.

Det stod ingenting om priapism i remissen skrev den anmälda överläkaren. Och varken den läkare som skrev in och rapporterade över patienten, de sjuksköterskor som tjänstgjorde under hans arbetspass – från lördag morgon till söndag eftermiddag – eller patienten själv sa något om det.

Ansvarsnämnden konstaterar att det inte går att reda ut vilken läkare som la in mannen men inte observerade hans priapism eftersom det saknas journal från medicinkliniken för fredagen och lördagen. Den läkare som gick rond på vårdavdelningen hade ingen anledning att själv göra en omfattande undersökning av patienten.

Sjuksköterskan på vårdavdelningen ställde inga följdfrågor när hon fick veta att mannen hade ont i penis och svårt att kissa. Hon gjorde inga anteckningar om det i omvårdnadsjournalen och rapporterade det inte heller till den sjuksköterska som arbetade på natten. Nämnden kritiserar henne för det.

Men priapism är ett ovanligt tillstånd och sjuksköterskan träffade bara patienten för ett kort inskrivningssamtal en timme innan hon slutade sitt arbetspass. Dessutom är det oklart vilken information hon hade fått från akutmottagningen. Ansvarsnämnden lämnar därför anmälan utan åtgärd. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 181/04:a1).

Kommentar: ”Vårdpersonal är van att vika undan”
Svårigheten att uppfatta, tolka och hantera mannens priapism är tecken på att man i sjukvården inte har så god professionell beredskap för problem kopplade till kön, säger Birgitta Hulter, doktor i medicinsk vetenskap, sjuksköterska och specialist i klinisk sexologi.

Hon arbetar sedan tio år med klinisk sexologisk habilitering och rehabilitering både vid sjukhus och privat samt utbildar sjuksköterskor och barnmorskor i sexologi.

? Fallet visar att vårdpersonal inte har tillräcklig kunskap om detta tillstånd och andra sexuella symtom. Dessutom visar det på behovet av att förbereda personalen genom att låta dem bearbeta sina attityder och känslor kring kön och sexualitet. Vi tror att både vårdpersonal och allmänhet är öppna i sexuella frågor, men så är det ofta inte.

? Utan kunskap tolkar man  lätt sjukdomssymtomet erektion som en sexuell signal. Är han en snuskig gubbe? Reagerar han så för att vi har rört vid honom? Och vårdpersonal är van vid att vika undan av hänsyn till privatlivet. Jag efterlyser yrkesmässig kunskap om både kön och genus och ser sjuksköterskor som en nyckelgrupp särskilt viktig att nå med detta. Fallet belyser också vikten av att lyssna uppmärksamt på oroliga anhöriga.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida