Missbedömde patientens psykiska sjukdom
Varken läkarna eller sjuksköterskan insåg allvaret i den unga kvinnans psykosdebut.
En 28-årig kvinna sökte för ångest och rädsla på en psykiatrisk akutmottagning. Kvinnan hade aldrig tidigare haft kontakt med psykiatrin. Läkaren misstänkte psykosdebut men såg inte situationen som akut och gick med på att kvinnan återvände hem.
Dagen därpå sökte kvinnan på nytt på mottagningen och tog då emot erbjudandet om inläggning. Den jourhavande läkaren noterade sannolik psykosdebut och 28-åringen vårdades i tio dagar. Hon skrevs ut med diagnosen depression med stämningskongruenta symtom.
En månad senare hade patienten sitt första läkarbesök efter inläggningen. Dagen efter tog hon sitt liv. Kvinnans far anmälde den vårdadministrativa chefen, chefsöverläkaren, en överläkare, en st-läkare, en sjuksköterska och en skötare till Ansvarsnämnden. Han ansåg att ingen av dem hade haft ett suicidpreventivt arbetssätt eller hade erbjudit dottern en lämplig vårdmiljö. De hade varken gett henne en behandlingsplan eller behandling, och inte samarbetat med de närstående eller gett dem livsviktig information.
Pappan skrev att den dag dottern tog sitt liv hade hon avbokat ett möte med sin kontaktperson. Då kontaktpersonen erbjöd sig att göra ett hembesök
i stället skyllde dottern på huvudvärk för att slippa. I det läget borde kontaktpersonen omedelbart ha rapporterat till sina överordnade, ansåg pappan.
Vid en granskning av den samlade dokumentationen är det förvånande hur patientens psykotiska symtom glider undan i läkarbedömningen, skriver Ansvarsnämnden. Förbättringen motsägs till exempel av omvårdnadsanteckningarna. De är visserligen ytterst sparsamma men vid flera tillfällen påpekas hennes rädsla för yttre hot.
Från läkarna saknas diagnostiska resonemang, inte minst jourläkarnas inledande funderingar om psykosdebut borde ha utretts. Patienten speglade i mycket en växande psykotisk värld farlig att leva i, enligt nämnden, och hon hade allvarlig psykossjukdom i släkten. Att hon aldrig tidigare hade haft kontakt med psykiatrin borde också ha lett till ett större engagemang inför diagnostiken, skriver nämnden.
Överläkaren, st-läkaren och sjuksköterskan får var sin erinran. Ansvars-nämnden klandrar sjuksköterskan som hade i uppgift att ha öppenvårdskontakt med patienten. Hon borde ha tagit personlig kontakt med den behandlingsansvariga läkaren då hon såg att kvinnan inte förbättrades och inte följde given ordination. Sjuksköterskan brast också i sin dokumentation.
En av Ansvarsnämndens ledamöter vill att de fällda frias (HSAN 2007/3649:A2).