»Misstron mot vården måste vändas«

Bara var fjärde svensk tror att hon kommer att få den vård och omsorg hon behöver på äldre dagar. Kvinnor är mer pessimistiska än män, visar en Sifo-undersökning som Vårdförbundet låtit göra.  — Krafttag måste till från alla parter i vården för att vända misstron, säger Vårdförbundets ordförande Eva Fernvall.    

– Vår undersökning visar ett djupt rotat missnöje som kräver lång tid att få bort. Förändringar krävs, både med många små steg och på ett mer övergripande plan. Negativa förväntningar påverkar vårdens innehåll och personalens arbetsmiljö. Bristen på framtidstro påverkar också möjligheterna att förändra – det blir tyngre utan människors tilltro, säger Eva Fernvall.

Från arbetsgivarhåll är reaktionerna på undersökningen blandade. Roger Molin, chef för Landstingsförbundets enhet för analys och policy, tycker inte att svaren är oväntade:

– Rädslan för att det blir sämre i framtiden spär på besvikelsen över uteblivna pengar, inte minst bland personalen, och är direkt kontraproduktiv. Många hävdar att vården skulle behöva 30 miljarder kronor till om året, men de satsningar som görs är på några få miljarder. I praktiken tvingar den dåliga ekonomin fortfarande fram neddragningar på många håll.

Roger Molin konstaterar att sjukvården gör mycket mer i dag än för tio år sedan. Till exempel har starroperationerna ökat från 30 000 till 60 000. Men vårdens del av BNP, bruttonationalprodukten, har sjunkit från 8 till 7,6 procent. I den siffran ligger också de stora kostnadsökningarna för läkemedel.

»Det är allvarligt«
– Det är allvarligt om folk känner så här och tilliten får inte minska ännu mer. Alla vi i vården måste ta till oss detta och göra vad vi kan för att folk ska känna förtroende, säger Kerstin Ahlsén, förbundssekreterare  på Svenska kommunförbundet.

Hon frågar sig vad de intervjuades misstro beror på och tycker att undersökningen väcker en rad följdfrågor: Varför är kvinnor mer negativa? Är det för att de har fler kontakter med vården? Kanske kan man koppla kvinnornas svar till de ökande stressrelaterade långtidssjukskrivningarna, där ju kvinnorna dominerar?

– Både vi arbetsgivare och de fackliga organisationerna skulle behöva se mer på orsakerna bakom de här svaren.  Förändringar i organisation och arbets- och anställnings-förhållanden måste till så att personalen trivs. Deras trivsel avspeglar sig i hur de bemöter dem som söker vård – och därmed hur folk upplever vården.

Samtidigt säger Kerstin Ahlsén att det är viktigt att nyansera. Nio av tio uppger att de har blivit väl bemötta. Och äldre är mer nöjda än de yngre.

– Kan det vara så att då man väl fått kontakt med vården så  märker man att det inte är så illa? Det är ju tyvärr lite så att man ska tycka att vården är dålig.

För dålig information
Eva Fernvall menar att informationen till allmänheten är väldigt knapphändig i dag om vart man söker för vad, vilka förväntningar man kan ha, varför man kanske inte får vård där man vill och om organisationen. Därför måste till exempel distriktsköterskan ägna allt mer av sin tid åt att informera oroliga patienter och anhöriga om sådant de redan borde ha fått reda på tidigare i vårdkedjan.

Missnöjet har ökat
För två år sedan gjorde Sifo en liknande undersökning åt Vårdförbundet. Jämfört med den har missnöjet med avstånd, telefontider och väntetider ökat något. Liksom vid förra mätningen anser dock nio av tio intervjuade att de blivit väl eller mycket väl bemötta vid sina vårdkontakter.

Personer över 65 år är mer optimistiska och kvinnor mellan 30 och 49 mer pessimistiska.

Att kvinnorna är mer pessimistiska tror Eva Fernvall beror på att de tänker mer på de här frågorna.

– Ofta är det de som kontaktar vården åt anhöriga. De söker också själva mer vård än män och många arbetar i vården. Därför tror jag att de har mer fog för sin misstro än de andra för sin optimism.

1999 ansåg 60 procent av de tillfrågade att vissa grupper prioriteras i vården. Den siffran har stigit med fem procent i den nya undersökningen.