Mona får stöd av ms-sjuksköterskor

Specialkunskap. När Mona Markström vaknade en vanlig morgon lydde inte benen. Nu ger vidareutbildade sjuksköterskor i Umeå en stor del av vården.

4 februari 2015

Trots ett besök på vårdcentralen samma dag tog det ett år innan hon fick diagnosen ms. Det var ett tufft år när rektorn Mona Markström tvingade sig själv att jobba vidare som om inget hade hänt, fast benen inte lydde. Hon haltade rejält och fick greppa i allt hon såg för att hålla balansen. Tröttheten kändes vissa dagar som en klubba i huvudet. Efter magnetkamera- och elektromuskulär undersökning och lumbalpunktion kom beskedet hon inte ville få. Hon var 46 år och hade fått den autoimmuna inflammatoriska sjukdomen multipel skleros.?

— Då drogs gardinen ner. Det var traumatiskt. Jag hade trott att en ryggkota låg och tryckte mot nerverna och att jag var stressad, säger hon.??

Första åren kom skoven tätt, nya symtom dök upp och när hon böjde fram huvudet blixtrade en stöt genom hela kroppen. Hon hoppade av det engagerande jobbet och var hemma sjukskriven ett år. Hela tiden försökte neurologen i Umeå hitta rätt behandling. Av det första läkemedlet fick hon influensasymtom. Sedan rekommenderade han medicinen Tysabri som skulle hålla inflammationerna tillbaka.?

— Det var som att få ett nytt liv. Jag började må bra igen även om jag var lite trött hela tiden. Jag fick en ny tjänst som rektor, och kunde börja jobba heltid igen.?

Varje månad träffade hon ms-sjuksköterskorna när hon fick sin infusion under en timme. De började lära känna varandra och hon vågade visa sin rädsla för hur sjukdomen skulle utvecklas och fråga om och om igen. ?

Samtidigt hade läkarna där hon behandlades, på neurologiska kliniken vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, allt svårare att pressa in tider till återbesök. Även sjuksköterskorna upplevde situationen som stressande och frustrerande. De hade också svårt att få kontakt med läkarna och i telefonen ringde missnöjda patienter. Arbetsgruppen tänkte om. Här fanns fyra kunniga sjuksköterskor med lång erfarenhet av neurologisk vård, som gått en vidareutbildning inriktad på ms på Sahlgrenska universitetssjukhuset. De utnyttjade inte hela sin kompetens och ville alla förbättra för patienterna. Under 2012 började de med ”varannan sjuksköterskornas” och då handlar det inte om dans. ?

De öppnade en självständig sjuksköterskemottagning och tog över vartannat återbesök för inskrivna patienter. Med läkarnas stöd släppte de på både traditionen och hierarkin. Sjukskötersk­orna träffar patienten en hel timme och får en helhetsbild av hur de mår.

Till sin hjälp har de utarbetat en skattningsskala utifrån en publicerad variant. Patienterna får beskriva hur deras besvär varit de senaste två veckorna vad gäller trötthet, koncentration, stämningsläge, syn och andra kroppsliga funktioner.??

— Sedan tar vi tag i åtgärderna. Vi skriver remisser till uroterapeut, neuropsykolog, öron-, näs- och hals-specialister, magnetkamera och rehab. Vi har avlastat läkarnas arbetstid och grunden till det är att vi har ett tätt teamarbete och litar på varandra. Vi har fått ett superroligt jobb, där vi verkligen känner våra patienter och deras behov, samtidigt som läkarna får loss tid att träffa de patienter som har störst behov av dem, de svårt och akut sjuka, säger Anneli Sundström, ms-sjuksköterska.

??Det har blivit ett lyft för patienterna, men också för personalen. De har hittat rutiner och arbetssätt som fungerar och arbetsglädjen har ökat.?

— Läkarna är experter på den medicinska behandlingen, men våra patienter behöver få tala om sin sjukdom och sig själva. Vi får till ett riktigt bra möte, och vissa saker, som svårigheterna med att kissa har de lättare att ta upp med oss sjuksköterskor, säger Anneli Sundström. ?

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida