»När chefen säger: Jag vill att du ska gå den här kursen så ska det också märkas på lönen.«

10 januari 2000

Några mil norrut från Sundsvall ligger Härnösand, residensstaden. Härnösand är den mindre staden av de två, och sjukhuset är mindre än i Sundsvall. Men den medicinska rehabiliteringsavdelningen är gemensam för hela länet. Där är Margareta Holmberg företrädare.

– Lönen ska i slutänden sättas så att den gagnar patienten!

Det är hennes utgångspunkt när hon löneförhandlar. Och vad är det som gagnar patienten? Kvalitet i vården, förstås. Den sjuksköterska som genom att utveckla vården och sig själv ger patienterna bättre omvårdnad ska premieras.

Margareta Holmberg har varit företrädare i drygt två år. På medicinska rehabiliteringsavdelningen förhandlar hon för tolv sjuksköterskor.

Satte upp kriterier före förhandlingen
1999 var Margaretas andra förhandling. Innan den drog igång träffades de tolv sjuksköterskorna för att sätta upp de kriterier som de anser ska vara grunden för lönesättningen.

Det var särskilt två saker som de ville skulle ge utslag i lönekuvertet: de som var teamsamordnare och de som utbildat sig i taktil stimulering skulle få ett extra påslag. Dessa kriterier togs upp i ett inledande, informellt samtal med klinikchefen. Han hade å sin sida ett annat kriterium som han ville ge extra för: om man deltagit i klinikens KomAn-projekt. Detta godtogs från sjuksköterskornas sida.

Vid själva förhandlingstillfället lade chefen fram sitt förslag till hur potten skulle fördelas. Margareta Holmberg godkände inte fördelningen, och förhandlingarna ajournerades. Förslaget diskuterades i hela sjuksköterskegruppen. Det skedde sammanlagt tre gånger innan de till slut blev färdiga.

– Lite förändrades lönerna, men inte så att vi blev nöjda.
Nu skiljer det ungefär 1 500 kronor mellan den som har lägst och den som har högst lön.

Margareta Holmberg är missnöjd med lönen. Hon tycker att hennes chef borde ha ansträngt sig bättre för att få mer pengar att fördela – den medicinska rehabiliteringen är en länsövergripande specialitet och borde därför värderas högre.
Men han hade inget annat att replikera med än »det finns inga pengar«.

Se inte bara till antalet arbetade år
Diskussionen om löneutveckling är ny. Margareta Holmberg har arbetat som sjuksköterska i 30 år, och det är först på de allra senaste åren som man börjat prata i de termerna.

När man sätter upp kriterier för vad som ska lönesättas väger antalet arbetade år tungt. Men Margareta Holmberg vill att man inte bara ska se till antalet år när man jämför sina löner. »Jag
brukar säga till mina arbetskamrater att man ska inte jämföra med varann på det sättet.«

Vad önskar hon sig av det nya avtalet?

– Det ska stimulera så att man blir mer effektiv och utvecklar avdelningsarbetet, stimulerar den som driver på, går kurser och utbildar sig.

– Och att när chefen säger att »jag vill att du ska gå den här kursen« så ska det märkas också på lönen.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida