Norges Olof Palme

6 mars 2000

När høyreledaren Jan P Syse blev statsminister i Norge
efter stortingsvalet 1989, såg en liten pojke honom på tv och fick klart för sig att mannen på bilden var statsminister. Pojken frågade förundrad sin mamma: »Kan en man vara statsminister?« Så hade den tidigare statsministern Gro Harlem Brundtland präglat hans syn på hur landet styrdes. Ett par år senare var också ordningen återställd och Gro
tillbaka på statsministerposten.
    
Episoden berättar hon inte utan stolthet i andra delen av sina memoarer, som slutar när hon 1996 definitivt lämnar politiken – hon är ju numera chef för Världshälsoorganisationen WHO. Boken inleds med ett annat regeringsskifte tio år tidigare. Denna hennes andra regering blev känd som kvinnoregeringen: hon själv som statsminister och åtta av de arton ministrarna kvinnor.
    
Parallellen med vår egen Olof Palme är inte självklar, men visst finns där likheter: bakgrunden i en akademisk hemmiljö, det internationella engagemanget, det stora inflytandet över sitt eget parti och den stora påverkan på det politiska Norge.
    
Från de här åren minns vi kanske bäst Brundtlandkommissionen om miljön och Gros insatser för kvinnosaken både i Kairo och Peking. De händelserna skildrar hon ingående. Men lika intensivt berättar hon om de förhandlingar om villkoren för fisket som föregick Norges EU-ansökan.
    
Det mest gripande avsnittet handlar ändå om hennes förtvivlan över sonen Jørgens självmord och beskrivningen av den egna tafattheten inför hans sjukdom.

Författare Gro Harlem Brundtland 
Titel Dramatiska år,
350 sidor 
Förlag Norstedts 1999
Cirkapris 341 kronor  ISBN 91-1300-728-9

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida